tuttalafrutt

Dagarna går fort här, och det känns inte längre så overkligt att min verklighet är här nu.  Idag har vi varit på en lukt-upplevelse-vandring eller vad man ska kalla det. Började i en trädgård och sådär halvintressant när man dessutom bara fattar hälften, sen fick man lukta på lite godare dofter som choklad, päron, godbords-godis och kanel. Vi fick hindra Oscar från att inte smaka på parfymstickan med choklad, och istället satt han och låtsasåt på mig och jag fick leka mormors lilla kråka med honom. Han har vuxit ganska mycket på bara en månad, och även om bajs fortfarande är ett favoritord så är han väl medveten om att man inte ska säga det. Om någon därför råkar säga bajs, så får man snabbt en uppläxning av Oscar - On dit pas ca, Ella! Han vet mycket väl att man inte får röra min dator när han sitter själv och ser på Oui-oui, och kan repetera det högt för sig själv många gånger. Idag såg vi dessutom ett annat avsnitt än den med jultomten för första gången. Han har växt mycket! Dock inte så mycket som han själv skulle vilja tror jag, eftersom han idag helt bröt ihop när det helt orättvist var pappa som skulle köra bilen och inte han. 2,5-åringar kan inte köra bil, försökte vi förklara. Men har man lust så har man lust, försökte Oscar förmedla. Så han fick sitta i pappas knä och styra lite, och blev i alla fall lite nöjd med det. Det är mycket som är mysterium för små barn. Oscar frågar mig ofta om hur mycket klockan är. Jag svarar, och följdfrågan är alltid samma - varför? Hmm, hur förklarar man det, och på franska dessutom? Tror inte riktigt han hajar det med tid och timmar och sånt, men det är väl rätt naturligt.

Jag har faktiskt lärt mig att äta mycket grönsaker här, squash till exempel. Skulle aldrig i livet fundera på att äta en hel tallrik med tomater eller bönor istället för pasta innan, men börjar tycka det är väldigt gott. Kan behövas för att väga upp allt sött. Persikor eller såna oranga meloner har jag aldrig uppskattat riktigt innan. Persikor framför allt för att det är så himla kladdigt att äta tror jag. Nu har jag testat med bestick och inser hur mycket jag störde mig på att allt rann och man blev kladdig och at man inte visste var man skulle hålla så att allt fokus mest gick till det.

Anna ringde ikväll också. Så himla kul att prata med alla hemma, för att höra hur de har det men också för att jag ska få prata av mig. Jag skulle nog kunna babbla på i timmar om ingen stoppade mig, tror jag att Anna märkte idag. Ganska skönt att jag känner att den gamla jag finns kvar, för jag är inte så överdrivet pratig på franska. Det är väl rätt naturligt, både med språket och att det är en småbarnsfamilj som jag inte känner så väl än som jag umgås med. Det känns så nära hem när man pratar och man skulle lika gärna kunna vara i huset bredvid. Fast samtidigt vet jag att jag är själv här och jag vet att jag klarar mig själv. Dessutom kunde jag berätta för Anna hur det kändes att ge sig av eftersom hon sticker till Kanada imorn. Blir så tacksam över att jag inte behöver göra om sista dagen hemma och själva avskedet. Fattar inte hur jag klarade det, det måsta ha varit jätteläskigt. Tror inte jag riktigt fattade vad som hände då och det var nog rätt bra. Kul att upptäcka världen själv, men usch för avskedd. Jag har klarat min svåra del, och snart ska ut själv och upptäcka min nya stad och mitt nya liv.
Nu är det läggdags för vi ska upp tidigt imorn och göra utflykt till Carcassone. Men först blir det frukost med choklad och sylt. Faktiskt ganska bra morot när man inte orkar kliva upp ur sängen till verkligheten.

Godnatt :)