Hot, hot, hot!
Men jag ska inte överdriva, småpomfritten har varit väldigt gulliga hela dagen och vi har haft väldigt trevliga sommardagar med fint väder. De har till och med hjälpt till med ett stort städpass i deras rum två morgnar i rad. Om det hjälpte mig vet jag dock inte, men det är tanken som räknas. Emily går det ju väldigt bra för, medans det för Oscars del mest gäller att försöka få honom att städa så lite som möjligt. Hans städning är nämligen att blöta ner så mycket som möjligt med sin tvättsvamp, som helst ska vara indränkt i tvål och andra roliga produkter. Jules städning är ungefär halvvägs effektiv. På fem minuter hade han städat sina hyllor så bra att de var helt tomma. Att allt istället låg på golvet var inget större problem, för det tyckte han var min del i arbetet. Nej, de har varit duktiga, och det har jag med så vi har typ städat klart nu. Och det har varit svettigt i värmen.
Sen har vi varit vid sjön på eftermiddagarna. Helt underbart, förutom bussresan dit och hem i typ 50-gradig buss.
Alla barnen älskar vatten, till och med Oscar simmar omkring med simglasögon även om han inte kan simma. För han kan faktiskt simma jättebra under vatten, riktiga tag och allt. Nästa steg är att lära sig ha huvudet under ytan så han kan andas. Som han iofs tycker är lte överskattat.
Sen efter att ha spenderat halva kvällen på Ryanairs hemsida efter att lite panikslaget ha insett att jag inte hade något incheckat bagage bokat så kan jag återigen sova gott om natten. Har alltid tyckt att det var lite konstigt att mitt bokade bagage inte var noterat någonstans och att jag inte betalat för det, och hittade till slut att jag inte hade något. Men mot alla odds så gick det hur enkelt som helst att boka extra bagage även efter in-checkning, och nu har jag 35 kilo!!! Plus 10 i handbagage, det är ju helt enormt! Så det var ändå ganska väl nerlagd tid i min åsikt.
Och jag har redan nu insett hur stressad jag komemr bli med att få klar all packnign och allt, för jag vet att jag kommer prioritera andra saker, och trots att det är sex dagar kvar så är typ all tid redan uppbokad. men det får lösa sig. Känns som att ju närmare hemresan kommer desto mer overklig blir den. Vi pratar om det ganska mycket jag och barnen. Förutom när Oscar pratar om sin häst. Ungefär varannan av hans meningar börjar med "Ella, du vet min häst...." och ungefär hälften av dem fortsätter med "...han säger fula ord". Men ja, förutom det som sagt. Fast jag vet inte hur mycket framför allt Oscar fattar. I Normandie, så gick jag med honom fårn poolen för att han skulle bajsa. På grund av vissa odörer så ställde jag mig utanför under tiden. Så hörde jag en röst:
-Ella, du glömmer mej väl inte?
-När jag åker hem till Sverige menar du? sa jag, och tänkte att vad gullig han är som tänker så och skulle försäkra om att jag aldrig aldrig skulle glömma honom.
-Nej, svarar han, här på toaletten...
Långa nätter
Kolla, vad stora min pojkar har blivit! Helt otroligt. Idag går det sista dagen i skolan och sen är det sommarlov. Vilket betyder väldigt intensiva dagar för min del. Det börjar med att vi åker till Normandie för att träffa hela släkten nu i helgen, sen är jag hemma med barnen hela veckan. Sen en helg och sen tre dagar och sen är det slut. Helt helt slut. Vilket betyder att efter idag så är det bara två av mina resterande tolv dagar som jag inte jobbar tretton timmar. Vilket betyder att jag borde planera och packa lite mer i för väg. Men jag känner mig själv. Jag skulle aldrig kunna börja packa två veckor innan jag verkligen måste. Så det kanske blir lite stress och sömnlösa nätter i slutet. 
Packa och flytta kan jag nämligen göra ändå, eftersom typ alla lämnar och byter lägenheter just nu. Igår till exempel när det var typ 35 grader i skuggan. Också kul att de flyttade från tredje våningen till en annan tredje våning, båda i gamla hus utan hiss. Nej, men det var ett bra träningspass. Och det är kul att hjälpa till att flytta, det känns lite speciellt. Så stor händelse liksom, att packa ihop sitt liv i lådor och lämna det som varit ens hem. Sen var det ganska gött att lämna dem vid två-tiden med, för att dra till sjön och bada.
Jo, jag sa att det var varmt va? Framför allt på kvällen när barnen ska sova och hela övervåningen är som en stor bastu. Den här veckan har de kommit nerspringande stup i kvarten för att de inte kan sova för det är för varmt. Så i går körde vi äkta uppladdning med iskallt vattanbad/stänk/krig, och personliga isklampar för var och en att ha i sängen. Det gick ganska bra då faktiskt.
At least they're not as bad as France
http://www.youtube.com/watch?v=rLglFSV88w4
Helgen har varit underbart kul, fest på kvällarna och sol på dagen. Idag var det en sån tryckande hetta så jag knappt kunde fatta det. Gick knappt att vara ute mitt på dagen. Och det menar jag på ett positivt sätt. Lite konstigt att det känns som man är på utlandssemester och samtidigt så är man ju hemma. Sen har jag nog lite av svensk-sjukan också, att man måste ut och sätta sig i solen så fort den bryter fram mellan molnen, för man vet ju inte om den någonsin kommer tillbaka. När man verkligen mår dåligt av att vara inne om det är fint väder. Ingen fransman har den där måste-bli-brun-stressen som vi svenskar har.
Vi missade midsommarkransrana och dans kring stången, men köttbullar och snapsvisor blev desto viktigare. Jag lovar, om ni någonsin får tillfälle så är det något av det roligaste man kan göra att lära ut snapsvisor till icke-svenskar. och sådär trevligt internationellt som det kan låta. Vi var elva stycken tror jag, som kom från 6-7 olika länder. Det är inte illa. Inte illa alls. Snarare sjukt grymt trevligt.
Nu måste jag i alla fall sova ordentligt. Det har varit en intensiv helg. Också därigen positivt.
Tack!
Tuffa tider
Jag får balansera på en planka för att komma ut och in ut mitt rum. Det femte benet som stöttade min stora säng på mitten har försvunnit i röran så varje gång jag vänder mig i sängen knakar det så att man tror att hela kalaset ska braka ihop. Jag råkar gå emot målade väggar så jag går med ett vitt sträck på armen hela dagen innan någon påpekar det så att jag märker det. Efter ett och ett halv dygn har jag fortfarande inte fort bort strecket. Vattenlösligt, my ass! Jag har fått flytta sängen så den står lite mer i mitten av rummet, så att jag får benen fulla av blåmärken när jag springer in i sängkanten när jag försöker snedda in till badrummet. Jag väcks av främmande män när jag har somnat om klockan nio, som ska in i mitt rum och ta bort element. Och precis när hela renoveringen är färdig så tar jag mitt pick och pack och sticker, så jag får knappt ens uppleva resultatet. Ack, det franska livet är ingen dans på rosor. Men det värsta är att under den enda månaden under hela min vistelse som jag är intresserad av den franska tv:n så står den undanställd i garaget under vita lakan. Det andra kan jag stå ut med. Det kan till och med vara ganska spännande.
Och förutom att alla mina tre favojeans är så utslitna så de går sönder, och att internet bara drygar sig (innan, om man öppnade ny flik så kom det upp en sida med de sidor jag var inne mest på, asbekvämt att bara klicka, men nu så har det bara försvunnit!! blir lika störd varje gång), och att Sofia ska åka hem till norra kalla Umeå, så är livet ganska gött. Igår var det "Musikfest" i hela Frankrike, och det stod band och spelade i typ varenda gat hörn. Och stora gratis dansgolv på barernas terasser. Sånt är grymt trevligt. När jag pratade med pappa förra gången så berättade han att han satt in 1000 kronor extra på mitt konto. "Jaha, varför då?" svarade jag glatt och förvånat. "Nej, tänkte att du behövde det". Tack pappa och mamma :)
At least we have a royal wedding
Väldgit trevligt att ha på SVTplay i bakgrunden idag. Som jag redan för länge sen har konstaterat så är man aldrig så svensk som när man är i utlandet. Kanske för att man får en liten lagom dos också. När det är just fotbolls-vm och alla dessutom kan heja på sitt eget land utom just jag, då får man passa på att vara nationalistisk när man kan. Sen får jag väl inse att jag blivit ganska förfranskad också när jag förfäras över att programledarne säger DU till alla de fina gästerna!
Ganska underhållande också, jag vet inte om vi kanske har lite storhetsvansinne. "Media från hela världen är här" säger programledaren, "här har vi dansk tv och precis bredvid så står de norska kollegorna". Och varför oroar de sig för att telenätet ska bryta ner? Att folk ska smsa mer än vad man gör klockan tolv på nyårsafton. För att säga vad? Grattis prinsessbröllopsdag till dej min vän?
För övrigt så är det väldigt pissigt väder. Mulet mest hela tiden. Jag längtar efter solen!!
Ett krig på hemmaplan
Det är ändå ganska roligt att se den franska sidan av det. För det första så är det det typiskt franska fenomenet att alla vet bäst. Även folk som fulkomligt skiter i fotboll, som tycker supportrarna är jobbiga och som aldrig skulle komma på tanken att kolla på matchen på tv, även de vet exakt vad som har gått fel och hur man skulle göra för att vinna. Det är ganska festligt. Det är också ganska festligt hur svenska tidningar analyserar. Där gör man Domenech till syndabock, för att han inte bytte in Henry. Klart att fransmännen inte viftar med palmblad och pussar förbundskaptenens fötter, men det är spelarna som får den mesta skiten. Spelarna är för gamla, får för mycket betalt och har ingen motivation att spela. Henry är ett typexempel på det och alla jag pratat med tycker det är naturligt att han inte får spela. Men som sagt, Domenech är inte särskilt populär ändå.
Gårdagens uttryck var att de spelade med "huvudet i hinken". Vet inte riktig vad det ska betyda men...
En annan rolig sak som jag aldrig har vetat innan är att Fabian Barthez har en ganska stark brytning. Eller om det är en väldigt stark dialekt från syd.
Det är najs med besök :)
Så har Hanna varit här och hunnit träffa alla mina busungar. Rätt härligt var det också att börja med en mini-semester i Paris! Utsikten från hotellet kunde inte varit bättre, och jag kan säga att jag är så nöjd att jag äntligen kommet till Montmartre! Sacre-coeur måste vara mitt favoritställe i hela Paris! På den balkongen med den utsikten satt vi och åt kinamat och kladdade ner överrallt, det är livet! Så har vi också gått i alla turistfällor man kan tänka sig, som 50 spänn för en kopp kaffe som inte ens hade någon smak av kaffe på champs-élysées, men vad gör det?
Inte för att skryta, men en oerhört fin bild tycker jag själv! Dessutom stod det live-artister och spelade gitarr precis vid sidan om. Men Paris har stort, grymt stort. Precis som Louvren, det är oändligt. Det tog mej en en halvtimme för att hitta ingången och biljettköpet till rätt utställning. Sen virrade jag bort mig i 20 minuter innan jag hittade Mona Lisa, som inte var så himla mycket att ha men det kunde jag ana redan innan. Desto häftigare med de stora röda salarna med guldornament i taken och tavlor stora som väggar. Där snackar vi grejer.
Sen fick Hanna se mitt älskade Angers, och på onsdagen gjorde vi turer både lite här och var med barnen.
Hanna välditg uppskattad som lekkamrat och inte minst som övnings-häst inför Emilys prov. Här ett utmärkt exempel på hur man kratsar hovar. Underbart att gå och höra Jules och Hanna prata. Jules babblar på som vanligt, och hanna går och kommenterar lite allt möjligt, och ingen förstår ett ord av vad de säger. Men ibland blev det ganska vettiga samtal. Underbart att du kom HannisPannis!!! <3
Söt som socker eller vad??
Nu är det bonne nuit et à demain som gäller.
puss puss
En redigt svensk nationaldag
Bilder säger mer än tusen ord. Jag orkar inte skriva. Men det var en riktigt trevligt nationaldag :)
Veckans barnliv
I fredags var det dags för Emilys STORA skolkonsert. Det var maffigt kan jag säga. 500 skolbarn tillsammans med tre vuxenkörer och en orkester. Påhejade av drygt 2000 i publiken. Vi fick under några timmar höra alla disney-låtar som Emily tränat på hemma under ett år. Väldigt roligt också att se Emilys väldigt franska seriösa fröken sjunga aladdin-duett i början och senare bli nerhissad som Mary Poppins från taket. På bilden ser man knappt hälften av barnen. Jättehäftig upplevelse som sagt, framför alla när alla sjöng Hallelujah med svajande ljusstavar. Eller ja, när en kvinnlig vuxen-ensemble sjöng versen så hae jag lite svårt att inte sitta och småfnissa. Det sjöng verkligen jättebra, men den franska engelska brytning är helt oslagbar!
Sen har Oscar återigen charmat sina brudar på bageriet. Synd bara att solglasögonen var lite stora och åkte ner. I bakgrunden så är det Julie, hon som är allra allra gulligast mot barnen, och har kallat Oscar för "sin pojkvän" sen i mars.
Vi har också tränat inför Emilys häst-prov på ridningen. Så nu vet jag typ hur man gör en hästknut eller vad det nu heter. Blir lite frustrerad när Emily har gått omkring i en hel vecka och stressat för det där provet, det finns liksom ingen aktivitet här som är bara för att roa sig. Skulle säga att prov är nummer 3 i franska nationalsporter. Det har ändå ingen chans mot de två förstaplatserna : strejk och demonstration.
Sen har jag också blivit väldigt irriterad på Jules. Den lilla skitungen slår mig nämligen alltid i babyfoot (vet inte vad det heter på svenska, det spelet som är på bilden iaf)! Jag gör allt jag kan och igår förlorade jag med 10-9. Jag är sjukt dålig förlorare! (bilden är tagen innan matchen)
Nu har jag fått flytta ner i mitt rum igen, härligt är det. Bara att jag inte kan stänga dörren. Eller stänga kan jag nog, men jag kan inte få upp den sen för det finns inget handtag i det.
Hur mycket ett barn växer på att halvår.
Sen blev det en skön slapp svensk-eftermiddag. Lite promenad och sen pizzahut, Mathieus sista arbetsdag innan han drar till Paris i helgen! Kommer sakna de personliga rabatterna. Vi betalade 11€ för två pizzoroch en stor läsk, tror det skulle kostat typ 18! Fast mest kommer jag sakna petit Mathieu såklart.
Igår blev det Falstaff, som också var trevligt värre. Det är verkligen där alla, främst amerikanska, utbytesstudenter hänger, så der kommer bli helt tomt om en vecka!
Det känns som det redan är slutet, men det är ju faktiskt en del kvar! Men jag tycker om att tänka, överanalysera och älta. Att liksom förbereda mig. Och det är mysiga tankar. Nu när det är en bit kvar i alla fall. Jag vänjer mig.
Och det är så häftigt att hitta gamla bilder. Oscar har verkligen vuxit sjukt mycket! Och då är den första bilden ändå från december, så det här är bara ett halvårs skillnad.
Graduation times
Ett äkta klassfoto fick vi till på sista lektionen! 2 amerikaner, 1 Venuzelan/amerikan, 1 kanadian (kreativt, jag vet), 1 japan, 1 mexican och viktigast av allt; 1 svenska. Snart är alla på helt olika platser runt hela jorden.
Idag var det DALF-dags. Svettigt ("men mättade", var det första som kom upp i huvudet), men en bra upplevelse.
Inget man dog av och jag har chans att bli godkänd. Fast jag har verkligen ingen aning, det kan ha gått hur som helst. Så det blir spännande att få brev på posten snart. Lunchen festade vi till med lite äkta Subway-menu, jag och Ann.
Vad stora mina barn har blivit! Kanske borde sluta säga så eftersom jag fortfarande, senast på Oscars dans, får kommentarer som "du måste ha börjat tidigt!". Typ tio års ålder. Börjar bli tungt att bära Oscar nu, så jag sa dettill honom; Vad stor du har blivit!
- Ja, ända hit har jag växt! svarar han och klappar med handen på huvudknoppen.
Nu ikväll är jag lite lagom utmattad. Insåg att innan igår har jag varit ute 6 av 7 kvällar i rad. Och inte ute och festat måste jag lugna mamma med, men bara hänga. Det blir så i sommartider och det är grymt mysigt. Ikväll var det lite barnvakt som gällde och vi körde till på fredagsmys. Nu ska jag nog ta en liten siesta innan parenteserna komemr hem och jag kan gå ut. Haha : )
Hemlös och nostalgisk
Igår var det soirée internationale på universitetet ett stort spektakel med uppvisningar fårn alla som vill. Idag är det sista vanliga skoldagan (sen är det bara kvar såna roliga saker som examens-prov). Och jag blir bara mer och mer påmind om att allt håller på att ta slut. Jag vet inte om man kan säga att det är typiskt att man verkligen börjar uppskatta saker så fort det börjar ta slut, eller att man uppskattar dem just för att de håller på att ta slut. Kommer bli så tomt utan universitetet nu. Framför allt en sån kväll som igår påminner om det. Att man är med i ett sammanhang, att alla hundra studenter som sitter där har gjort ungefär resa. Alla lärare som man lärt känna och som följt en så lång tid ändå. Alla klasskompisar som snart åker hem till andra kontinenter och som man kanske aldrig ser igen. Så det är lite klump i magen idag. Och det är nog inget jämfört med hur det kommer kännas om exakt sju veckor. Men jag visste spelreglerna, och sorg och saknad är inget man dör av. Den känslan bottnar ju i väldit positiva upplevelser. Och den försvinner med tiden. Den utvecklar en. Det är något jag har lärt mig på ett år i alla fall. Ett år som började för så himla länge sen. Och nu är jag tillbaka och har sovit i Emilys rum. Rummet där jag tillbringade mina allra första nätter här.
Det kallas profitera
Det är när allt äs så härligt som det nödvändigtvis måste ta slut. Om två veckor slutar universitetet och folk drar hemåt. Nu när vi precis lärt känna lite nya folk, men bättre sent än aldrig. Svenskorna Erika och Karolina till exempel, för att inte glömma Spencer, en av världnes härligaste amerikaner. I lördags drog vi alla till sjön och picnickade och badade.
För återträff senare på kvällen, med lite förhäng i parken med en utomhuskonsert precis bredvid.
svenskgänget :)
Söndag blev det Atlantkusten med familjen. Här har vi beachboyen nummer 1!
Det bästa med heta sommardagarna är nästan ändå de ljumna sommarkvällarna. Både i torsdags och måndags satt vi vid floden och kollade ut över staden med någon flaska rödvin. Världens härligaste tid!
Köln / Cologne - kallat va ni vill
Det första och viktigaste är en hälsning till MORMOR: NÄR DU LÄSER DET HÄR SÅ GÅ IN OCH KOLLA DIN MEJL! Vet inte om du kollar den regelbundet men nu borde du det.
Köln var vackert och mysigt och kallt. Men framför allt så var Malin där. Vilken tur!!
Har sett allt! Familj,hus, pojkvän, tunnelbana. (kör kortverisionen nu, har som sagt inte tid)
Malin och Mustafa, hur gulliga som helst alltså :) Jag skulle kunna göra en himla rolig bildserie från den eftermiddagen, men för tillfället kan Malin pusta ut. Riktigt "trekants-prat" eftesom ingen förstod alla språk;
Malin och jag pratade svenska, Malin+mustafa = tyska, Jag + Mustafa= franska. Men ingen blev liksom utanför för det var alltid någon som inte fattade. Blev till att översätta sig själv. Fast mycket tyska fattade jag faktiskt till slut! Häftigt vad tre dagar kan göra i att vänja sig vid ett språk! SÅ jag är lite pepp på att plugga tyska nu. Men först ska jag göra kalrt min examensprov. Om 2,5 veckor har jag sommarlov!!
à bientôt! <3
Achtung Tyskland, here I come!
Nu får det bli lite kortkort uppdatering. Sommaren har fortfarande inte hittat tillbaka, så jag tänkte fara till Tyskland och leta reda på den. De hade förutspått SNÖ i Angers imorgon!! Sjukt. Fadern i huset har gått med på att sätta på värmen, men nu har de allihopa åkt till Trouville. Och stängt av värmen, så imorgon kommar det vara svinakallt! Men det gör inget, för jag ska i alla fall i väg och träffa älskade Malin i Köln!! Och putsa lite på min låtsastyska på köpet. Fyra dagar blir det, fast det försvinner en del i tågresan. Tar ändå bara tre timmar mellan Paris och Köln, och då mellanlandar man i Bryssel. Men jag tycker om att åka tåg, plus att man får massa tid till att bara plugga. Och så tycker jag supermycket om att få träffa min Malin igen och se hennes värld. Gött mos!
En Tamalo (och nej, sommaren försvann igen)
Men i alla fall till fenomenet "fransmän". Det finns en fras från Emil i Lönneberga som allt som oftast ringer i mina öron när jag kronfonteras med franska samhället. "Grisar ska änte ha woligt!". Det vill säga; dör man inte av 15 grader inomhus så finns det ingen anledning att slösa el på sånt. Kring jul behöver man väl inte mer än en dag ledigt, den 25 december. Barn behöver inte leka så himla mycket, det viktigaste är läxorna. Har man inga läxor så är det bara att hitta på nya. Resa och sånt trams är inte nyttigt, nej ubildning och arbete är det enda som finns! Fredagsmys är väl inte något nödvändigt, fredagen är som alla andra dagar. Varierad mat med smak är också onödigt, blomkålsgratäng är gott tre gånger i veckan, 24 veckor i rad. Seriöst, jag kommer aldrig mer äta blomkål efter det här året. Jag hatar kål!!
Detta var inte bittert alls, förutom blomkålen, men jag älskar att se skillnader i samhällen som kan verka ganska lika på ytan.
Idag har Oscar haft en tvärtomdag när det mesta är fel (förutom vissa charmstunder som han hinner med emellan). Annars måste man ibland gå tillbaka till förra sopptunnan för att slänga pompotten, eftersom den sopptunnan var helt annorlunda och myyycket bättre en den som är precis framför oss. Men sen gick vi iaf på museum! Jules på Capoeira och Emily på piano, och vi som blev kvar kollade in stora statyer på kungar. Häftigt tyckte Oscar, mysigt med en glad unge tyckte Ella. Han är också en riktig Tamalo just nu. Är man inte helt bekant med uttrycket så är det så här: Tamalo = Tu as mal où? = Var har du ont? Han har nämligen ont och är sjuk överallt. Väldigt synd om honom och han måste ha mycket omvårdnad. Men jag kom iaf på världens bästa taktik mot trots idag! När det blev lite väl mycket "jag vill inte", "du är dum" så kör man; okej, vi byter! Du är barnvakt och jag är barn. Och jag kunde visa hur det lät när han gnäller (han har väldigt mycket standaruttryck och sur-miner), som ledde till mycket skratt från honom, men också lite förståelse tror jag. Och väldigt duktigt förklarande!
Jag: Jag vill inte gå till skolan! Varför måste jag det?!
Oscar: Jo, men du måste det förstår du. För att träffa alla din kompisar! Det är väl bra?
Så nu har han sett andra sidan med, och har visat att han vet faktiskt att man måste äta, man måste gå till skolan och man måste gå upp på morgonen.
Grabbarna grus på nya äventyr. Får lite blygsamt avsvlöja att jag ÄLSKAR det här fotot <3
Dagens positiva är universitetet. Plugglusten kommer och går, och just nu är jag jättepepp och tycker det är askul med fransk grammatik. Det är väl nu jag får njuta av allt jag lagt ner liksom. Jag märker att jag faktiskt förbättrat mig, att jag faktiskt kan en del grammatik som jag inte visste att jag kunde. Jag håller bara på att få hjälp att få ut det på rätt sätt, få reda på reglerna till varför jag säger som jag gör. Fenomen jag kunnat ana men inte sätta fingret på.
I maj så börjar sommaren
Igår skulle vi göra en cykelutflykt, men vädret var som sagt lite opålitligt så det blev bilutflykt till en jättehärlig park/slottsträdgård. Märkte av den mindre behagliga upplevelsen av att smaka en mexikansk dessert. Vi hade tagit med ananas och jordgubbar och såna trevligheter. Att Mathieu, i egenskap av fransman, ville ha socker på kan jag förstå. Den franska vanan har jag redan accepterat. Men Nadia hällde på något som såg misstänt likt grillksrydda på ananasen. Vilket också tyvärr stämde, vilket mina smaklökar olyckligt fick erfara. Herregud, grillkrydda på ananas!! Finns det något jag kan råda så är det, prova inte!! Om det inte är som straff för någpt mycket allvarligt brott.
Dagen idag bjöd också på nya lärdomar: Efter att en lång löp- och cykelrunda som avslutas 110% genomblöt som resultat av en kvarts spöregn; då känner du att du lever.
I torsdags kunde jag äntligen återse Simon på älsklingsbaren. Åh, så lyckad kväll! Blir glad bara av att komma dit, och man träffar alltid folk som känner annat folk som känner annat folk. Som t.ex. går i samma klass som en av de tre andra svenskorna på CIDEF som jag efter tre månader ännu inte sett röken av. Så nu har jag hittat dem allihopa, äntligen! Får bli till att fixa svensk soirée snart!
Och om två veckor så bär det av till Köln och älskade Malin!
Life is good!
Dagens stålmorfar!
lGud, jag bara älskar den här outfitten!! Den gjorde min dag. Det gäller ju att vara välklädd när man ska ut med käppen och posta ett brev.
Sen avslutades det bra också med mitt älskade bodycombat-pass på gymmet. Verkligen den ultimata träningen, med kondition och muskler och explosivitet. Och utan så mycket statiskt tråkig kolsyreträning. Finns den i Sverige??! På måndagar är det värsta coola ledaren som liknar Electra i Gladiatorerna. Och världens allra bästa peppigaste musik i Pirates-of-the-caribbean-mix. Längtar redan till nästa måndagskväll, när min inre Jack Sparrow får komma fram igen!
Elah, elaah, eeeh, capoeela...
I söndags var det äntligen dags att se anledningen till att Jules har hoppat omkring och hjulat och stått på händer i hela huset de senaste månderna. Uppvisning av Capoeira! För oingvigda så är det en brasiliansk blandning av kampsport och dans. Enda vapnet är höga sparkar, men man träffar aldrig för den andra hukar sig och fortsätter liksom dansen. Nu har de haft träningsläger de sista dagarna med en grupp äkta brasilianska capoerister som inte var lite grymma. I stället för hjulningar gjorde de bakåtvolter med snurrar. Hela tiden med ett gäng ståendes i mitten, sjungande och spelande trummor i 2 timmar. De orden som är i rubriken ringde i öronen hela dagen. Jules är verkligen gjord för den sporten! Smidigher och styrka blanda med en obotlig vilja att befinna sig uppochner med benen i luften.
Blir det för mycket musik är det väl bara att hålla för. Och man var trött i öronen efter två timmar.
Och lite trött i allmänhet kanske. Mysteriet var dock hur han lyckades somna i det höga ljudet av musik och trummor. Men en sovande ungei knät är något helt underbart.
Ur olika synvinklar
Normandie i april hur är det?
Sand som silar mellan tårna. Lek och plask och sanslott. Sol. Barfotafotboll i sanden. Havet som glittrar. Slappa lässtunder i stranden medans barnen gräver ett stort hål. Bad i havet. Solbrända ansikten. Barn i shorts.
Typ. Inget osant i det jag skrev, men man kan se andra halvan också. Utan att vara bitter!
Ibland också 8 grader och snålblåst. Dunjacka och mössa på barnen. Enda badet kom genom Oscar och var väl inte helt planerat. Men när barn leker med håvar i vattnet och det kommer vågor, och de går längre och längre ut. När de leker och skriker och blöts ner lite till och lite till. Och plötsligt ramlar. Det bara blidde så liksom. Men lillen va rlika glad för det, och sprang sen runt med pappas stora tröja. 
Men han var inte sen med att vilja göra om det dagen efter, och fick med sig mej då. Och vattnet var ISKALLT! Han var i med fötterna och halva kroppen i typ en kvart, medans jag skrek den första havlminuten för att sedan inte känna fötterna längre.
Nu har jag blivit förkyld igen för andra gången på två veckor. Nice. Satt och frågade mig varför, men kanske hittar anledningen på bilden. Oscar är genomsnorig. Sånt är också fräscht. Nu har jag två heldagar med barnen framför mig. Hoppas jag piggnar till lite så blir nog det också trevligt.
