Brott och Straff i Tanzania
Att ha inbrott var en speciell upplevelse. Jag blev inte av med nagra viktiga saker, och fick anda tillbaka allting till slut, sa just nu kanns det mest som en haftig grej att ha varit med om. De hade fatt upp varat hanglas pa dorren pa kvallen nar vi inte var i huset, och hade bara tagit vardesaker som legat framme. De visste med en gang vilka det var, och morgonen efter foljde en kille fran 'office' med och letade efter de oftspar som gick fran varat hur och till grannhuset.
Mitt ute ii odemarken, och otorligt nog hittade vi fram till ett hal i ett tak dar nastan alla grejer lag. Tjuvarna hittades i byn och togs med till kontoret, dar det blev nagon slags forhor. Halftern av sakerna fattades fortfarande, men togs fram nar de blev hotade att bli slagna med pinnar.
Tjuvarna sitter pa golvet och halva byn har kommit for att kolla. Till slut bestamdes det att det att straffet skulle bli att de skickades till polisen i Mafinga, och inte det vanliga 'slag med pinnar'. Hade det hant inne i Mafinga hade de troligen blivit dodade med en gang, sa nagon till oss...
Sa med fangvaktar med brannbollstran och rep runt handerna pa tjuvarna akte vi ivag i daladala in till stan.
Dar bestamdes det att vi skulle komma tillbaka nasta dag kl 08.00 for rattegang. Eftersom det har ar afrika kom vi ivag sent och var itne dar forens kl 9. Men det gjorde inte sa mycket eftersom vi anda fick vanta till 12 fore alla fangarna kom. Och det gjorde de 20 st pa samma gang, transporterade pa lastbilsflak. Jocke fick vara inne och vittna i 5 minuter, annars satt vi bara utanfor hela dagen sa det var lagom spannande.
Straffet skulle sen bestammas den 21 februari, sa i tisdags akte jag och Salome in till Mafinga igen (de andra var sjuka eller inte kvar i Matanana). Aterigen fick vi vanta 3 timmar pa fangtransporten, och nar den val kom fick vi reda pa att varan domare inte var har den dagen sa vi skulle komma tillbaka veckan efter... Jaja, tur att vi inte behovde vanta sa lange i alla fall tankte jag helt seriost, och sa kunde vi aka hem. Sa latt blir man van till African style...
Mitt ute ii odemarken, och otorligt nog hittade vi fram till ett hal i ett tak dar nastan alla grejer lag. Tjuvarna hittades i byn och togs med till kontoret, dar det blev nagon slags forhor. Halftern av sakerna fattades fortfarande, men togs fram nar de blev hotade att bli slagna med pinnar.
Tjuvarna sitter pa golvet och halva byn har kommit for att kolla. Till slut bestamdes det att det att straffet skulle bli att de skickades till polisen i Mafinga, och inte det vanliga 'slag med pinnar'. Hade det hant inne i Mafinga hade de troligen blivit dodade med en gang, sa nagon till oss...
Sa med fangvaktar med brannbollstran och rep runt handerna pa tjuvarna akte vi ivag i daladala in till stan.
Dar bestamdes det att vi skulle komma tillbaka nasta dag kl 08.00 for rattegang. Eftersom det har ar afrika kom vi ivag sent och var itne dar forens kl 9. Men det gjorde inte sa mycket eftersom vi anda fick vanta till 12 fore alla fangarna kom. Och det gjorde de 20 st pa samma gang, transporterade pa lastbilsflak. Jocke fick vara inne och vittna i 5 minuter, annars satt vi bara utanfor hela dagen sa det var lagom spannande.
Straffet skulle sen bestammas den 21 februari, sa i tisdags akte jag och Salome in till Mafinga igen (de andra var sjuka eller inte kvar i Matanana). Aterigen fick vi vanta 3 timmar pa fangtransporten, och nar den val kom fick vi reda pa att varan domare inte var har den dagen sa vi skulle komma tillbaka veckan efter... Jaja, tur att vi inte behovde vanta sa lange i alla fall tankte jag helt seriost, och sa kunde vi aka hem. Sa latt blir man van till African style...
Kommentarer
Trackback
