Ett vardagsliv utöver det vanliga
Jättehärliga promenader och lässtunder i tre olika parker alltsâ; men det allra bästa pâ dagen, det var faktiskt att komma hem mina mina redan sâ älskade gullungar. Känns som jag hade varit utan dem jättelänge och de hade massor att berätta om dagen. Mamma och pappa skulle hjälpa en kompis att flytta sâ jag och barnen hade trevligt själva vid matbordet och pratade om mânga viktiga saker, som hur viktigt det är att kunna simma och vad jobbigt det mâste vara att vara handikappad och inte kunna röra pâ sig. Sen visade jag fotona pâ datorn när Linn simmade med sin häst, som bajsade i vattnet. Succé eftersom bajs, bad och hästar nog är de alla mest populära samtalsämnena för alla tre. Lite mer bajs för Oscar, lite mer hästar för Emily. M$anga frâgor blev det; är det inte tungt att simma med nâgon pâ ryggen? Kan hästar galoppera i vatten? Hur sätter man fast den där rosetten som han har vunnit? Efter det visade Emily en dans som hon nyss lärt sig/hittat pâ och grabbarna hängde pâ sâ gott de kunde. Har en helt underbar film som bara mâste visas snart alltsâ. Inget brâk pâ hela kvällen och en verkligt stark känsla att det här kommer bli ett underbart âr. Mysiga barn i lagom stora mängder, och ett lite självständigt liv vid sidan av. Det är nu den härliga vardagen börjar.
Brorsor, bokköp och influensahysteri
Svininfluensa-hysterin (eller Grippe A som det heter pâ franska) här är helt ofattbar! Pâ Axels jobb är det förbjudet att ta i dörrhandtag utan att tvätta händerna, och igâr var det obligatorisk feberkoll i korridoren. Alla fick gâ ut och sâ kom de med nâgon sak som scannade av och mätte temperatuen pâ pannan. Det jag är mest rädd för är om skolorna ska stänga sâ att barnen mâste gâ hemma med mig hela tiden, vilket de pratar om kanske kan hända. Jaja, vi fâr se vad som händer. Imorn börjar i alla fall min lânga ledighet pâ tvâ dagar och i eftermiddag ska vil till den efterlängtade parken där de har ponnyridning för Oscar.
Hur man löser oenigheter i sandlâdan
Sitter i sandlâdan och leker, men blir tydligen osams.
K - Dâ gâr jag hem!
Hj - Dâ fâr du inte vara i min sandlâda!
K- Dâ gâr jag hem och säger till min mamma!
Hj- Men min pappa är mycket starkare än din!
K- Det spelar ingen roll vad du säger, för jag tycker om dig mest i världen ändâ!
Hj - Oj, mer än Madeleine?
K - Ja, mer än Madeleine...
Hj - Dâ gifter vi oss dâ?
K - Jaa
Hj - Nu fâr du aldrig ändra dig!
Andas in, andas ut
Igâr tog Oscar med sig en liten docka i sin barnvagn och en liten sopkvast till parken. Pâ vägen dit stannade han var femte meter och sopade gatan, husen och ocksâ lite i luften. Tur att det bara är pâ andra sidan kvarteret, för vi kom inte snabbt framât. Oscar berättade att bebisen hade varit olydig, och inte velat dela med sig av sina kakor till sina syskon. Sen hade bebisen blivit sâ arg sâ mamma var tvungen att hälla ett glas vatten i ansiktet pâ bebisen. Som ett sammanträffande var detta precis det som hade hänt Oscar och hans mamma för nâgra dagar sen! Sen skulle bebisen sova sâ alla var tvugna att vara tysta. I förmiddags var vi ute och planterade nâgra växter som Emily fâtt, alla hjälpte till och inge större missöden inträffade!
I Trouville förresten, badade vi i havet och det var mycket sol och fint väder. Till slut vâgade ocksâ Oscar bada, eller doppa fötterna i alla fall. När vâgorna kom spranga han upp sâ fort han kunde mot stranden igen. Framsteg mot tidigare i veckan dâ ahn ofta deklarerade hur rädd han var för havet. Det var alla andra ocksâ bestämde han och ingen fick bada, för havet var farligt! Lite utbrott och drag i armen när vi ändâ gick iväg, men det är gulligt att han är sâ rädd om oss. Vi var pâ hästpolo-match ocksâ, alltid kul att se helt nya saker.
Nu mâste jag läsa lite mer i mina älskade böcker innan det är slut pâ friden. Nästa vecka kommer Emma hit; lite svârt att fatta att det gick sâ snabbt och enkelt att bestämma, och alldeles alldeles underbart. Hon fâr hjälpa mig att upptäcka min stad!
Slut pa semester
Nu har vi kommit hem till Angers, Thomas har borjat jobba, Axel ar ute och handlar, barnen ser pa tv, sa jag tankte bara skriva en liten liten rad for att visa att jag lever och allt ar bra och att vi ar tillbaka i civilisationen med internet och telefon. Pratade en timme med Hanna igarkvall och sen en halvtimme med mamma - harligt!
Ser fram emot att borja det vanliga livet nu, och lara kanna hemstaden lite aven om sista veckans semester har varit valdigt harlig. Sol varje dag (ovanligt for Normandie har jag hort), ibland lite vind, men ibland stekande hett pa stranden.
Insag sen när vi kom hem att sommaren inte alls ar slut, och att vi faktiskt bodde soderut; halv nio tog jag en kvallspromenad i den bahagliga temperatuern 29 grader (pa dagen var det tydligen 44 har). Idag kanns det ltie mer host och pa morgonen har det regnat och askat lite. Om tio dagar borjar lin semester nar skolan borjar har, men innan det kan jag nog roa mig ganska bra med barnen.
Porten som var bla nar jag kom (som i Notting Hill) var ljuslila nar vi var hemma och vande och ar nu rod. Saker forandras.
Nu skriker Oscar: Ella, Ella fran nedervaningen. Antingen vill han nog beratta vad som hander i Oui-oui eller sa vill han nog kissa pa min toalett. Igen. Jag kommer!
kssswwwwwwwwwwwwoojppjppvhssss:ighkmù*
/halsningar Oscar som far trycka lite pa tangentbordet.(veut appuyer= vill trycka? var? dar? okej. inte dar, det ar farligt? min tur nu? A toi! Din tur! )
In the end I start to think about the begining
Det här med kiss är väldigt viktigt för Oscar, inte bara för att han verkligen är i kiss-och-bajs-åldern. När vi badar i poolen blir han alltid av någon konstig anledning alltid varje kissnödig. Ungfär var tionde minut springer han ut mot gräset och drar ner badbyxorna. Varje gång skriker han sen lika stolt - Ella, jag har inte kissat i byxorna! Likadant när han sitter på toaletten så påpekar han att han inte kissar på golvet, utan i toaletten. När vi var i Albi och badade i en pool hos några släktingar upprepades det här, och Oscar hittade snabbt en liten buske att kissa på tyckte han. Det visade sig dock vara persiljan som familjen brukade ha till matlagning. Men Oscar hade i alla fall kissat helt själv!
Det som känns svårt att fatta är att nu börjar hösten och vardagslivet dra igång här hemma. För mig har tiden där hemma stått stilla och det är fotfarande den där värmeböljan i början av juli. Att livet fortsätter hemma är lite svårt att föreställa sig. Fats på ett sätt kommer tiden faktiskt stå stilla, för när jag komemr hem igen kommer det ju vara juli och sommar igen. Då kommer träffa alla som jag tycker så mycket om och som jag nu inser att jag saknar så mycket. Lilla söta mormor som faktiskt klarar sig bra på internet och skickar flera trevliga meddelanden. Ibland 2 av samma sort, ibland 16, men bättre någon gång för mycket än inte alls! Familjen såklart; mamma som är så bra på att smsa precis såna sms som är mysiga att få, pappa som är så klok och vuxen, Justus som jag kan prata länge med i telefon och bara skratta som vanligt, och Hjalmar som jag är stor och trevligt när han vill. Ringdahls som alltid kommer vara extra-familjen och som jag vill prata mycket med i telefon! Hanna, du har lovat att smsa så fort du är hemma!
Nu börjar alla kära klasskompisar också ge sig av, och det känns ganska skönt för mig. nu är vi lite närmare varandra för vi är alla borta. Samtidigt tänker jag på hur hemma jag har hunnit bli här, medans Anna, Lotta och Malin precis ska börja upptäcka allt. Jag är redan veteran!
Nu ska jag kolla på allsång på Skansen på SVTPlay, för att känna lite sverige-sommar-känsla innan vi åker tillbaka till Normandie.
whiztitti
I huvudet på en två-åring
Jag älskar barn som springer. Framför allt småbarn som mer skuttar än springer. Och när de leker med bollar, fast det där med bollkänsla inte riktigt kommit än. De springer rakt emot bollen man kastar och blir sen jätteförvånade när bollen fortsätter röra sig och rullar förbi dem. Bara att vända om och skutta ifatt då. Idag har Oscar lärt dig att hoppa från bassänkanten helt själv (med sina armpuffar). Han försvinner undervattenytan, kommer upp halvt dränkt och förvånad med ett jättesmile och säger i första andetaget - igen! Han hoppade säkert 45 gånger och tröttnade aldrig.
Det blir natt för att solen måste sova, precis som alla människor och alla små pojkar, det vet Oscar. Mendå måste man ju undra, var är solens säng? Något att fundera på.
Var i Carcasonne igår, en stor borg med en hel medeltidsstad innuti. Höjdpunkten var eftermiddagens turnerspel. Jättahäftigt tyckte även jag så jag kan bara föreställa mig vad barnen tyckte. Det är något fascinerande over hästar som galopperar, med ryttare som behärskar varje rörelse och lite upptriggande musik till.
Imorgon blir det heldagsutflykt till en stad som heter Albi.
Samma gamla jag fast ändå inte
Jag har faktiskt lärt mig att äta mycket grönsaker här, squash till exempel. Skulle aldrig i livet fundera på att äta en hel tallrik med tomater eller bönor istället för pasta innan, men börjar tycka det är väldigt gott. Kan behövas för att väga upp allt sött. Persikor eller såna oranga meloner har jag aldrig uppskattat riktigt innan. Persikor framför allt för att det är så himla kladdigt att äta tror jag. Nu har jag testat med bestick och inser hur mycket jag störde mig på att allt rann och man blev kladdig och at man inte visste var man skulle hålla så att allt fokus mest gick till det.
Anna ringde ikväll också. Så himla kul att prata med alla hemma, för att höra hur de har det men också för att jag ska få prata av mig. Jag skulle nog kunna babbla på i timmar om ingen stoppade mig, tror jag att Anna märkte idag. Ganska skönt att jag känner att den gamla jag finns kvar, för jag är inte så överdrivet pratig på franska. Det är väl rätt naturligt, både med språket och att det är en småbarnsfamilj som jag inte känner så väl än som jag umgås med. Det känns så nära hem när man pratar och man skulle lika gärna kunna vara i huset bredvid. Fast samtidigt vet jag att jag är själv här och jag vet att jag klarar mig själv. Dessutom kunde jag berätta för Anna hur det kändes att ge sig av eftersom hon sticker till Kanada imorn. Blir så tacksam över att jag inte behöver göra om sista dagen hemma och själva avskedet. Fattar inte hur jag klarade det, det måsta ha varit jätteläskigt. Tror inte jag riktigt fattade vad som hände då och det var nog rätt bra. Kul att upptäcka världen själv, men usch för avskedd. Jag har klarat min svåra del, och snart ska ut själv och upptäcka min nya stad och mitt nya liv.
Nu är det läggdags för vi ska upp tidigt imorn och göra utflykt till Carcassone. Men först blir det frukost med choklad och sylt. Faktiskt ganska bra morot när man inte orkar kliva upp ur sängen till verkligheten.
Godnatt :)
Normandie
Utsikt från balkongen i Trouville, som vi ska tillbaka till en vecka efter semestern här.
Mitt hem för tillfället
Vad mer kan man begära?
Nu bor vi i ett stort gammalt stenhus mellan Toulouse och Carcasonne i allra södraste Frankrike. Med sten menar jag verkligen sten, det är inte ens tapeter på väggarna utan sten hela vägen (dock trägolv). Det är jättevackert, har ett litet torn och är ändå frsächt och modernt inne. OCH har dessutom trådlöst internet! Som det dock tog 6 dagar innan vi fick igång. Men nuär det så underbart! De två senaste dagarna har det varit 37C i skuggan på dagen och det enda vi har orkat är att ligga vid poolen. Helt okej liv kan jag säga! Annars är det mitt ute på landsbygden och inte så mycket annat att göra, förutom lite promenader.
Det jag stör mig lite på är att jag kommer ihåg hur det med med allt plugg runt påsk och hur mycket man längtade efter tid att slöa och inte ha läxor. Men redan en vecka in på sommarlovet har man glömt den känslan och nu kommer jag inte längre ihåg hur det kändes att göra en läxa. Lite synd att man aldrig kan uppskatta det man har fullt ut. Som Sverige. Nu tänker jag att allt här helt underbart för att jag är så långt borta nu. Saknar träning och allt sånt också, samtidigt som man bara äter sötsaker från morgon till kväll.
Två sånger som jag alltid har i huvudett nu är vinjetterna från "Grand Galop" och "Oui-Oui", fransk kultur via barnprogram. Oscar är helt såld på Oui-Oui och ska alltid kolla på samma avsnitt - den med jultomten. Mitt i den steakande franska sommaren har jag alltså redan sett Oui-Oui et Père Noël cirka 17 gånger. För jag måste alltid sitta med så att han kan sitta och prata och fråga varför alla gör så. För några dagar sen fick jag förklara varför en hund som vi mötte inte hade några skor, någon säng att sova i eller några gosedjur.
Väldigt mysigt att bada med Oscar annars han har precis börjat våga simma själv med sin simdyna, och hoppar gärna från kanten - om jag håller i. Allt oftare hör man skriken "Ella Ella", och då ska man troligen kolla på fågelbajs, hålla handen eller sätta på Oui-Oui.
Nu ska jag försöka ladda upp en bild på bloggen, sen måste jag lägga mig och inte sitta uppe med internet hela natten.
