tuttalafrutt

Hemma i Sverige en snabbis. Student på fredag, ska bli spännande att se från åskadarplats. Nationaldag idag. Det var nästan helt omöjligt att ta sig igenom. Folk överallt, gatorna fyllda av parader och orkestrar och människor i folkdräkter. Feststämning  och folkfest i allra högsta grad. Barnen klättrade upp på Folke Filbyter-statyen på stora torget för att se.

Nej, who am I kidding? Kanske råkade förväxla med en viss annan nationaldag i ett visst granland för 2 veckor sen. Kontrasten är enorm. Nyheterna visade en kort snutt om firandet ute i landet. Det var 20 män i paraduniform som stod och stampade i takt och statministen +ca 20 andra som stod och tittade på. Helt crazy feststämning!



Jag erkänner helt villigt att jag är avundsjuk på 17 maj och de otroliga festligheterna som enar hela landet. Jag kan sörja att vi svenkar verkar vara ett folk som sällan bryr sig om något speciellt. Men jag tror att det ligger mycket i resonemanget om att vi "aldrig har varit med i något krig" och inte har något vi riktigt känner för att fira. Norge har varit ockuperade avmånga  olika länder, led mycket under andra världskriget och lyckan att vara självständiga är mer självklar.

Det faktumet är inget vi kan eller vill göra något åt. Vi ska vara glada för en fredfull modern tid i Sverige, och inte föröska tvinga oss att fira "fornstora dagar" med krig och erövringar. Men vi borde kunna skapa en dag för att visa den gemenskap som faktiskt finns, men som man inte tänker på. Melodifestivalen och Vinter-OS samlar hela nationen framför tv:n, varför är inte det möjligt att ta utanför vardagsrummen?

Har hört att Sverigedemokraterna just nu är Sveriges tredje största parti. Inget som jag ens orkar kommentera, så hemskt är det. Men, anledningen till att jag faktiskt fick reda på det är för att så många framstående svensk personer kommenterade och äcklades över det på twitter. Sånt gör mig stolt. Nationaldagen kan bli en symbol för mångkulturellt och öppet Sverige där alla är lika värda och fattigdom inte ska existera. Det är väl lov att drömma?

Sjukt fin stad uppifran, aven om jag inte har vandrat runt sa mycket forutom till gallerian med internetcafe och subway och hotellet. Ar sakrast sa! Nu langtar jag till Zanzibar :)



Byggnadsarbetare pa 10:onde vaningen utan sakerhetsanordningar...

Att ha inbrott var en speciell upplevelse. Jag blev inte av med nagra viktiga saker, och fick anda tillbaka allting till slut, sa just nu kanns det mest som en haftig grej att ha varit med om. De hade fatt upp varat hanglas pa dorren pa kvallen nar vi inte var i huset, och hade bara tagit vardesaker som legat framme. De visste med en gang vilka det var, och morgonen efter foljde en kille fran 'office' med och letade efter de oftspar som gick fran varat hur och till grannhuset.



Mitt ute ii odemarken, och otorligt nog hittade vi fram till ett hal i ett tak dar nastan alla grejer lag. Tjuvarna hittades i byn och togs med till kontoret, dar det blev nagon slags forhor. Halftern av sakerna fattades fortfarande, men togs fram nar de blev hotade att bli slagna med pinnar.




Tjuvarna sitter pa golvet och halva byn har kommit for att kolla. Till slut bestamdes det att det att straffet skulle bli att de skickades till polisen i Mafinga, och inte det vanliga 'slag med pinnar'. Hade det hant inne i Mafinga hade de troligen blivit dodade med en gang, sa nagon till oss...




Sa med fangvaktar med brannbollstran och rep runt handerna pa tjuvarna akte vi ivag i daladala in till stan.




Dar bestamdes det att vi skulle komma tillbaka nasta dag kl 08.00 for rattegang. Eftersom det har ar afrika kom vi ivag sent och var itne dar forens kl 9. Men det gjorde inte sa mycket eftersom vi anda fick vanta till 12 fore alla fangarna kom. Och det gjorde de 20 st pa samma gang, transporterade pa lastbilsflak. Jocke fick vara inne och vittna i 5 minuter, annars satt vi bara utanfor hela dagen sa det var lagom spannande.




Straffet skulle sen bestammas den 21 februari, sa i tisdags akte jag och Salome in till Mafinga igen (de andra var sjuka eller inte kvar i Matanana). Aterigen fick vi vanta 3 timmar pa fangtransporten, och nar den val kom fick vi reda pa att varan domare inte var har den dagen sa vi skulle komma tillbaka veckan efter... Jaja, tur att vi inte behovde vanta sa lange i alla fall tankte jag helt seriost, och sa kunde vi aka hem. Sa latt blir man van till African style...

Har aldrig nagonsin sovit under bar himmel innan, sa varfor inte gora det for forsta gangen i Afrika? Det var hart, ganska kallt, och vi lyckades inte sova manga timmar. Men att ligga och snacka om allt som finns i hela varlden  och titta upp pa afrikas stjarnklara natthimmel ar inte sa illa det heller. Sarskilt inte som Lineea och Jocke utantill kunde recitera hela scenen fran lejonkungen dar Simba, Timon och Pumba ligger och tittar upp mot stjarnorna och diskuterar vad det egentligen ar. Gamla kungar, gasbollar eller eldfllugor? Haftigt ar det i alla fall!



Helt okej utsikt att vakna till.

Ar framme i Dar och ar nu helt sjalv. Bade laskigt och skont. Saknar alla manniskor i Matanana men inte sa mycket som jag skulle gjort om jag akt direkt hem tror jag. Nu har jag liksom inte tid att vara ledsen utan maste koncentrera mig pa allt jag upplever nu. For tro mig, det kraver koncentration...

Ino ar ett av alla harliga barn som bor pa garden. En glad livlig fyra-aring som bor dar tillsammans med mamma och lillebror sedan pappan dott. Mamman heter Angelina, men kallas som alla andra afrikaner upp efter sitt aldsta barn och kallas alltid Mama Ino. Hon hjalper till med alla andra foraldralosa barnen som bor pa garden, men Ino och Frankie ar nog de anda som har sin riktiga mamma dar. 



I swahilin skiljer man inte mellan L och R i uttalet. Sarah, kallas ocksa for Salah, det spelar inte sa stor roll. Lite trakigt for Lotta bara, nar nagon ibland kallar henne Rotta och inte forstar problemet i det... Ino har lart sig att saga 'I'm fine, thank you', men tycket th-ljudet ar lite svart sa han sager istellet 'I'm fine Flank you', eftersom lillebror heter det (Frank/Flank).




Alfa till vanster ar 6 ar gammal. Gissa vilken av de som har sjukdomen (som vi sager om AIDS for att de inte ska fatta vad vi pratar om)?



Har er ocksa Sawadi, som ar 4-5 ar (vet inte om nagon vet exakt, for han hittades ute pa ett fallt nar han var bebis). Sawadi betyder gava. Manga namn pa swahili har ocksa andra betydelser, manga fina sasom Hopp (tumaini) ocg Gladje. Men lite trakigare for de som dops till Tvivel, Problem (Matatiso) eller Frukt (Matunda).



Angelina ar en av de tva kvinnorna som vi har engelska med pa morgonen. Valdigt harlig kvinna som jag kommer sakna massa!

Idag var visst internet sjukt segt, sa jag ahr inte hunnit gora nagot eller ladda  upp nagra bilder. Men jag har det sjukt bra! Sista veckorna har vi startat upp engelska-lektioner for de som arbetar pa garden och det ar helt otroligt att se hur 50-ariga kvinnor och 10-ariga pojkar sitter tillsammans och tycker det ar sa underbart kul att lara sig!

Idag har vi besokt masaiby - helt otoligt men jag har ingen tid alls till att beskriva det! Satsar pa att jag kan hinna lite internet imrgon, sa det ar bara att sitta och vanta vid datorn...

Hela volntarganget pa Safari forsta helgen.


Toapaus fran de skumpiga vagarna pa Ruhua Hill Top Lodge. Obeskrivlig utsikt.


Skolsalen dit vi tar barnen for att rakna, lasa bocker, sjunga och leka med bollar och dockor. Nere pa garden finns det liksom inga leksaker. De leker med pinnar och sand. Har ar det Ida och Lotta med barnen.



Barnhemmet vid sidan av garden som har brunnit ner och som vi haller pa att bygga upp igen.


En av de lokala pubarna. Notera den sovande bebisen pa mammans rygg...


Mitt sovrum med mysbelysning

Fler bilder kan man se pa Lottas blogg! http://lottavolontar.blogg.se/

Internet tredje dagen i rad, detta borjar bli en vana. Men sen drojer det nog 3 veckor till nasta gang sa det galler att passa pa.

I manga avseenden ar Tanzania ett ganska bra land. Jag har verkligen inte sett sa mycket fattigdom som jag trodde. Det ar ingen som bor pa gatan och jag har sett mer tiggare i Kristiansand an under hela tiden har. Alla har liksom mat for dagen och tak over huvudet. Sen bor de utan el och rinnande vatten och kanske jobbar varje dag med att hacka pa falten, och det kan man ju diskutera hur kul det ar. Men, det ar sa manniskan har levt de senaste 10 000 aren, sa egentligen ar ju det ett mer naturligt levnadssatt an vart. Och jag alskar verkligen att sitta vid elden och ata varje kvall med storfamiljen.



Men det finns vissa saker som signalerar att landet inte riktigt fungerar. Barnen blir slagna i skolan, och tvingas hacka i lararens aker pa eftermiddagarna. Du aker i fangelse i 30 ar om du ar homosexuell, eller om du gor nagon gravid fast du fortfarande gar i skolan (och alltsa ar 18-19 ar). Poliserna ar sa korrupta sa att det inte finns. Varenda gang vi har akt pa vagen har vi blivit stoppade minst tva ganger. Is there a problem? fragade var chauffor. Nej, svarade de, men vi ar torstiga sa vi vill ha vatten. Det var ju lite gulligt tankte vi forsta gangen det hande, men sen har vi lart oss att de hittar pa vad som helst for att ge oss boter (= sno vara pengar). Ewout blev stannad en gang. De gick runt bilen och hittade inget riktigt fel, sa de tankte botfalla honom for att bilen var smutsig. Sen hittade de att dacken var for nedslitna sa da gav de boter for det istallat. Nagra andra volontarer blev av med en vaska tidigare, men polisen hade fatt tag i den som tur var. Problemet var bara att de tvingade svenskarna att betala typ 800 SEK for att fa tillbaka den, for att 'det skulle ga enklare och de skulle slippa allt pappersrbete'. Helt sjukt samhalle....

Det ar liksom sa mycket att beratta att jag inte vet var jag ska borja. Nu ar vi i Iringa pa week-end tur och det ar riktigt najs! Det ar en sa pass stor stad att inte alla skriker MZUNGO (viting) sa fort de ser oss, for det finns faktikst flera vita har! Har shoppat lite fina afrikanska smycken for typ 5 kr styck och bara vandrat  runt och kollat pa alla marknader. At pa en grym restaurang igar. Vegetraiska varrullar, pizza, kall ol och glass! Borjade nastan grata tre ganger, bade nar vi fick in menyn, och sen maten, men det basta var nar vi fick sma varma blota handdukar att tvatta handerna med fore maten. Det var lange sen jag kande mig ren!



Bor pa 5e vaningen pa ett fint hotell och det var helt underbart att sitta i solnedgangen och titta ner over staden. Ett av de basta satten att se afrika pa.


Zebror i gryningen pa safarit for tva veckor sen..



Annars gar tiden valdigt fort pa garden i Matanana. Man gor lite det man kanner for. Leker med barnen, hjalper till att cementera hus, skalar 10 kg potatis med de afrikanska kvinnorna, tvattar klader, hamtar vatten, lagar mat. Vi lar oss mer och mer swahili och barnen lar sig lite mer engelska.. Bilden ar pa 'volontarhotellet' dar vi bor. Fint, men valdigt enkelt. Ibland tar vi med barnen dit upp och ar i en skolsal som andra volontarer har fixat till.




Nu ar internettiden snart slut, men jag kommer anda aldirg kunna far ner allting i ett blogginlagg sa det far bara vara sa. Ord kan inte beskriva allt jag ser har, men man kan saker ana lite fran bilderna..

Det ar valdigt svart att beskriva detta med ord. Sa mycket Afrika pa samma gang. Det ar verkligen lerhyddor med halmtak, kvinnor som hamtar vatten fran brunnen och bar hem det pa huvudet och barn som springer omkrign barfota. Otroligt hur fort man lar sig att klara sig utan rinnande vatten och el. Att ta en dusch betyder att ga bakom ett skynke och halla tre flaskor med regnvatten over huvudet. Affaren i den lilla byn ar ett fonster i en av lerhyddorna dar man far kika in och peka pa nagot i hyllorna langs vaggen som man vill ha. Det basta at att man kan lamna in telefonen over natten och att de kan ladda den! Kostar 300 shilling = 1, 20 kr. Helt ok.




Pa vagen hem fran afferen igar blev vi helt random inbjudna av en kvinna som vi traffat en gang, for att dricka te i hennes hus. Hon kunde tre ord engelska, ungefar lika mycket som vi kan swahili, men det gick bra anda. Alla sager hej, och manga barn pekar och skriker 'mzungo' = vitingar. Asante var ett av de forsta oren vi larde oss, det betyder tack. Laste sen hur man sager tack sa mycket, 'asante sana'. Det varsta ar att det ar helt omojligt att saga utan att lagga till 'squash banana', som rafiki sager i lejonkungen. Annars gar det bra.

Vi ar 6 stycken som har kommit nu, och fyra svenskar som var pa barnehmmet sen innan. Valdigt bra gang oc vi kommer ha kul ihop. Barnhemmet ar mer som en stor gard, de kallar sig 'storfamiljen'. Ar val kanske bara 10 barn som bor dar, men sen komer nagra pa dagis, och manga skolbarn och ater lunch. Kvinnor fran runt omkring ar anstallda f;r att ta hand om det, sa vi ska hitta egna projekt. Aktiviteter for barnen framfor allt, undervisa i engelska pa skolor runt omkring och hjalpa till med nya byggen. Forsta dagen lackade jag en vagg i ett nytt barnhem och igar ritade vi och spelade fotobll med barnen.

Akte minibuss i 12 timmar fran daar es salaam till Matanana. Genom en nationalpark sag vi redan 20 elefanter, nagra zebror, giraffer och apor, men det ar idag som det riktiga safarit ar. Vi tog bara att litet stopp pa vagen har i den stora staden Iringa, och alla blev nastan mer upphetsade over facebook an lejonen vi ska kolla pa sen.



Byn som vi bor nara. Nu tar tiden snart slut och vi maste faktiskt hinna med att se lejon idag ocksa. Ska pa en kvallstur forst och sen sova over dar och ta en tur i gryningen med! Helt awsome!

Nästan helt färdigpackad nu. Fast man blir nog aldrig helt färdig egentligen, känns alltid som det är något man kan ha glömt. Så det kanske är lika bra att bara gå och lägga sig. När det är resedags är det bloggdags igen. Får väl se hur aktivt det blir den här resan, beror väl mest på hur ofta jag kan hitta internet. Det blir spännande.