Igloofest, hockeyteater och en solskenshistoria

Här har vi först gatan Mont Royal som jag går varje dag till Metron. Väldigt mysig småstadskänsla med trevåningshus, fast det är väldigt centralt.
 


I fredags drog Ines (från Schweiz) med mig på improvisationsteater. Ett häftigt koncept som inte finns alls i Sverige men som är jättestort i Quebec och Schweiz tydligen. Uppkom här i Kanada för att få fler folk att vilja gå på teater. Lösning: göra det lite mer likt hockey. Gör det till en tävling, dela ut poäng,sätta på lagen hockeytröjor och hoppas att ingen märker skillnad. Det var sånger och stämning, jätteduktiga skådespelare och jättekul att se! Lite olika tävlingsmoment, mellan 1 och 10 min långa, ibland med folk från båda lagen, ibland bara från ett. Så fick de olika teman för varje moment, typ " omfamna din fiende". Sen fattade jag inte så mycket av skämten men det hade jag nästan förväntat mig. De pratar snabbt, lite otydligt och quebecisk accent. Tror också att humor är det allra svåraste att förstå i nya språk: ofta små ordlekar, kulturella refernser och slang. Men fattade oftast kontexten i alla fall, var de var och vad sketchen handlade om, vilket ju faktiskt ofta (dock inte nu) är det relevanta.

 
Det roligaste var att hon tjejn i rött här i mitten på bilden var sååå lik den unga Robin Scherbatsky i How I met your mother, i alla fall på mitt avstånd. Kort frisyr, samma kroppsbyggnad och en röd stor hockeytröja.. Det var troligen inte Colbie Smulders som gjorde universitets-teater, men jag kunde låtsas det, och då blev det ännu lite intressantare..
 


Så för alla mina sport-hatande kulturvänner hemma; här har vi den optimala kompromissen! Äntligen :)

Sen efter skulle jag försöka hitta till en fest hos några kompisar. Har till och med varit där innan, men hade glömt adressen och till slut tappat bort mig helt. Ingen svarade på sms, och inget wifi fanns att hitta. Ensam och vilsen i den kalla snöstormen. Och hungrig också! Det var en svår tid. Men till slut hittade jag ett litet gatukök som sålde korv! 1,50 Dollar, vilket blir cirka 9 SEK är  ett riktigt vrakpris och min lycka var gjord! Men tror ni det stannar där? NEJ! För det var 2 för 1! Två korvar för nio kronor!! Underbart! Jag hade dessutom insett var jag befann mig och fick snart adressen till festen skickad på sms. Hittade dit, åt korvarna och fick lite ont i magen (troligen pga produktkvalitéten på korvarna). Men en väldigt fin kväll. Har gjort ett litet kollage för att illustrera denna lilla solskenshistoria : 

 
 
 
 Sen igår tog vi oss upp på berget som staden är döpt av igen och hyrde skidor! Underbart att åka och härliga omgivningar. Då och då skymtade skykraporna fram mellan träden, hetl otrolig vy!
 
 


Otrolig lyx att ha detta område endast 10 min bort med buss! 

 

 
 
Lite bilder från igloofest.Otroligt mycket folk och en bra stämning, även om techno inte riktigt är min favoritmusik. Ordentligt snöväder, men vi höll oss ganska varma förutom fötterna som blev helt genomblöta!  

 
Ett roligt gäng som var där, jag och Lina i mitten, resten är franska utbytesstudenter som vi hänger med.Eller förresten, killarna i bakgrunden känner vi nog inte.. De vara var där.. 
 


Dagen efter igloofest blev det poutine-premiär! Quebecs nationalrätt, alla är som tokiga i det! Består av pommes, ost (i vita kuber) och brunsås! Här med lite kött till, så är det helt ok! Utan kött känns det lite väl fett och såsigt.. Men bra bakismat!
 
 
 
 
 
 
 

Fyra veckor

Idag har jag varit här i fyra veckor och tiden går otroligt fort. Har inte riktigt kännt för att skriva blogg. Även om det händer saker och man upptäcker ett nytt sorts liv känns det inte lika anmärkningsväert och nytt och spännande som när jag åkte till Frankrike. Vardagslivet infann sig ganska snabbt, och dagarna går fort med när det är mycket att göra. Jag har fem ämnen, som alla har en 3-timmarslektion per vecka, de flesta kl 09.30-12.30. Alla har ca 30 sidor läsning som ska göras till varje lektion, och ett grupparbete som sträcker sig öve hela terminen i varje ämne. Det är det som är ovant, att det är så mycket olika saker att göra samtidigt. Alla arbeten ska in ungefär samtidigt (i slutet av mars) och alla har börjat nu. Så lite svårt att veta hur mycket man ska prioitera nu, och hur stressigt det kommer bli sen. Men kul med grupparbeten i alla fall, att lära känna olika personer i varje klass! Och få lite hjälp med koncept på arbeten och språk och allting, skönare och roligare än att göra allt själv.
 
 
 
Ett klassrum på nionde vånignen med bra utsikt! Skolan går bra, förstår det mesta på föreläsningarna. Bara svårt att vissa lärare inte använder powepoint eller skriver på tavlan. Det är ju ändå vissa ord som jag aldrig hört innan, och utan att se det skrivet är det ju omöjligt att slå upp. En lärare pratade till exempel om "cerfs" trodde jag, och kom ihåg någonstans att det betydde "hjort". Pratade om frigivning av hjortarna under feodalismen. Lite skumt tänkte jag, men ändå en helt möjlig mening logiskt sett (har man fångat en hjort kan man frige den). Sen nörjade han prata om att hjortarna organiserade sifg oh började arbeta för pengar. Som tur var är detta en lärare som har powerpoint, så jag kunde till slut se att det stod "serfs" med s istället, och slå upp det. Det betyder slavar. Uttalas på exakt samma sätt. Ibland är det ta mig tusan omöjligt det här språket.. 
 
 
I lördags var vi i Ottawa på en dagstur med Pierres skola. Två timmar i buss dit ungefär. Först var det rundvisning på parlamentet, eftersom Ottawa faktiskt är Kanadas huvudstad fast den bara har typ 800 000 invånare. Sen åkte vi till Civilisationsmuséet, som var väldigt fint, och handlade mycket om ursprungsbefolkninarna i Kanada. Vi hann inte se så mycket av staden förutom utsikten från ett torn, men alla hade sagt innan vi åkte att det inte finns något att se i Ottawa så det gjorde inte så mycket. 
 
 
Jag och Louise utanför parlamentet. Ser ju verkligen ut som det int efanns någon stad alls, men det fanns det!

 
Utanför muséet med parlamentent i bakgrunden. Ser ut som ett helt slott!
 
Kanadas två traditionella dräkter, hehe.. Vet inte riktigt varför hockeyutrustningen fick vara med på utställningen..
 
Vi var och åt på en bufférestaurang. Du betalar 22 dollar (som blir 30 sen med skatt som inte är inräknat och obligatorisk dricks), sen får du en meny och kryssar för vad du vill ha (typ en räcka, en vårrulle). Du får beställa in så många gånger du vill, men du måste äta upp allt du beställer annars får du betala extra! Ganska bra koncept på buffé faktiskt... 
 
 
Sen hänger vi mycket med utbytesstudenter från Lina och Louises skola. Här är lite folk från alla håll och kanter på förfeste hemma hos oss den första veckan.  Bra med lite olika såna nätverk så händer det alltid något. För just på min skola verkar det inte vara så aktiv utbytesstudentgrupp. Tisdagsbio har nästan blivit en tradition, kostar bara 40-50 kr att gå på bio här. Sjukt! Alla andra priser är ganska  lika, men det är också billigare att fika på caféer. Bra prioriterat Kanada!
 
 
 
Skridskoåkning på berget någon helg. De flesta svenskar åker skridsko bättre än de flesta fransmännen kan vi konstatera. 
 
 
Promenad på ön Jean Drapeau förra helgen. 
 
 
 
 
Har förresten saknat fransmän och deras sätt att tänka! Vi har ju redan pratat och jämfört nationella vanor här i hemmet, och jag berättar att vi väldigt sällan äter dessert efter maten i Sverige, så som de gör i Frankrike. Någon dag efter hade Pierre tydligen tänkt en del på det där, och frågade till slut: Men äter ni aldrig frukt då i Sverige? När gör ni det i så fall? Vi äter det som mellanmål säger jag, och vet redan att mellanmål i Frankrike är något som bara är till för barn. Så jag ifrågasätter som vanligt hur de klarar sig på kaffe och kakor/syltbaguette från kl 7 till 12. Jo, man koncentrerar sig inte jättebra i slutet, och är nästan svimfärdig, erkänner Pierre... Men mellanmål, det är inget för vuxna.. 

Första dagarna i Montreal

Har varit fem dagar nu i Montreal. På ett sätt känns det som jag fattar allt och hittar allt nu redan. Efter mycket om och men, otrevliga och oförståeliga spärrvakter och en otroligt lång kö har jag fixat ett metro-kort. Har handlat mat flera gånger, och kommit igång med tre kurser på univeristetet. Å andra sidan kan jag ibland känna mig otroligt vilsen, och inte ens hitta utgången från metron. Vilket jag faktiskt dock tycker är fullt förståeligt. Stationen jag går av på har säkert 6 olika utgånger, varav endast två leder rakt ut på gatan. En utgång leder till ett köpcentrum, en till ett biblioteket och en till underjordiska gångar som går under hela universitetet (som sträcker sig över cirka 4 kvarter). I de tunnlarna finns det både undervisningssalar, registreringsställen och bokaffärer, som är helt omjöliga att hitta när du inte har någon aning om var i systemet de faktiskt ligger, och vilken byggnad du ska in i för att hitta tillbaka dit. Här under har vi en av byggnaderna, men ingen jag har lektioner i tror jag. Har fortfarande inte riktigt kopplat vilken utgång som leder vart som sagt...
 
 
 
Skolan verkar bra i alla fall! Idag hade läraren otrolig Quebecisk accent, så lite svårare att hänga med när han pratar snabbt och otydlig/skämtar. Inga problem egentligen, men måste ju helt klart koncentrera mig mer än på svenska föreläsningar. Lite nervöst när de börjar prata om arbeten och långa muntliga presentationer men det går nog bra! 

Bor tillsammans med en kanadensisk tjej och två franska killar. Inte jätterolig lägenhet, varsitt rum, ett badrum och ett litet kök. Men fräsch och väldigt bra läge så tycker det är helt ok! Trevligt att bo med folk, prata franska, och umgås lite så mycket man vill liksom. Lite konstiga matvanor dock, igår åt en av dem bara stor tallrik sallad och balsamvinäger till middag...

 
De första dagarna gick jag och Lousie (som gick samma kurs som jag i höstas nu i Göteborg) runt på stadsvandringar. Väldigt kallt vissa dagar, men det svänger otroligt mycket just nu. Plus 5C och regn igår på dagen, -15 sen på kvällen. Tycker helt klart bättre om kylan! Bara att klä sig ordentligt, och så är det ju ett ganska smart system med underjordiska gångar i centrum. Så slipper man i alla fall frysa ihjäl när man går vilse..




Mycket fin stad, men väldigt stor så vi har verkligen inte sett allt än! Letar fortfarnade efter någonstans där man kan se hela skylinen som finns på google. När man går på gatorna är det mest enstaka skyskrapor som man måste halvt bryta nacken för att se upp på. Mycket blandning av gamla byggnader och höga hus som gör att staden känns lite personlig ändå. 





Paus mellan vandringarna på Caféer med wifi och varm soppa passar bra! Lite tid också till att läsa klart alla böcker till den svenska kursen som är kvar..


 
Precis i utkanten till den stora stora parken, som jag tror har et berg i mitten, ser man i alla fall lite av staden!
 



Avslutar med en bild på min gata, våran dörr längst till vänster på bilden. Väldigt lugn och mysig gata, men precis bredvid finns en mycket större gata, med flera mataffärer, caféer och pubar. Det var uppdateringen om de första dagarna i Kanada! 

 

Jag fattar inte hur de tänker...

Att införa en koldioxidskatt på kött är nog den bästa idén jag hört på länge. Kan vara lite färgad av sista skolarbetet, men jag tror verkligen på punktskatter för att styra beteenden. Blir frustrerad på hur förslaget sågas av så många. Frustrerad på vanliga människor som inte har några som helst argument. Frustrerad på politiker som har konstiga felaktiga argument.

Landsbygdsministern Erlandsson säger att folk ska få ha vad de vill i kylskåpet. Sant till viss del, men för det första har ingen föreslagit att vi ska förbjuda kött. Framför allt tycker jag att det ska kosta att överutnyttja och förstöra planeten. Annie Lööf säger att vi istället ska satsa på "klimatsmart" och svenskproducerat kött. Är ingen lanbruksexpert, men herregud, det lärde man ju sig i åttan att det här med konsumentled är sjukt ineffektivt. Av de många tusen liter vatten en gris dricker undersin livsstid + all mat som grisen äter + allt vatten som går åt till att vattna grisens mat har det mesta försvunnit på vägen. Så  jag vet inte vilken sorts klimatsmart lösning Lööf har hittat på, men den enda jag kan se är att man skulle sluta ge grisar mat och vatten. Sjukt bra idé!
 
Jag är inte vegetarian, jag äter lite vegetariskt och skulle gärna göra det mer. Men just nu tar det lite för mycket energi och pengar känns det som. Är inte proffs på att göra massa goda saker på bönor, och i affären finns det en liten kylhylla med köttsubstitut som ofta är dyrare än vanligt kött. Kött måste bli dyrare och alternativen måste bli fler och billigare. Ledsen, men det är så vi människor funkar praktiskt. Problemet är det är så många som som inte fattat att vi behöver lite hjälp att göra bra val. Människor som inte tänker längre än näsan räcker. "Öööh, köttskatt är ju dumt för eeh då blir det väl dyrare för mig att köpa kött eller?? Och, öööh det är ju skitdumt."

För varför ska man tänka på någon annan? Sina framtida barn och barnbarn? Människor på andra sidan jorden som  knappt överlever dagen och som dessutom får huset bortspolat på grund av naturkatastrofer som påverkas av, eeh just det; din överkonsumtion. Tänk om, tänk rätt.



Perspektiv

 
 
Helt sjukt vilka prioriteringar som finns. Hur kan man skapa ett sånt krig av något som inte ens borde vara en debatt. Nu är det lite frustration som kommer ut här.

Det har i veckan kommit fram tre fruktansvärda skandaler som i princip hotar hela vår existens. Först är det EN liten kille som inte får vara pepparkaksgubbe i ett luciatåg för att EN lärare tycker det är opassande. Svenska folket rasar. Vi har ju aaaaalltid haft pepparkaksgubbar i vårt lucia tåg och vi får inte göra någonting nuförtiden för allt ska vara PK och väldigt snart har någon tagit hela vår kultur!! För det första är det verkligen det dummaste jag hört att någon annan skulle kunna "ta ifrån" en person dennes traditioner eller kultur. För det andra ska ingen gå och låtsas att det här är en urgammal tradition. Pepparkaksgubbar i luciatåg fanns inte ens på min tid - det är ett 2000-tals-fenomen! Jag tror att de flesta som i så fall skulle bannlysa pepparkaksgubben skulle göra det för att det inte hör hemma i ett traditionellt svenskt luciatåg. Jag har inget emot själva pepparkaksgubben, men det här drevet är helt sjukt!

Nästa hot kommer från ett klipp på en svart docka klipps bort från Tomtens julverkstad (av Disney - detta hotet mot vår svenska kultur kommer alltså också från USA). Helt seriöst - var ligger det allvarliga i att en film från trettio-talet moderniseras? De rasideologierna som fanns då är förhoppningsvis utdöda. Att en blond lockig docka också har klippts bort för att den också är stereotyp hörs inget om i Sverige. Det här är alltså två exempel på att ingen ska få ta bort de mörkhyade eller associationerna med sådana från våra traditioner.

MEN när det är en mörkhyad lucia på tv, då är det ett hån mot svenska folket.
Inte ens värt att kommentera, jag spyr.

Allt detta är precis sådant som SD kommer använda för att övertyga mindre begåvat folk om att vår kultur är hotat av utländska krafter. Hur kan så sjukt många gå på den bluffen?

Och ni som är starkt övertygade SD-anhängare, eller värre; kan inte ni bara stänga in er i något naturreservat och bara bo i en liten timmerstuga, dansa folkdans och vara precis så jävla svenska ni vill? Så kan ni värna era traditioner och resten slipper lyssna på ert skitsnack!
 

Ung och mörkrädd

Det här med hur folk tänker ibland. Vårat tema just nu heter "Miljöproblem". Om nu någon inte har hört talas om det ordet så kan jag berätta att det inte är så mycket positivt på den fronten just nu. Läget är ganska akut, och det 
har troligen redan gått för långt för att stanna upp.
 
Med den tanken i huvudet var det spännande att lyssna på radio imorse. Det ska införas trängselavgift på bilar i Göteborg och det är självklart stora folkstormar mot det. Särskilt en kvinna som ringde in och beklagade sig på sin gamle fars skull. De bodde på Hisingen och han bodde i Mölndal och var tvungen att åka genom stan med bil för att hälsa på dem flera gånger i veckan. Man kan ju liksom inte begära att gamla människor ska ta bussen. Hon föreslog också att om man nu tvunget skulle ha någon avgift kunde man i alla fall använde pengarna till att bygga en ringled runt Göteborg så att man  framtiden kan slippa betala genom att åka runt! Herregud människa! Trängselavgift handlar ju till stor del om att minska bilåkandet i allmänhet. Är det någon som har tänkt på att det är stackars gamla farfars generation som ligger bakom att hela jordens framtid är allvarligt hotad? Kanske dags att faktiskt hjälpa till och göra något åt det på gamla dagar? Den lilla uppoffringen ligger i att betala futtiga 8-18 extra kronot per bilresa! Gilla läget, eller åk kollektivt!
 
Gjorde misstaget att kolla på "Ung & Bortskämd" sen och kan inte riktigt säga att jag är stolt över min egen generation heller.  Det är lite svårt att inte bli provocerad.
Tjej på 19 år:
 "Folk som jobbar som i tex vården hela livet, de vill inte något annat utan vill ha det enkelt. Det är helt ok för mig, men jag kan tycka att de är lite trångsynta, kanske borde öppna ögonen mer. Jag är aktiv i MUF och vi tycker att folk ska jobba i stället för att gå på bidrag. Själv skulle jag kunna tänka mig att jobba i New York. Mamma tjatar på att jag själv ska skaffa ett jobb nu men det är faktiskt väldigt svårt...."

Har ni 17 maj i Sverige också?

Hemma i Sverige en snabbis. Student på fredag, ska bli spännande att se från åskadarplats. Nationaldag idag. Det var nästan helt omöjligt att ta sig igenom. Folk överallt, gatorna fyllda av parader och orkestrar och människor i folkdräkter. Feststämning  och folkfest i allra högsta grad. Barnen klättrade upp på Folke Filbyter-statyen på stora torget för att se.

Nej, who am I kidding? Kanske råkade förväxla med en viss annan nationaldag i ett visst granland för 2 veckor sen. Kontrasten är enorm. Nyheterna visade en kort snutt om firandet ute i landet. Det var 20 män i paraduniform som stod och stampade i takt och statministen +ca 20 andra som stod och tittade på. Helt crazy feststämning!



Jag erkänner helt villigt att jag är avundsjuk på 17 maj och de otroliga festligheterna som enar hela landet. Jag kan sörja att vi svenkar verkar vara ett folk som sällan bryr sig om något speciellt. Men jag tror att det ligger mycket i resonemanget om att vi "aldrig har varit med i något krig" och inte har något vi riktigt känner för att fira. Norge har varit ockuperade avmånga  olika länder, led mycket under andra världskriget och lyckan att vara självständiga är mer självklar.

Det faktumet är inget vi kan eller vill göra något åt. Vi ska vara glada för en fredfull modern tid i Sverige, och inte föröska tvinga oss att fira "fornstora dagar" med krig och erövringar. Men vi borde kunna skapa en dag för att visa den gemenskap som faktiskt finns, men som man inte tänker på. Melodifestivalen och Vinter-OS samlar hela nationen framför tv:n, varför är inte det möjligt att ta utanför vardagsrummen?

Har hört att Sverigedemokraterna just nu är Sveriges tredje största parti. Inget som jag ens orkar kommentera, så hemskt är det. Men, anledningen till att jag faktiskt fick reda på det är för att så många framstående svensk personer kommenterade och äcklades över det på twitter. Sånt gör mig stolt. Nationaldagen kan bli en symbol för mångkulturellt och öppet Sverige där alla är lika värda och fattigdom inte ska existera. Det är väl lov att drömma?

Zanzibar

Bara lite snabba bilder innan jag satter mig pa planet till Nairobi. Zanzibar har varit nice, bara man vant sig vid hur annorlunda det ar mot resten av Tanzania. Har mest legat och slappat vid poolen eller i en hangmatta de senaste dagarna. Otroligt skont att gora ingenting.



En dag var jag i alla fall pa Blue Safari (tillsammans med 134 andra typ), men det var vart att gora. Lite snorkling, lite bat, lite god mat (massa skaldjur), och klattring i varldens storsta trad! Har med barnen i en fransk familj, som bodde pa samma hotell. Pappan var diplomat och de skulle bo pa Comorerna i tva ar. Supermysiga barn och intressant att prata med foraldrarna!



Skillnad pa tidvattnet ar ganska synlig..



Min strand, med ocksa valdigt mycket lagvatten. Gott med pool ibland! Pa hotellet traffade jag an dansk kille som jobbade med flyktingar i Kongo, valdigt itnressant arbete! En kvall var dar ocksa nagra svenskar som jobbade for lakare utan granser i Etiopien och Syd-sudan. Helt otroligt att hora deras historier. 'Om mer en ett barn dor under en dag sa ar det en dalig dag...'


Restaurangen som jag och Jennie at pa forsta kvallen! Kandes som vi var med i Robinson och vunnit romantisk middag i en pristavling eller nagot. Vi var enda gasterna och det har var typ enda bordet. Bra mat me dmycket omsorg! Ganska oslagbar upplevelse.

Nu gar turen till Nairob, en svang forbi Serengeti och om en vecka ar jag tillbaka en snabbis pa Zanzibar igen! Ta hand om er alla dar hemma!! Saknar er!

Leving Dar, going to paradise...




Sjukt fin stad uppifran, aven om jag inte har vandrat runt sa mycket forutom till gallerian med internetcafe och subway och hotellet. Ar sakrast sa! Nu langtar jag till Zanzibar :)



Byggnadsarbetare pa 10:onde vaningen utan sakerhetsanordningar...

Brott och Straff i Tanzania

Att ha inbrott var en speciell upplevelse. Jag blev inte av med nagra viktiga saker, och fick anda tillbaka allting till slut, sa just nu kanns det mest som en haftig grej att ha varit med om. De hade fatt upp varat hanglas pa dorren pa kvallen nar vi inte var i huset, och hade bara tagit vardesaker som legat framme. De visste med en gang vilka det var, och morgonen efter foljde en kille fran 'office' med och letade efter de oftspar som gick fran varat hur och till grannhuset.



Mitt ute ii odemarken, och otorligt nog hittade vi fram till ett hal i ett tak dar nastan alla grejer lag. Tjuvarna hittades i byn och togs med till kontoret, dar det blev nagon slags forhor. Halftern av sakerna fattades fortfarande, men togs fram nar de blev hotade att bli slagna med pinnar.




Tjuvarna sitter pa golvet och halva byn har kommit for att kolla. Till slut bestamdes det att det att straffet skulle bli att de skickades till polisen i Mafinga, och inte det vanliga 'slag med pinnar'. Hade det hant inne i Mafinga hade de troligen blivit dodade med en gang, sa nagon till oss...




Sa med fangvaktar med brannbollstran och rep runt handerna pa tjuvarna akte vi ivag i daladala in till stan.




Dar bestamdes det att vi skulle komma tillbaka nasta dag kl 08.00 for rattegang. Eftersom det har ar afrika kom vi ivag sent och var itne dar forens kl 9. Men det gjorde inte sa mycket eftersom vi anda fick vanta till 12 fore alla fangarna kom. Och det gjorde de 20 st pa samma gang, transporterade pa lastbilsflak. Jocke fick vara inne och vittna i 5 minuter, annars satt vi bara utanfor hela dagen sa det var lagom spannande.




Straffet skulle sen bestammas den 21 februari, sa i tisdags akte jag och Salome in till Mafinga igen (de andra var sjuka eller inte kvar i Matanana). Aterigen fick vi vanta 3 timmar pa fangtransporten, och nar den val kom fick vi reda pa att varan domare inte var har den dagen sa vi skulle komma tillbaka veckan efter... Jaja, tur att vi inte behovde vanta sa lange i alla fall tankte jag helt seriost, och sa kunde vi aka hem. Sa latt blir man van till African style...

Timon och pumba pa aventyr



Har aldrig nagonsin sovit under bar himmel innan, sa varfor inte gora det for forsta gangen i Afrika? Det var hart, ganska kallt, och vi lyckades inte sova manga timmar. Men att ligga och snacka om allt som finns i hela varlden  och titta upp pa afrikas stjarnklara natthimmel ar inte sa illa det heller. Sarskilt inte som Lineea och Jocke utantill kunde recitera hela scenen fran lejonkungen dar Simba, Timon och Pumba ligger och tittar upp mot stjarnorna och diskuterar vad det egentligen ar. Gamla kungar, gasbollar eller eldfllugor? Haftigt ar det i alla fall!



Helt okej utsikt att vakna till.

Pa egna ben i en stor varld

Ar framme i Dar och ar nu helt sjalv. Bade laskigt och skont. Saknar alla manniskor i Matanana men inte sa mycket som jag skulle gjort om jag akt direkt hem tror jag. Nu har jag liksom inte tid att vara ledsen utan maste koncentrera mig pa allt jag upplever nu. For tro mig, det kraver koncentration...
Fick biljett till en bra buss till Dar, men fick forst vanta pa busstationen i Mafinga i 3 timmar. Men ar det nagonting jag har lart mig har sa ar det talamod, tiden kan ga ganska fort. Kolla pa allt folk framfor allt. Det finns sjukt mycket forsaljare som jobbar med att springa fram till alla bussar och salja frukt, kex och dricka till alla passagerare. Otorligt praktiskt nar man sitter i bussen, for det blir inte sa mycket pauser. En resa pa sju timmar och en 10 min och en 3 min paus typ. Man far skynda sig att sta i ko till toan anda tills chaufforen tutar och man far springa tillbaka till bussne, for det vi har ingen tid att vanta. Dessutom at det skont att det ar fonster emellan som man bara kan smalla igen om de ar for patrangande.

For det ar lite annorlunda att vara sjalv, sarskilt nar jag inte har sett en enda mzungo forutom mig. Folk stirrar, och halsar, och pratar pa aven nar jag inte forstar. Ibland jattetrevliga och ibland bara jobbiga och oartiga. Men det beror nog lite pa vilket humor jag ar pa ocksa. Men han langst till hoger i volonteer-troja var trevlig till exempel, sa honom och hans kompisar spelade jag kort med i nagon timme...
Bussen var som sagt riktigt fin, och hade tva anstallda i grona skjortor som bland annat delade ut kex och lask till alla passagerare. Aven om en av dem blev lite trott och satte sig bredvid mig, fragade om han fick lyssna pa min musik, och sen somnade...

Upptackte efter halva tiden att han som satt bredvid mig hade med en levande hona i en pase som handbaggage. Mysigt... Men den var valdigt lugn och stilla i alla fall, och jag ar nastan forvanad att den overlevde. Vagarna var namligen valdigt bra, men det finns ingen i det har landet som inser att farthinder ar byggda for att man faktiskt ska sakta ner farten. Valdigt glad att bussen hade balten. Inte for trafikolyckorna (aven om det ar helt livsfarligt pa vagarna, akte forbi 3 lastbilar som hade kraschat av vagen), utan for att man inte ska sla huvudet i taket vid alla guppen...


Men nu ar jag framme och bor pa ett skitfint hotell, med bra tv-kanaler, vaskbarare i rod kavaj och ett elektroniskt chip-kort som nyckel. Som visserligen inte funkar, sa jag far be stadarna om hjalp for att komma in, men anda!

Skola

Jag och Linnea har startat upp engelskaundervisning pa garden och det ar sa otroligt kul! Kl 11 har vi Omari, 12 ar gammal som inta gar i skolan (vet inte varfor) och tva kvinnor som bor i storfamiljen och tar hand om barnen.
Ingen kan vadligt mycket, och de ar verkligen bra pa olika saker. Nagon kan knappt lasa, men klarar sig bra i vardagen och kan manga ord. Det storsta problemet ar att de oftast nickar och sager att de forstar, men man vet aldrig om de verklgien gor det. Vi forsokte ga igenom is/are en gang och tyckte det gick bra. Nasta gang gjorde vi ovningar dar man skulle fylla i och de hade typ inte ett ratt. Men det varsta ar vi i nagon av de ovningarna
andrar lite, aven om det ar jatteenkla saker. Till exempel ; ___ are you? Istallet for att se direkt att har ska det vara 'how', sa satter de in 'is', eftersom det ar det vi ovar pa. Att tanka sjalv ar verkligen inte nagot som uppmuntras i Tanzanianska skolor och det marks. Men aven om det gar segt sa ar det ju det har de behover trana pa.
Vi jobbar mycket mycket med memory-kort. Dels att de far para ihop engelska med swahili eller bilder, men man kan gora allt mojligt. Antingen sa tar jag ett kort och beskriver vad som ar pa och sa far de gissa, eller tvartom. Typ; What is this? Fire. What can you say to describe a fire? 'silence'. Is it hot or cold? 'Cold. no, hot!' Good, and what can you use it for? 'cooking!'.  Hur manga svenskar hade svarat det?
Nasta lektion ar kl 14. Da ar det for alla de som jobbar pa garden pa dagarna och de barn som bor dar (och som vill saklart). Det ar tre aldra damer runt 50 och 3 killar i 12-ars-aldern och nagra smabarn som oftast sitter med.
Victoria langst till hoger har knappt gatt i skolan och har svart att lasa och skriva, men kan prata valdigt bra. Vi har med alla grupper kort lite rita-gissa. Gar jattebra nar vi ritar, men nar de sjalva ska gora ar det svart. De borjar med att skriva ordet som star pa lappen. Sen forstod de, men det marks att de inte ar vana vid att rita.  Leah, som sitter i orange troja brukar saga till alla vad som star pa engelska innan hon ritar. Tar bort gissningsmomentet, men det gar ju anda. Omari som sitter bredvid Victoria ar alltid med pa eftermiddagen ocksa och ar jatteambitios. Nar vi gick i genom siffrorna pa formiddagen satt han och skrev ner vartenda tal mellan 1 och 100 i ord. Dessutom med extratal som seventy-ten och eighty-ten. Nar vi nagon vecka senare gick igenom talen pa em-lektionen, sa sitter han och gor exakt samma sak igen!
Benisson och Pomoco ar tva andra lika gamla killar som ar med. Nar vi gick igenom fargerna forstod Benisson inte alls logiken mellan prickarna vi ritade och fargerna vi skrev bredvid, utan ritade lite som han ville. Pomoco som ar valdigt blyg av sig vagade inte be om nagon annan krita an den han hade, sa han ritade alla grona prickar pa alla farger.../
Asnor som promenerar ratt in i lektionssalen...

Tavlan som ar i bakgrunden har vi tillverkat helt med egna hander! Sagar, spikat, slipat och malat med svarta-tavlan-farg!
Valdigt kul har det varit, och kommer aldrig glomma gladjen och tacksamheten hos allihopa nar de lar sig saker.

Mama Ino

Ino ar ett av alla harliga barn som bor pa garden. En glad livlig fyra-aring som bor dar tillsammans med mamma och lillebror sedan pappan dott. Mamman heter Angelina, men kallas som alla andra afrikaner upp efter sitt aldsta barn och kallas alltid Mama Ino. Hon hjalper till med alla andra foraldralosa barnen som bor pa garden, men Ino och Frankie ar nog de anda som har sin riktiga mamma dar. 



I swahilin skiljer man inte mellan L och R i uttalet. Sarah, kallas ocksa for Salah, det spelar inte sa stor roll. Lite trakigt for Lotta bara, nar nagon ibland kallar henne Rotta och inte forstar problemet i det... Ino har lart sig att saga 'I'm fine, thank you', men tycket th-ljudet ar lite svart sa han sager istellet 'I'm fine Flank you', eftersom lillebror heter det (Frank/Flank).




Alfa till vanster ar 6 ar gammal. Gissa vilken av de som har sjukdomen (som vi sager om AIDS for att de inte ska fatta vad vi pratar om)?



Har er ocksa Sawadi, som ar 4-5 ar (vet inte om nagon vet exakt, for han hittades ute pa ett fallt nar han var bebis). Sawadi betyder gava. Manga namn pa swahili har ocksa andra betydelser, manga fina sasom Hopp (tumaini) ocg Gladje. Men lite trakigare for de som dops till Tvivel, Problem (Matatiso) eller Frukt (Matunda).



Angelina ar en av de tva kvinnorna som vi har engelska med pa morgonen. Valdigt harlig kvinna som jag kommer sakna massa!

Masai



Idag var visst internet sjukt segt, sa jag ahr inte hunnit gora nagot eller ladda  upp nagra bilder. Men jag har det sjukt bra! Sista veckorna har vi startat upp engelska-lektioner for de som arbetar pa garden och det ar helt otroligt att se hur 50-ariga kvinnor och 10-ariga pojkar sitter tillsammans och tycker det ar sa underbart kul att lara sig!

Idag har vi besokt masaiby - helt otoligt men jag har ingen tid alls till att beskriva det! Satsar pa att jag kan hinna lite internet imrgon, sa det ar bara att sitta och vanta vid datorn...

RSS 2.0