tuttalafrutt

Sâ, första dagen pâ universitetet! Skönt att komma igâng, men för min del handlade det bara om att göra ett franskaprov för att se vilken grupp jag ska hamna i. De andra hade gjort det förra onsdagen när jag jobbade, och började nog kurserna redan idag. Sâ själv har jag inte riktigt kommit in i det än. Ett första möte i aulan med alla, 385 utländska elever är vi och det känns som att 90 procent är asiater. Inget ont om dem, men de har sâ stor gemenskap innan, ser sâ lika ut allihopa, och verkar inte prata sâ bra franska än. Sverige var inte alls representerat pâ uppropet, eftersom jag inte blivit officiellt inskriven än. Men helt själv svensk var jag inte, för träffade sedan tre svenska hemmafruar som tog franskakurser nu för att deras män jobbade här. Skönt att prata lite svenska, jag blir sâ mycket socialare dâ. Franskan (och engelskan med fôr den delen) gâr ju sâpass bra sâ att jag kan fâ fram vad jag vill utan större ansträngning, men att smâprata är en helt annan sak. Bara den där lilla spärren som gôra att man inte bara snackar pâ om vad som helst. Kommer väl sen kan jag hoppas. Provet var lite camebridge-typ  och jag insâg hur jag inte riktigt saknade att sitta med de där övningarna i alla de där veckorna.

Idag känns Sverige rätt lângt borta. Sâ himla svârt att veta varför, men man har sâ olika känslor i kroppen varenda dag. Det är nog därför som det inte känns som jag har varit här nâgon längre sammanhängande period, därför att varje dag är helt olik den andra beroende pâ hur jag känner mig. Pâ gott och ont kan jag tro. Îgâr satt jag och föräldrarna och gjorde nâgon sorts grönsaksrätt i köket eftersom vâr mattant hälsar pâ sin dotter i USA i tre veckor. Jag och Thomas hackade och Axel var bossen som bestämde hur det skulle vara. Själv sydde hon pâ en haklapp till Oscar, nâgot som Thomas inte kunde göra "eftersom vi inte har jämställdhet i Frankrike". Älskar den självdistansen som de har, och vi kan verkligen sitta och skratta tillsammans.