At least they're not as bad as France
http://www.youtube.com/watch?v=rLglFSV88w4
Helgen har varit underbart kul, fest på kvällarna och sol på dagen. Idag var det en sån tryckande hetta så jag knappt kunde fatta det. Gick knappt att vara ute mitt på dagen. Och det menar jag på ett positivt sätt. Lite konstigt att det känns som man är på utlandssemester och samtidigt så är man ju hemma. Sen har jag nog lite av svensk-sjukan också, att man måste ut och sätta sig i solen så fort den bryter fram mellan molnen, för man vet ju inte om den någonsin kommer tillbaka. När man verkligen mår dåligt av att vara inne om det är fint väder. Ingen fransman har den där måste-bli-brun-stressen som vi svenskar har.
Vi missade midsommarkransrana och dans kring stången, men köttbullar och snapsvisor blev desto viktigare. Jag lovar, om ni någonsin får tillfälle så är det något av det roligaste man kan göra att lära ut snapsvisor till icke-svenskar. och sådär trevligt internationellt som det kan låta. Vi var elva stycken tror jag, som kom från 6-7 olika länder. Det är inte illa. Inte illa alls. Snarare sjukt grymt trevligt.
Nu måste jag i alla fall sova ordentligt. Det har varit en intensiv helg. Också därigen positivt.
Tack!
Tuffa tider
Jag får balansera på en planka för att komma ut och in ut mitt rum. Det femte benet som stöttade min stora säng på mitten har försvunnit i röran så varje gång jag vänder mig i sängen knakar det så att man tror att hela kalaset ska braka ihop. Jag råkar gå emot målade väggar så jag går med ett vitt sträck på armen hela dagen innan någon påpekar det så att jag märker det. Efter ett och ett halv dygn har jag fortfarande inte fort bort strecket. Vattenlösligt, my ass! Jag har fått flytta sängen så den står lite mer i mitten av rummet, så att jag får benen fulla av blåmärken när jag springer in i sängkanten när jag försöker snedda in till badrummet. Jag väcks av främmande män när jag har somnat om klockan nio, som ska in i mitt rum och ta bort element. Och precis när hela renoveringen är färdig så tar jag mitt pick och pack och sticker, så jag får knappt ens uppleva resultatet. Ack, det franska livet är ingen dans på rosor. Men det värsta är att under den enda månaden under hela min vistelse som jag är intresserad av den franska tv:n så står den undanställd i garaget under vita lakan. Det andra kan jag stå ut med. Det kan till och med vara ganska spännande.
Och förutom att alla mina tre favojeans är så utslitna så de går sönder, och att internet bara drygar sig (innan, om man öppnade ny flik så kom det upp en sida med de sidor jag var inne mest på, asbekvämt att bara klicka, men nu så har det bara försvunnit!! blir lika störd varje gång), och att Sofia ska åka hem till norra kalla Umeå, så är livet ganska gött. Igår var det "Musikfest" i hela Frankrike, och det stod band och spelade i typ varenda gat hörn. Och stora gratis dansgolv på barernas terasser. Sånt är grymt trevligt. När jag pratade med pappa förra gången så berättade han att han satt in 1000 kronor extra på mitt konto. "Jaha, varför då?" svarade jag glatt och förvånat. "Nej, tänkte att du behövde det". Tack pappa och mamma :)
At least we have a royal wedding
Väldgit trevligt att ha på SVTplay i bakgrunden idag. Som jag redan för länge sen har konstaterat så är man aldrig så svensk som när man är i utlandet. Kanske för att man får en liten lagom dos också. När det är just fotbolls-vm och alla dessutom kan heja på sitt eget land utom just jag, då får man passa på att vara nationalistisk när man kan. Sen får jag väl inse att jag blivit ganska förfranskad också när jag förfäras över att programledarne säger DU till alla de fina gästerna!
Ganska underhållande också, jag vet inte om vi kanske har lite storhetsvansinne. "Media från hela världen är här" säger programledaren, "här har vi dansk tv och precis bredvid så står de norska kollegorna". Och varför oroar de sig för att telenätet ska bryta ner? Att folk ska smsa mer än vad man gör klockan tolv på nyårsafton. För att säga vad? Grattis prinsessbröllopsdag till dej min vän?
För övrigt så är det väldigt pissigt väder. Mulet mest hela tiden. Jag längtar efter solen!!
Ett krig på hemmaplan
Det är ändå ganska roligt att se den franska sidan av det. För det första så är det det typiskt franska fenomenet att alla vet bäst. Även folk som fulkomligt skiter i fotboll, som tycker supportrarna är jobbiga och som aldrig skulle komma på tanken att kolla på matchen på tv, även de vet exakt vad som har gått fel och hur man skulle göra för att vinna. Det är ganska festligt. Det är också ganska festligt hur svenska tidningar analyserar. Där gör man Domenech till syndabock, för att han inte bytte in Henry. Klart att fransmännen inte viftar med palmblad och pussar förbundskaptenens fötter, men det är spelarna som får den mesta skiten. Spelarna är för gamla, får för mycket betalt och har ingen motivation att spela. Henry är ett typexempel på det och alla jag pratat med tycker det är naturligt att han inte får spela. Men som sagt, Domenech är inte särskilt populär ändå.
Gårdagens uttryck var att de spelade med "huvudet i hinken". Vet inte riktig vad det ska betyda men...
En annan rolig sak som jag aldrig har vetat innan är att Fabian Barthez har en ganska stark brytning. Eller om det är en väldigt stark dialekt från syd.
Det är najs med besök :)
Så har Hanna varit här och hunnit träffa alla mina busungar. Rätt härligt var det också att börja med en mini-semester i Paris! Utsikten från hotellet kunde inte varit bättre, och jag kan säga att jag är så nöjd att jag äntligen kommet till Montmartre! Sacre-coeur måste vara mitt favoritställe i hela Paris! På den balkongen med den utsikten satt vi och åt kinamat och kladdade ner överrallt, det är livet! Så har vi också gått i alla turistfällor man kan tänka sig, som 50 spänn för en kopp kaffe som inte ens hade någon smak av kaffe på champs-élysées, men vad gör det?
Inte för att skryta, men en oerhört fin bild tycker jag själv! Dessutom stod det live-artister och spelade gitarr precis vid sidan om. Men Paris har stort, grymt stort. Precis som Louvren, det är oändligt. Det tog mej en en halvtimme för att hitta ingången och biljettköpet till rätt utställning. Sen virrade jag bort mig i 20 minuter innan jag hittade Mona Lisa, som inte var så himla mycket att ha men det kunde jag ana redan innan. Desto häftigare med de stora röda salarna med guldornament i taken och tavlor stora som väggar. Där snackar vi grejer.
Sen fick Hanna se mitt älskade Angers, och på onsdagen gjorde vi turer både lite här och var med barnen.
Hanna välditg uppskattad som lekkamrat och inte minst som övnings-häst inför Emilys prov. Här ett utmärkt exempel på hur man kratsar hovar. Underbart att gå och höra Jules och Hanna prata. Jules babblar på som vanligt, och hanna går och kommenterar lite allt möjligt, och ingen förstår ett ord av vad de säger. Men ibland blev det ganska vettiga samtal. Underbart att du kom HannisPannis!!! <3
Söt som socker eller vad??
Nu är det bonne nuit et à demain som gäller.
puss puss
En redigt svensk nationaldag
Bilder säger mer än tusen ord. Jag orkar inte skriva. Men det var en riktigt trevligt nationaldag :)
Veckans barnliv
I fredags var det dags för Emilys STORA skolkonsert. Det var maffigt kan jag säga. 500 skolbarn tillsammans med tre vuxenkörer och en orkester. Påhejade av drygt 2000 i publiken. Vi fick under några timmar höra alla disney-låtar som Emily tränat på hemma under ett år. Väldigt roligt också att se Emilys väldigt franska seriösa fröken sjunga aladdin-duett i början och senare bli nerhissad som Mary Poppins från taket. På bilden ser man knappt hälften av barnen. Jättehäftig upplevelse som sagt, framför alla när alla sjöng Hallelujah med svajande ljusstavar. Eller ja, när en kvinnlig vuxen-ensemble sjöng versen så hae jag lite svårt att inte sitta och småfnissa. Det sjöng verkligen jättebra, men den franska engelska brytning är helt oslagbar!
Sen har Oscar återigen charmat sina brudar på bageriet. Synd bara att solglasögonen var lite stora och åkte ner. I bakgrunden så är det Julie, hon som är allra allra gulligast mot barnen, och har kallat Oscar för "sin pojkvän" sen i mars.
Vi har också tränat inför Emilys häst-prov på ridningen. Så nu vet jag typ hur man gör en hästknut eller vad det nu heter. Blir lite frustrerad när Emily har gått omkring i en hel vecka och stressat för det där provet, det finns liksom ingen aktivitet här som är bara för att roa sig. Skulle säga att prov är nummer 3 i franska nationalsporter. Det har ändå ingen chans mot de två förstaplatserna : strejk och demonstration.
Sen har jag också blivit väldigt irriterad på Jules. Den lilla skitungen slår mig nämligen alltid i babyfoot (vet inte vad det heter på svenska, det spelet som är på bilden iaf)! Jag gör allt jag kan och igår förlorade jag med 10-9. Jag är sjukt dålig förlorare! (bilden är tagen innan matchen)
Nu har jag fått flytta ner i mitt rum igen, härligt är det. Bara att jag inte kan stänga dörren. Eller stänga kan jag nog, men jag kan inte få upp den sen för det finns inget handtag i det.
