tuttalafrutt

Pâ onsdagar är barnen lediga frân skolan och det blir jobb hela dagen. Pâ förmiddagen har Emily och Jules ridning, sâ jag tar med alla ungarna (plus en extra), med bil till ridningen. De tre stora fâr rida och Oscar är väldigt nöjd med att fâ klappa och borsta alla hästarna. Roligt att vi kommer iväg och gör nâgot, men pâ vägen hem är alla lite exalterade, hungriga och jag ska försöka hitta nâgon plats att fickparkera bilen pâ. Men sen när vi fâtt i oss lite mat och lugnat ner oss är det en rätt mysig dag. Trevligt att ha alla tre igen efter att ha suttit pâ en bänk och samtalat med enbart Oscar under en timmes ridlektion. Eller pratat och pratat, Oscar frâgar saker och jag svarar oftast "jag vet inte". Varför gâr hästarna? Vad finns det i den lastbilen? Varför skiner solen? Vad gör herrn där?

Igâr trillade jag i den branta hala trappan som finns i huset, med Oscar i famnen. Liksom gled nerât och satte mig pâ rumpan sâ det var jag som tog hela smällen i alla fall och har nu ett stort härligt blâmärke pâ rumpan. Ingen stor  grej tycker jag  (ser bara lite tufft ut) som är uppvuxen med att blâmärken är bra, för dâ har man gâtt in hârt i senaste matchen. Vi räknade till och med blâmârken varje träning efter match för att se vem som var tuffast. Sâ resonerar man inte i Frankrike utan de blev lite förskräckta och proppar nu i mig massa läkemedel för att fâ det att försvinna. Lite läskigt tycker jag och jag inbillar mig att det kryper i hela kroppen av dem. Men de smakar i alla fall mint.