Tuffa tider
Jag får balansera på en planka för att komma ut och in ut mitt rum. Det femte benet som stöttade min stora säng på mitten har försvunnit i röran så varje gång jag vänder mig i sängen knakar det så att man tror att hela kalaset ska braka ihop. Jag råkar gå emot målade väggar så jag går med ett vitt sträck på armen hela dagen innan någon påpekar det så att jag märker det. Efter ett och ett halv dygn har jag fortfarande inte fort bort strecket. Vattenlösligt, my ass! Jag har fått flytta sängen så den står lite mer i mitten av rummet, så att jag får benen fulla av blåmärken när jag springer in i sängkanten när jag försöker snedda in till badrummet. Jag väcks av främmande män när jag har somnat om klockan nio, som ska in i mitt rum och ta bort element. Och precis när hela renoveringen är färdig så tar jag mitt pick och pack och sticker, så jag får knappt ens uppleva resultatet. Ack, det franska livet är ingen dans på rosor. Men det värsta är att under den enda månaden under hela min vistelse som jag är intresserad av den franska tv:n så står den undanställd i garaget under vita lakan. Det andra kan jag stå ut med. Det kan till och med vara ganska spännande.
Och förutom att alla mina tre favojeans är så utslitna så de går sönder, och att internet bara drygar sig (innan, om man öppnade ny flik så kom det upp en sida med de sidor jag var inne mest på, asbekvämt att bara klicka, men nu så har det bara försvunnit!! blir lika störd varje gång), och att Sofia ska åka hem till norra kalla Umeå, så är livet ganska gött. Igår var det "Musikfest" i hela Frankrike, och det stod band och spelade i typ varenda gat hörn. Och stora gratis dansgolv på barernas terasser. Sånt är grymt trevligt. När jag pratade med pappa förra gången så berättade han att han satt in 1000 kronor extra på mitt konto. "Jaha, varför då?" svarade jag glatt och förvånat. "Nej, tänkte att du behövde det". Tack pappa och mamma :)
