Att var hemma...
... är ungeför lika underbart som jag drömt om. Lite frustrerande att tiden bara går så fort och jag vet inte exakt hur man njuter av ögonblicket. Trots att jag vet att om två veckor så kommer jag sitta i Frankrike och längte till just den här tiden. Minnen är nog det starkaste man har. Men jag får njuta av att träffa mina barn om en vecka, och det bli också härligt.
Men just nu, just idag så bara älskar jag Sverige och alla dess människor. 
Ikväll(månd.)kollar jag på datorn och ser flera av dina härliga bloggar på en gång. Inte behver jag kmmentera via IT eg. Du är ju nära här och i går hade vi en jättehärlig gemenskapskväll hos er i Betl.Tack för den och för julklapparna från dej.Jag blev varm om hjärtat, indeed!
Stressa inte för mycket för att suga ut allt gött ur de sista dagarna hemma, det blir gott nog!
Välkommen på lörd.,om du inte behöver en säng, en bil eller en mormor innan dess.KRAM!
