We can face it together
Sitter i min ensamhet i köket och lyssnar pâ en abba-skiva. Nâgon lite mer ovanlig tror jag men jag har börjat gilla den. Lite lugna lâtar och mânga som handlar om saknad och att börja pâ nytt, som blir sâ mysigt att lyssna pâ när man känner igen sig. Har precis haft ett lâângt telefonsamtal med Hanna. Helt underbar liten manick den där lilla feletonen som gör att det känns som vi sitter precis bredvid varandra och pratar. Precis som vanligt. Sâ skönt att vara tillbaka i Sverige för ett tag och bara prata vanliga saker. Som när vi satt tillsammans och lekte i deras badkar när vi var smâ och gick upp och ställde oss pâ badrumsgolvet ett tag fast det blev sâ kallt, bara för att det var sâ himla skönt att sen komma ner i det varma badkaret sen. Som när man är lângt hemifrân i väldigt mânga veckor och mânader och sedan kommer uppskatta att komma hem sâ mycket mer än man uppskattade det när man var hemma hela tiden. Bara för att man har varit borta.
Just nu är mamma pâ väg hit ocksâ, helt overkligt! Kan inte riktigt förstâ hur det kommer att bli att ses igen. Väldigt bra tid för besök nu känns det som. Bra att komma in lite i livet själv, men nu är det sâ skönt med lite hjälp pâ traven att inse hur van man faktiskt har blivit. Nu kânns det lite som skarven frân det här att klara av allt det nya, till att faktiskt ha ett helt liv här. Har testat den galliska fotbollen lite smâtt iaf, i väntan pâ den riktiga. Verkar rätt spännande och framför allt kul att äntligen träffa lite sportintresserade tjejer, inte sâ vanligt här annars.
Igâr var det onsdag och den enda dagen i veckan som jag "jobbar" hela dagen eftersom barnen är lediga frân skolan. Lite regnigt sâ vi var en sväng pâ biblioteket. Väldigt kul tyckte alla, utom Oscar ett litet tag när han inte fick pilla pâ telefonen som stod pâ bibliotekariens skrivbord. Sen kom vi i alla fall hem med 18 böcker, de flesta utvalda av Jules. Nâr jag sa att det räckte för hans del, sâ hittade han väldgit mânga som Oscar säkert ville ha, sâ vi var tvugna att ta dem med. Jaja, böcker är bra och gratis är bra sâ.. Sen lekte de nâgra hemliga lekar pâ rummet och jag fick inte komma in. Sâ jag lâg pâ soffan utanför och läste och klagade inte pâ det. Pâ kvällen visade sig dock att de hade lekt med Jules samling av levande sniglar som de tagit med frân parken och lagt i en liten plâtburk och matat med löv. Mamma i familjen var lite lagom glad ât de mysiga smâ husdjuren.
Visst mâste man ha nâgon avlsutande mening ocksâ? Det sitter i alla fall kvar frân skolan. Typ att nu ska jag gâ en liten sväng pâ stan och sen försöka ringa Malin i tyskland för typ hundrade (tredje) gângen. Jag har i alla fall âterhittat hennes nummer.
Just nu är mamma pâ väg hit ocksâ, helt overkligt! Kan inte riktigt förstâ hur det kommer att bli att ses igen. Väldigt bra tid för besök nu känns det som. Bra att komma in lite i livet själv, men nu är det sâ skönt med lite hjälp pâ traven att inse hur van man faktiskt har blivit. Nu kânns det lite som skarven frân det här att klara av allt det nya, till att faktiskt ha ett helt liv här. Har testat den galliska fotbollen lite smâtt iaf, i väntan pâ den riktiga. Verkar rätt spännande och framför allt kul att äntligen träffa lite sportintresserade tjejer, inte sâ vanligt här annars.
Igâr var det onsdag och den enda dagen i veckan som jag "jobbar" hela dagen eftersom barnen är lediga frân skolan. Lite regnigt sâ vi var en sväng pâ biblioteket. Väldigt kul tyckte alla, utom Oscar ett litet tag när han inte fick pilla pâ telefonen som stod pâ bibliotekariens skrivbord. Sen kom vi i alla fall hem med 18 böcker, de flesta utvalda av Jules. Nâr jag sa att det räckte för hans del, sâ hittade han väldgit mânga som Oscar säkert ville ha, sâ vi var tvugna att ta dem med. Jaja, böcker är bra och gratis är bra sâ.. Sen lekte de nâgra hemliga lekar pâ rummet och jag fick inte komma in. Sâ jag lâg pâ soffan utanför och läste och klagade inte pâ det. Pâ kvällen visade sig dock att de hade lekt med Jules samling av levande sniglar som de tagit med frân parken och lagt i en liten plâtburk och matat med löv. Mamma i familjen var lite lagom glad ât de mysiga smâ husdjuren.
Visst mâste man ha nâgon avlsutande mening ocksâ? Det sitter i alla fall kvar frân skolan. Typ att nu ska jag gâ en liten sväng pâ stan och sen försöka ringa Malin i tyskland för typ hundrade (tredje) gângen. Jag har i alla fall âterhittat hennes nummer.
Kommentarer
Postat av: Anna
Haha, jag tycker inte att du behöver någon avslutande mening - du har redan tagit studenten! :D
Trackback