tuttalafrutt

Dagis var också sjukt kul, men jag har liksom redan anat att jag tycker det är härligt med barn. Var på lilla sektionen (hmm, man kanske inte säger så i Norden, fast det låter inte helt fel iaf), nästan hela dagen, med 1-3-åringarna. Alla var lite misstänksamma i början men det släppte väldigt fort. Det är härligt när de kommer och kastar sig i knät. Jättetrevlig tjej som heter Nina som jag jobbade med typ hela dagen. Kände typ inte igen en enda sång hon sjöng för barnen, eller något av barnprogrammen om någon brandman, en om en brevbära och en om Thomas tåget. Den sista har jag i och för sig sätt i Frankrike. Så frågade hon vad vi hade för kända barnprogramsfigurer. Jag kom inte på en enda! Vad har vi? Förutom Astrid Lindgern och Bamse och sånt. Och Arthur kom jag på, men det är inte så svenskt. 

Så vi pratade mycket om skillnader mellan svenska och norska, medans vi stod och puttade på barn i gungor tex. Man ska inte beställa en bärs på krogen, för det betyder bajs. Sen lärde jag mig att det är väldigt mycket svårare att förstå barn som snackar norska. En liten söt tjej på två år slängde sig i mitt knä och sjöng/babblade en hel massa och jag hoppas verkligen att det var ett låtsasspråk för jag förstod inte ett ord. Men jag tror att det faktiskt var så, för jag förstod henne annars.

Så nu, som efter alla andra arbetsdagar ligger jag halvdöd i soffan och slappar. Lite tråkigt har jobbat 16-20 alla dagar nu som jag har jobbat 7-16. Och just nu är det faktiskt ingen mer här så jag är helt ensam (liten parentes, idag har jag hört så mycket norska så jag ville skriva "aleine"). Pontus var den som blev utröstad i denna veckans ö-råd, så han åkte hem idag. Så just nu söker vi nya deltagare till äventyret där vinnaren kan tjäna grova pengar! Okej, lite internt, men: vi letar helt ärligt efter lite nya roomies. Alla intresserade kan höra av sig!

Sitter och kollar på gamla kort (när jag inte har några nya spännande att bjuda på), och jag bara älskar det här!

Den kärleken tror och hoppas jag aldrig kommer försvinna. Känslan jag får av såna här kort kan nog bäst beskrivas med en tår i ögonvrån, ett leende på läppar och ett varmt hjärta. Att det gör lite ont och kanske just därför så är det en så härlig ich viktigt känsla. Tänk att den lilla parveln till höger fyller fyra om några dagar!

Sådär, lite sentimentalt kan vi avsluta. Nu har jag satt en potatisgratäng i ugnen och ska snart sätta på tv:n och se Millenium.