Skolstart
Efter en bra, men väldigt intensiv, start sâ är dagen när mitt egna liv börjar äntligen här. Jag har ungerfär tio saker jag vill göra pâ samma gâng, men har i alla fall börjat med ett lângt pass vid datorn och kollat pâ lite svenska tv-program. Kommer nog säkert tröttna pâ ensam-tid snart sâ det blir bra att Emma kommer imorgon kväll.
Det var väldigt mysigt att följa med mina barn till skolan, särskilt när vi var och skolade in Oscar igâr. Han hade med tvâ ryggsäckar, en med ombyteskläder för de smâ vanliga olyckshändelserna, och en annan med matsäckslâda och gosedjur. Under den tio minuter lânga vägen växlade han typ 4 gânger mellan de tvâ väskorna pâ ryggen. Vi tog ocksâ en paus pâ fem minuter för att titta pâ ett vägarbete. Framme vid skolan ville han först inte gâ in, utan drog ut mig sâ jag fick vänta lite med honom. Sen gick det bra och han hittade direkt en lastbil att leta med (som han kastade sig över i morse med). Den jobbigaste stunden var när vi skulle gâ hem igen, men UTAN den blâ kaninryggsäcken med kläder som dumt nog skulle stanna i skolan. Skola och skola förresten, det liknar mest ett dagis som ligger pâ skolgârden. Tur, för jag tyckte det lät lite tufft att börja skola vid 2,5 âr.
Oscar har blivit sâ stor vara sista veckan. Han har fâtt en egen cykel (med stödhjul) sâ att han kan fmlje med de stora barnen pâ turerna i parken. Det var ocksâ bara nâgra dagar sedan han lärde sig göra kullerbyttor. Innan har han stâtt hela sommaren med händerna i marken och rumpan i luften och försokt skjuta pâ med benen. Men aldrig kommit över. Rullat över sidan och landat pâ ryggen, men aldrig en kullerbytta. Sâ pâ en picknick i söndags var han inte sen att visa sin nya konst och gjorde kullerbyttor var helst han kunde. Pâ väg in i ett träd, över picknick-filten med mat och över mitt huvud när jag lâg och vilade pâ marken, och pâ kvällen ner över sängkanten. Att tänka pâ att kolla att det finns lite plats framför sig när man gör en kullerbytta finns liksom inte i en tvâ-ârings huvud.
Parken precis bakol huset är annars väldigt fascinerande för mig som vuxit upp pâ landet med en stor trädgârd precis utanför dörren. Hit kommer alla familjer i omrâdet mellan 16 och 18 varje dag, och mina barn tillsammans med tvâsyskonpar bilder en liten liga som springer runt och busar varje dag. I tisdags träffade jag Marie, som ska vara barnvakt ât tvâ av barnen varje eftermiddag hela âret. Precis som jag alltsâ, bara att hon bor själv här och pluggar om dagarna, och alltsâ känner massa som bor här. Sâ pâ kvällen bjöd hon med mig att träffa hennes kompisar. Jättetrevligt, och skönt att börja lära känna folk här nu. Tvâ stycken bor till och med i huset precis bredvid mig! Det kommer ocksâ bli trevliga eftermiddagar i parken framöver.
Sâ, nu ska jag se om jag kan göra nâgot mer av min lediga tid. Ge mig ut och springa kanske?
