tuttalafrutt

Jag vet inte vad jag ska skriva. Allt är så tomt och samtidigt så overkligt. Väldigt, väldigt svårt att förstå vad som händer. Att jag inte kommer gå och köpa baguetter på Mie Caline varje dag, att inte sitta i parken, inte sucka över tramway-arbetena i hela staden, inte hänga mer på Soft, inte sticka ner till Monoprix på kvällen, i shorts och linne och flipflop, för att köpa rosévin. Och framför allt leva utan mina barn. Utan alla skratt och buss och pussar och dåliga skämt och hästhistorier. Det vill jag inte ens tänka på. Samtidigt som som det är en bra känsla. Jag är så himla glad att jag är ledsen och tar vara på det så mycket som möjligt. Ju ledsnare man är, desto bättre har man haft det. För jag skulle inte vilja göra ett till år, jag är liksom klar med det. Men slutar på topp liksom.



Men att säga hejdå, det var tufft och det är fortfarande tufft. Började med Emily, och jag hade redan börjat gråta. Har blivit rätt sentimental de senaste dagarna, det slår mig liksom i vågor. Hade till exempel nära till tårarna under VM-finalen, när någon nästan lyckades med en språngnick, och fick en plötsligt stark saknad av Henrik Larsson i fornstora dagar. Anyway. Emily började också gråta och vi satt länge länge och kramades och snyftade. Sen inne hos Oscar och Jules var det livat. Oscar busade mest runt medans Jules efter ett tag blev seriös och började storgråta han med. Jag blev så rörd, så underbart att se vad man betyder. Och så är det inte lika konstigt att jag sitter där och stortjuter. Oscar är nog för liten, även om han nästan var på gång ett tag med. Men jag är glad att han är glad.



Fatta hur mycket som kan förändras på ett år. Jag är livrädd för att komma hem med. Att allt bara ska kännas tomt och instängt. Men jag ska sysselsätta mig och jag ska träffa alla mina nära och kära! Det är trevligt att vara efterlängtad. Och jag hoppas att jag snart kan uppskatta allt det fina där hemma. Men jag tror det krävs lite sorgearbete först. Ska göra mitt bästa för att komma över lite redan på resan imorgon. Konstigt konstigt konstigt.
Men det ska bli härligt att se hemma och att framför allt träffa alla!

Oerhört häftig äventyrspark måste jag säga, och helt unik i Europa. Typ växt-tena-park skulle man kunna säga. Det är liksom inget Liseberg, på enda bergochdal-banan som finns, är det inte en enda dal eller berg, och man får
trampa sig framåt. Men det kan vara fart och fläkt ändå, särskilt med tre busungar av högsta kvalitét!




Riktigt perfekt väder, utan det förutspådda regnet, men istället  riktigt varmt mitt på dagen (eftersom vi klätt oss för en mulen kall  dag). Tur att det fanns roliga vattenpumplekar där man kunde blöta ner sig. Och det gjorde man. Yngste herrn skulle lätta ha vunnit en wet-t-shirt-competition, för att sedan toppa med dyngsura jeans.



Samma herre som var lite trötter innan och helst ville åka hem efter en timme, för att kunna sova middag.
Under ett tag var den ständiga frågan: Ella, var ska vi sova???






Och jag är så oerhört stolt över mitt skottkärra-körkort! Hinderbana med lite slalom och rondeller och tvätta skottkärrna och hitta två bollar av samma färg. Allt sån oundvikligt liksom.

Dagens bästa aktivitet var självklart ett vattenkrig. Oerhört avsvalkande, trevligt och roligt.

 

Genomblöta och genomnöjda. Bra jobbat!

Släktträff på ett underbart ställe. Plus tv i varje rum så man kunde se lite fotboll, det är man inte bortskämd med.  

 

Som ett gammalt pommes frites som legat ett litet tag i fritösen, men bara så där så det blir lite sladdrigt och dallrigt, och sen suttit åtskilliga timmar i en ångbastu med typ 130 grader med massa små pommes frites som bara hoppar upp och ner på min mage. Ungefär så känns det i Ella Karlsson klockan 20.30 varje vardagskväll den här veckan.



Men jag ska inte överdriva, småpomfritten har varit väldigt gulliga hela dagen och vi har haft väldigt trevliga sommardagar med fint väder. De har till och med hjälpt till med ett stort städpass i deras rum två morgnar i rad. Om det hjälpte mig vet jag dock inte, men det är tanken som räknas. Emily går det ju väldigt bra för, medans det för Oscars del mest gäller att försöka få honom att städa så lite som möjligt. Hans städning är nämligen att blöta ner så mycket som möjligt med sin tvättsvamp, som helst ska vara indränkt i tvål och andra roliga produkter. Jules städning är ungefär halvvägs effektiv. På fem minuter hade han städat sina hyllor så bra att de var helt tomma. Att allt istället låg på golvet var inget större problem, för det tyckte han var min del i arbetet. Nej, de har varit duktiga, och det har jag med så vi har typ städat klart nu. Och det har varit svettigt i värmen.



Sen har vi varit vid sjön på eftermiddagarna. Helt underbart, förutom bussresan dit och hem i typ 50-gradig buss. 
Alla barnen älskar vatten, till och med Oscar simmar omkring med simglasögon även om han inte kan simma. För han kan faktiskt simma jättebra under vatten, riktiga tag och allt. Nästa steg är att lära sig ha huvudet under ytan så han kan andas. Som han iofs tycker är lte överskattat.  



Sen efter att ha spenderat halva kvällen på Ryanairs hemsida efter att lite panikslaget ha insett att jag inte hade något incheckat bagage bokat så kan jag återigen sova gott om natten. Har alltid tyckt att det  var lite konstigt att mitt bokade bagage inte var noterat någonstans och att jag inte betalat för det, och hittade till slut att jag inte hade något. Men mot alla odds så gick det hur enkelt som helst att boka extra bagage även efter in-checkning, och nu har jag 35 kilo!!! Plus 10 i handbagage, det är ju helt enormt! Så det var ändå ganska väl nerlagd tid i min åsikt. 


 



Och jag har redan nu insett hur stressad jag komemr bli med att få klar all packnign och allt, för jag vet att jag kommer prioritera andra saker, och trots att det är sex dagar kvar så är typ all tid redan uppbokad. men det får lösa sig. Känns som att ju närmare hemresan kommer desto mer overklig blir den. Vi pratar om det ganska mycket jag och barnen. Förutom när Oscar pratar om sin häst. Ungefär varannan av hans meningar börjar med "Ella, du vet min häst...." och ungefär hälften av dem fortsätter med "...han säger fula ord". Men ja, förutom det som sagt. Fast jag vet inte hur mycket framför allt Oscar fattar. I Normandie, så gick jag med honom fårn poolen för att han skulle bajsa. På grund av vissa odörer så ställde jag mig utanför under tiden. Så hörde jag en röst: 
-Ella, du glömmer mej väl inte?
-När jag åker hem till Sverige menar du? sa jag, och tänkte att vad gullig han är som tänker så och skulle försäkra om att jag aldrig aldrig skulle glömma honom. 
-Nej, svarar han, här på toaletten...

Kolla, vad stora min pojkar har blivit! Helt otroligt. Idag går det sista dagen i skolan och sen är det sommarlov. Vilket betyder väldigt intensiva dagar för min del. Det börjar med att vi åker till Normandie för att träffa hela släkten nu i helgen, sen är jag hemma med barnen hela veckan. Sen en helg och sen tre dagar och sen är det slut. Helt helt slut. Vilket betyder att efter idag så är det bara två av mina resterande tolv dagar som jag inte jobbar tretton timmar. Vilket betyder att jag borde planera och packa lite mer i för väg. Men jag känner mig själv. Jag skulle aldrig kunna börja packa två veckor innan jag verkligen måste. Så det kanske blir lite stress och sömnlösa nätter i slutet.

Packa och flytta kan jag nämligen göra ändå, eftersom typ alla lämnar och byter lägenheter just nu. Igår till exempel när det var typ 35 grader i skuggan. Också kul att de flyttade från tredje våningen till en annan tredje våning, båda i gamla hus utan hiss. Nej, men det  var ett bra träningspass. Och det är kul att hjälpa till att flytta, det känns lite speciellt. Så stor händelse liksom, att packa ihop sitt liv i lådor och lämna det som varit ens hem. Sen var det ganska gött att lämna dem vid två-tiden med, för att dra till sjön och bada.

Jo, jag sa att det var varmt va? Framför allt på kvällen när barnen ska sova och hela övervåningen är som en stor bastu. Den här veckan har de kommit nerspringande stup i kvarten för att de inte kan sova för det är för varmt. Så i går körde vi äkta uppladdning med iskallt vattanbad/stänk/krig, och personliga isklampar för var och en att ha i sängen. Det gick ganska bra då faktiskt.