I believe you don't know what you've got until you say goodbye
Jag har lite sorg i hjärtat just nu. Förra helgen tappade jag bort min favorit-halsduk när vi var ute. Jag har levt utan den i 12 dagar och jag klarar snart inte mer. Jag trodde inte det var så farligt i början, men alla kläder känns tråkigare och kallar utan min tjocka ulliga gröna halsduk. Jag har gått in i affären tre gånger och frågat efter den och de kanske kanske ska få in den igen. Jag har kollat in tre affärer på andra sidan stan som säljer samma märke men inget napp. Jag har kompensations-köpt 3 andra halsdukar men insett att ingen kan ersätta min älskling. De är för tunna, eller frö kliiga eller fel färg. De är bra på sitt sätt men de kan inte ersätta. Jag är dramatisk, jag vet. Men det är så det är.
Nu har vintern kommit tillbaka och det känns som vi bor på nordpolen. Menvi har suttit inne och roat oss med Uppdrag Granskning om de svenska slavarbetarna i Norge. Vi har det för jävla tragiskt alltså. Emma har åkt hem till Sverige på kortbesök, men kommer tillbaka om bara några dagar. Har varit väldigt kul med ett nytt ansikte i vår lilla lya. Att det händer lite nya saker bara. Vi är ett sjukt bra gäng vi tre!
Det som har varit lite roligt med jobbet den här veckan är att många på hotellet har varit här en hel vecka i rad, så man börjar lära känna alla frukostgäster. Har dessutom jobbat två kvällar så jag har träffat dem då med. En sydkorean som aldrig sett snö innan. Två amerikaner som ser ut som uteliggare och verkar halvfulla hela tiden. Liten parentes, det är det svåra när man jobbar kväll; att man måste bedöma alla som vill köpa alkohol om de är redan är ltie berusade så att jag inte får sälja mer till dem. Skitsvårt att bedöma på bara några sekunder. Lite talande fråga när jag måste springa ner till chefen och fråga; "han som kom innan, var han full eller var han bara dansk?".
Men för att fortsätta på stamgästerna så är det en fransman som bott på hoteller den veckan med! Jg har sett honom någon gång innan med, då när han sa till mig på knaggling engelska; "Exscuse me, I'm waiting för my creep." "Ehm , sorry what?" "I'm waiting för my creep, for my dissert."
Insåg efter ett tag att han menade att han beställt en pannkaka till dessert, och insåg att han försökt säga "crêpe" på engelska. Alltså en äkta fransman. Så kom han nu förra veckan och jag började istället prata franska med honom. Gick skitbra! Mycket enklare än när vi föröskte kommunicera på engelska. Och han var imponerad av min franska (helt utan accent), men vem skulle inte vara det? ;) Så varje morgon har vi pratat en 5-10 minuter vid frukosten. Han fascinerad av snön. Jag klagande på att det är kallt och svårt att cykla. Men kul med omväxling jämfört med Frankrike tyckte han. Så jag frågade vilken del han kom ifrån. "Väst, sa han, jag vet inte om du känner till det? Nantes, Tours?" "Eh, skojar du det var där jag var hela förra året!"
Nu har vintern kommit tillbaka och det känns som vi bor på nordpolen. Menvi har suttit inne och roat oss med Uppdrag Granskning om de svenska slavarbetarna i Norge. Vi har det för jävla tragiskt alltså. Emma har åkt hem till Sverige på kortbesök, men kommer tillbaka om bara några dagar. Har varit väldigt kul med ett nytt ansikte i vår lilla lya. Att det händer lite nya saker bara. Vi är ett sjukt bra gäng vi tre!
Det som har varit lite roligt med jobbet den här veckan är att många på hotellet har varit här en hel vecka i rad, så man börjar lära känna alla frukostgäster. Har dessutom jobbat två kvällar så jag har träffat dem då med. En sydkorean som aldrig sett snö innan. Två amerikaner som ser ut som uteliggare och verkar halvfulla hela tiden. Liten parentes, det är det svåra när man jobbar kväll; att man måste bedöma alla som vill köpa alkohol om de är redan är ltie berusade så att jag inte får sälja mer till dem. Skitsvårt att bedöma på bara några sekunder. Lite talande fråga när jag måste springa ner till chefen och fråga; "han som kom innan, var han full eller var han bara dansk?".
Men för att fortsätta på stamgästerna så är det en fransman som bott på hoteller den veckan med! Jg har sett honom någon gång innan med, då när han sa till mig på knaggling engelska; "Exscuse me, I'm waiting för my creep." "Ehm , sorry what?" "I'm waiting för my creep, for my dissert."
Insåg efter ett tag att han menade att han beställt en pannkaka till dessert, och insåg att han försökt säga "crêpe" på engelska. Alltså en äkta fransman. Så kom han nu förra veckan och jag började istället prata franska med honom. Gick skitbra! Mycket enklare än när vi föröskte kommunicera på engelska. Och han var imponerad av min franska (helt utan accent), men vem skulle inte vara det? ;) Så varje morgon har vi pratat en 5-10 minuter vid frukosten. Han fascinerad av snön. Jag klagande på att det är kallt och svårt att cykla. Men kul med omväxling jämfört med Frankrike tyckte han. Så jag frågade vilken del han kom ifrån. "Väst, sa han, jag vet inte om du känner till det? Nantes, Tours?" "Eh, skojar du det var där jag var hela förra året!"
Idag berättade han om hur han hört ljud på gatan igår kväll och hur det var lastbilar som kom och tog upp den skottade snön från gatorna. Helt fantasktiskt, man undrar ju var den skulle ta vägen annars. Har jag faktiskt inte tänkt på. Men det gulliga vara att han var lite osäker på om jag förstod ord som lastbil, sopbil eller grävmaskin. Han anade inte att jag hade snackat camion poubelles och tractopellrar hela året med en viss ung herr Boudailliez.
Spännande morgon
Jag är ganska så dålig på att blogga just nu, jag inser det. Bortförklaringar? Jobbar väl för mycket, och så kanske det inte händer så mycket nytt spännande. Eller så orkar jag inte. Eller för att Emma har kommit också, och vi sitter och tjejflabbar lite tillsammans när Jesper jobbar hela fredagskvällen. Eller jo, vi är sociala och sitter med varsin dator men vi umgås ju liksom samtidigt.
Men har bytt bort ett pass så det blir ledig söndag denna veckan med. Det behövs faktiskt ibland. Idag är det en temavecka i Kristiansand där typ 15 restauranger i byn har varsin utvald rätt för 100 kr (som annars kostar kanske 250). Så vi får nog passa på att gå ut och äta imorn efter jobbet. Se lite hur konkurrenterna är. Har inte känts som om det varit så mycket nytt på jobben att berätta om, tills idag. Lite annorlunda morgon när jag kommer till restaurangen kl 06.45 och ingen är där. Förutom gästerna som står i receptionen och väntar på att någon ska öppna upp till frukostbuffén. Kocken brukar komma dit 05.30 för att förbereda allt (vi har en ganska maffig buffé alltså), och för att sedan låsa upp för gästerna kl 06.30. Alltså lite kaos när jag kommer och det inte en är öppet och gästerna undrar varför det inte finns någon frukost! Våran kock hade (fick vi senare veta) försovit sig för första gången på typ 10 år. Sånt händer ibland, men problemet är ju vad nollan i receptionen gjorde under tiden. Den som står där hela natten och brukar ge nyckeln till vår kock som alltid kommer kl.05.30, och som inte "hann" ringa under hela den 1,5 h, som ingen kom på. Helt ofattbart.
Så jag får nyckeln i alla fall skyndar mig ner för att låsa upp och ringa någon som kan komma in snabbt som satan och fixa i ordning. När jag kommer in på kontoret så går larmet, eftersom jag inte har stängt av det och inte vet hur man gör och inte har hunnit få min personliga kod heller. Som tur är hade vi personalmöte i december och fick vårt kodord som vi ska säga när Securitas ringer för att fråga om det är ett falsklarm. Trodde aldrig jag skulle komma i den situationen! Så jag får tag på chefskocken som bor precis bredvid som kommer ner på 10 minuter. Under tiden får jag släppa in gästerna, göra kaffe och sätta fram allt som inte behöver tillagas något. Det vill säga frukt. Och yogurt och flingor. Som tur var var det ingen som var arg, utan alla var väldigt förstående där jag sprang runt i mina civila kläder och försökte fixa så mkt jag kunde. Hade serverat de flesta kvällen innan så jag kände igen många och hade pratat med dem kvällen innan. Så allt gick bra och det blev en lite oväntad utmanande morgon. Lite spänning i vardagen så att säga.
Men har bytt bort ett pass så det blir ledig söndag denna veckan med. Det behövs faktiskt ibland. Idag är det en temavecka i Kristiansand där typ 15 restauranger i byn har varsin utvald rätt för 100 kr (som annars kostar kanske 250). Så vi får nog passa på att gå ut och äta imorn efter jobbet. Se lite hur konkurrenterna är. Har inte känts som om det varit så mycket nytt på jobben att berätta om, tills idag. Lite annorlunda morgon när jag kommer till restaurangen kl 06.45 och ingen är där. Förutom gästerna som står i receptionen och väntar på att någon ska öppna upp till frukostbuffén. Kocken brukar komma dit 05.30 för att förbereda allt (vi har en ganska maffig buffé alltså), och för att sedan låsa upp för gästerna kl 06.30. Alltså lite kaos när jag kommer och det inte en är öppet och gästerna undrar varför det inte finns någon frukost! Våran kock hade (fick vi senare veta) försovit sig för första gången på typ 10 år. Sånt händer ibland, men problemet är ju vad nollan i receptionen gjorde under tiden. Den som står där hela natten och brukar ge nyckeln till vår kock som alltid kommer kl.05.30, och som inte "hann" ringa under hela den 1,5 h, som ingen kom på. Helt ofattbart.
Så jag får nyckeln i alla fall skyndar mig ner för att låsa upp och ringa någon som kan komma in snabbt som satan och fixa i ordning. När jag kommer in på kontoret så går larmet, eftersom jag inte har stängt av det och inte vet hur man gör och inte har hunnit få min personliga kod heller. Som tur är hade vi personalmöte i december och fick vårt kodord som vi ska säga när Securitas ringer för att fråga om det är ett falsklarm. Trodde aldrig jag skulle komma i den situationen! Så jag får tag på chefskocken som bor precis bredvid som kommer ner på 10 minuter. Under tiden får jag släppa in gästerna, göra kaffe och sätta fram allt som inte behöver tillagas något. Det vill säga frukt. Och yogurt och flingor. Som tur var var det ingen som var arg, utan alla var väldigt förstående där jag sprang runt i mina civila kläder och försökte fixa så mkt jag kunde. Hade serverat de flesta kvällen innan så jag kände igen många och hade pratat med dem kvällen innan. Så allt gick bra och det blev en lite oväntad utmanande morgon. Lite spänning i vardagen så att säga.
