Sjuka barn är faktiskt inget man dör av.

Ja, man är verkligen i hypokondrikernas land. Är hemma nu för fjärde dagen med Oscar som har varit i strålande form sen tisdags eftermiddag. Men doktorn sa att han hade scharlakansfeber och kan smittas till idag. Har inte sett ett enda av dem tecken (prickar, rodnad och uppsvullen tunga är vad jag har hört), och som sagt ingen feber på flera dagar. Hur farligt kan det vara liksom? Emily hade ont i magen i morse och var trött igår kväll, men Thomas skickade iväg henne till skolan till slut. Och då hade hon verkligen piggnat till, och det var helt naturligt med skolan. Men de har ändå bokat tid hos doktorn hos henne ikväll. Jag hoppas han inte hittar någon farlig smitta så att jag måste jobba imorgon med, för sånt vet man aldrig.

En annan rolig sak med barn är att på vanliga skoldagar är de hur trötta och tjuriga som helst, och omöjliga att få upp ur sängen före 07.15. Men på onsdagar när de är lediga och kan sova hur länge de vill så är alla tre uppe och skuttar vid 07.20. Vad sånt retar mig. Mamma sa dock att vi var likadana, men jag har inget som helst minne av morgonpigghet.

Men jag ska inte klaga, vi har det ganska mysigt idag jag och Oscar. Han sitter framför Mamma Mia nu och citerar typ allt de säger. Måste förklara mycket saker också, det verkar inte som att filmen är gjord för tre-åringar. Sen ska vi ta en vända på stan tänkte jag. Föräldrarna tyckte lite synd om mig på min lovvecka, så Axel sa att det är bara att gå ut och göra vad jag vill (typ köpa kläder på rean) så får han bara hänga med. Sen ska vi baka kanelbullar! Ganska enketl med bara ett barn, och det är ganska bra sällskap ändå. Just jag och Oscar är väldigt lika också tror jag. Kan liksom roa oss lika mycket åt samma skämt. 

Et tout à l'heure on fera le "bulla".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0