tuttalafrutt

Jag älskar verkligen mina smâ barn. Sâ mysiga och pâhittiga och väluppfostrade. Efter mânga timmar ensam i huset, dock med sällskap av telefonen sâ har vi det sâ jättetrevligt pâ kvällen. Eftersom det fortfarande regnar här nere (börjar tro att det ska göra det hela hösten frân och med nu) sâ gick vi inte till parken utan direkt hem. När Emily gjorde sina läxor hade alltsâ jag, Jules och Oscar lite tid att leka. Vi spelade "fyra i rad", först jag och Jules, och sen Jules mot Oscar och hans "dodo" (=gosedjur). Det var t.ex. Dodo som la i brickorna. Jules var en sândär toppenbror som han sâ ofta är och gjorde allt för att Oscar skulle vinna, fast OScar inte ens fattade vad spelet gick ut pâ. Sen blev golvet ett stort hav och vi satt i säng-bâten och fiskade bâde smâ fiskar och stora farliga hajar. Jag blev en stor haj som lâg pâ golvet, men som dödades. Sâ jag lâg helt död ett tag, även fast de ropade "Ella" flera gânger. Tills slut ryckte jag till och blev lite sâdär hajigt farlig och bâda tvâ ryckte till och Jules gav till ett högt flickigt skrik. Sen skrattar alla, och allra mest skrattar den läskiga barnvakten som älskar att skrämma smâ barn. Men bara lagom mycket.

Det är typ det bästa när alla skrattar tillsammans, och man själv liksom skrattar pâ riktigt. Annars är det ofta smâ fejkskratt när man leker med barn. De visar nâgot tokigt och man mâste liksom ge uppmärksamhet. Här skrattas det mycket och ofta, bakom den lilla röda porten mitt i Frankrike.