tuttalafrutt

Har efter lang tid nu akt ifran Normandie, och det kanns faktiskt lite konstigt. Det blev ratt vant att vara dar, och det var lattare att fokusera pa att man bara skulla vara dar i tva veckor. Har i Angers tanker jag mer pa hur langt ett ar faktiskt ar, sa det ska bli bra att vi aker ivag igen pa fredag. Anda gar det faktiskt valdigt bra att vara sjalv med barnen, det lyssnar oftast pa mig och ar oftast valdigt mysiga. Lyx me deget rum och toalett kanns det som nu, efter att ha delat med barnen innan (och da fatt ga upp ca 2 ggr per natt nar nagon har vaknat). Nu sover Oscar lunch och resten ser pa film, skont me dlite datortid! Igar bakade vi chokladbollar allihopa. Valdigt uppskattat att kladda men inte lika gott att ata sen tyckte dem. Annars har vi spelat gitarr, varit i parken, sett barnens skola, och malat med vattenfarger.

Oscar ar valdigt mycket i kiss-och-bajs-aldern, att en fagel hade bajsat pa banken i parken var samtalsamnet for resten av dagen. Med mormor och morfar fick han inte saga kaka (bajs), eftersom han hela tiden sa "Bonjour kaka", sa nu sager han istallet "kaki", eller "kiki". Later lika kul och ingen kan saga att det ar fult. Man far ju inte vara dum..

Vi koper farska baguetter varje dag, och bilden av fransman och baguetter ar verkligen inte overdriven. Overallt ser man folk som har baguetter som sticker upp hur vaskan, och ofta tar mammorna med bara en baguett som mellanmal till barnen. Det ar till och med sa att i Harry Potter-bockerna sa heter trollstav "baguette magique".  Har ocksa blivit insatt i Tour de france, kulturen bara flödar! (det finns åäö pa snabbomandon typ"Alt132", men jag orkar oftast inte det.

Nu later det om Oscar vaknar, maste sluta...

Elfte dagen i Frankrike och jag har nu varit hemifran langre tid an jag nansin varit forut (kanner mig som i Sagan om ringen nar de borjar ga). anda har det faktiskt inte gatt sâ lang tid alls fast det kanns som jag redan varit borta typ ett ar.  Nu har det varit regn i nagra dagar och det har varit skont att gora lite utflykter till bl.a. ett akvarium istallet. Mamman och pappan var har i helgen och lekte lite och just nu ar Emily och Jules pa tenniskurs som ska vara varje morgon denna veckan. Skont med lite nya grejer som hander! Borjar kanna mig ratt hemma har, men laddar for nasta vecka da jag ska ta hand om barnen helt sjalv i tre hela dagar!

Ett stort problem ar dock att jag fortfarande inte vet om jag ska kalla mormor och morfar for tu eller vous.Jag tankte saga vous i borjan, men oftast har jag fullt upp med att fa fram meningarna sa jag glommer det. Sa da har det blivit ibland bara, men de har inte sagt nagot om att jag ska saga tu. Iofs kanns det lite konstigt att saga ni till nagon som nar han ringer till mig presenterar sig som Dado. Nu kanns det som det gatt sa lang tid ocksa. Jag forsokar darfor att undvika att kalla de nagot alls (istallet for "kan du skicka vattnet" sager jag "kan jag fa vattnet"). Men det funkar inte jamt sa jag tar garna emot lite tips!

Maten da, det ar ett helt kapitel for sig. Frukosten bestar av vitt brod och sylt, honung eller mjolkchoklad pa. Lunch och middag borjar med en forratt som tex melon eller baguett med paté (typ leverpastej), som ar god men som jag garna skull eha som frukost istallat. Sen ar det typ alltid fisk med artor eller nagot till (eftersom vi ar vid havet nu). MEN, inget till! Ibland lite paste eller potatis, men verkligen inte varje gang. Det ar skumt, men man vanjer sig. Sen ar det ocksa efterratt varje dag, oftast nagon fruktyogurth. Det har jag lattare att vanja mig vid, aven om jag garna hellre skulle ha ocksa det som frukost. Underar daremot om jag nagonsin kommer vanja mig vid att dricka appelmos som mellanmal. Dado och Mano ar annars valdigt gulliga mot mig, aven om Dado igar tyckte att jag hade en himla rolig dialetk nar jag pratade svenska i telefon. Han forsokte till och med harma lite. Idag sa han att jag gick som en fotbollsspelare, jag vet inte om det ar positivt eller inte...

Jules testade min franska igar, och gjorde olika djurlaten sa skulle jag saga  vilken det var. Oscar skyller allt pa andra (pa ett gulligt satt) - det var tex Jules och INTE Oscar som hade kissat i Oscars bloja pa natten.

Storsta handelsen annars ar att i lordags drunknade fyra perosner pa varan strand; 50 leter fran dar vi satt och gravde forst. Tva helikoptrar flog runt och letade och fyra brandbilar kom. Hemskt! Det galler verkligen att halla i barnen nar vi badar!

Allt fint annars, njuter fortfarande av lyxen med internet ibland!

Puss och kram

Livet pa stranden lunkar pa, och det funkar helt okej. Kommer dock slosa en helt formogenhet pa telefonsamtal till och fran framiljen varje kvall, men det ar nodvandigt. Skulle helst prata en timme varje kvall for att det ar sa mysigt, men det gar inte. Far istallet jattefina sms fran bade mamma och pappa pa dagarna, och det ar toppen!

Igar traffade jag iaf lite andra manniskor! Ett gang killar i min alder spelade fotboll pa stranden pa kvallen och tyckte bara det var kul att jag ville vara med. Eller fotboll och fotboll, det var val mest harda tacklingar och bicacletas, men det var himla kul anda. En sag ut precis som den lockiga lite morkhyade killen i High School Musical, det var lite gulligt! Efter en kvart eller nagot sa en att han tyckte jag hade en accent. Ja, jag ar svensk, sa jag. Jaha, da var det det! sa han. Sa franskan gar bra iaf! De bor haromkring allihopa sa hoppas jag traffar dem igen.

Nu ringde morfar och jag maste ga for vi ska ner till sttanden. Synd, jag hade massa mer att skriva och ville vara lite mer ledig men det far komma sen. Mamman och Pappan kommer i helgen sa da behover de ju iaf inte mig till allt..

Puh! Kom fram igar kvall och hela dagen har varit ett fullspackat schema. Snodde at mig en paus vid tva och sov i en timme. Det behovdes! Inget internet pa rummet sa nu sitter jag i koket efter att precis ha badat alla tre barnen. Mysigt ar det, men det ar mycket liv! Munnarna gar i ett och jag ska forsoka fatta all franska. Sofia har varit au pair har ett ar och har visat mig runt i staden. Skont att prata lite svenska!

Imorn aker vi till mormor och morfar i normandie, och ska vara dar i tva veckor. Ska tydligen vara ett jattefinthus precis vid stranden. Inget internet dock, sa starten pa bloggen blir val lite knackig. Sen kommer vi hem i nagra dagar och packar for att aka pa semester nere i bergen mot spanien. Spannande att komma ivag, men jag insag inte att jag kanner mig sa beroende av internet! Man kan val hoppas pa att hitta ett internetcafe nanstans.

Svart att fatta att jag ska vara kvar har ett ar nu, far nog ta en dag i taget. Nu ar det mat, for forsoka komma ihag allt som har hant och beratta sen!

Bisous de france!

Det mesta är nu helt packat och jag sitter och är orolig för all övervikt jag kommer tvingar betala eftersom jag inte haren chans att komma under 25 kilo. Jag hade bokat in två extra väskor bagage pch betalt extra för det, men jag får fortfarande bara ha 15 kilo incheckat bagage. Så kan det gå när man packar för ett år, och nu har jag ändå plockat bort typ hälften av den preliminära gårdagspackningen.

Jag kan inte fatta att jag åker, även om det börjar pirra rejält i magen nu. Helt helt overkligt. Jag kan inte fatta att jag kommer säga hejdå till familjen. De har ju alltid funnits där, vare sig man ville elle inte.  Kommer sakna dem asmycket!
Även jag precis hörde Justus berätta att han just lagt en stor "äggmök" i tv-rummet.

That's it. Nu drar jag.

Herregud!

Sista kvällen innan det stora äventyret. Är allt packat nu då? Inte ens nära och det var nog inte så oväntat. De flesta kläder jag har ligger i högar på sängen, golvet är fyllt av papper av olika slag, lite skor, presenter, böcker 
och de väskor jag tänkte få ner allting i. Men jag var tvungen att starta upp bloggen nu, för att hinna få inte ett kvällen-före-inlägg. Justus smög precis in i rummet och påpekade att det faktiskt var sista kvällen på ett halvår som jag var hemma. Nu sitter han bredvid och skriver med silverpenna i den superhärliga scrapbooken som jag fått av Linn och Sanna och som nu är fylld med fina hälsningar. Världens härligaste är de måste jag bara påpeka. Vi skulle säga hejdå i måndags och gå på bio och käka mat. Jag fick inte vara med och välja film eftersom det skulle bli en överraskning. Linn åker inte med bussen som vi båda skulle ta och när jag suttit ett tag kommer Johan och Jonas förbi. Vi småpratar lite fram till s plötsligt binder en halsduk för mina ögon och kidnappar mig. Världens sämsta lokalsinne har jag och efter 50 meter hade jag ingen aning om var jag var. Kommer efter lång bilfärd fram till Sannas hus till soundtracket av "Världens bästa Karlsson" och typ femton av mina närmaste vänner som står och skrålar. Jag fick gåshud var noh hög av den kicken hela kvällen. Helt underbart!

Nu har jag sagt hejdå till alla utom familjen, och jag tror det är först då som jag kommer fatta att jag verkligen sticker. Det känns ändå rätt så avslutat här och just nu ser jag fram emot att äntligen komma fram imorgon kväll. Jag har varit lite halvhjärtat på väg i flera månader och senste veckorna har jag varit väldigt mycket på väg med nya avsked varje dag. Samtidigt är det så fruktansvärt läskigt att jag inte har en aning om hur mitt liv från imorgon och ett år framåt kommer att se ut. Jag tänker lite på Bröderna Lejonhjärta, Sagan om Ringen och andra typiska hjältefilmer.

Ibland måste man göra saker, fast man inte vågar. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.

Då sitter jag i soffan och tänker att jag ska också vara så modig någon gång. Jag tänker nu att eftersom jag ibland känner mig så livrädd inför Frankrike så måste jag ju vara modig eftersom jag ändå tänker göra det. Då känns det också ganska skönt att man bara ska till en mysig familj i Frankrike, istället för Mordor eller Törnrosdalen.

Det känns som att alla relationer kommer att bestå väldigt bra, bara att man får hitta lite nya sätt att kommunicera. Hjalmar har försökt ladda ner skype som inte riktigt funkar än. Jag har försett halva släkten (inklusive mormor) med facebook. Jag har försökt förklara så mycket jag orkade för henne och jag blir väldigt stolt om hon kommer kunna logga in själv till att börja med. Det klurigaste för henne blir nog att komma ihåg att det var facebook det hette och inte playboy. Same shit?

Okej, packningen kommer nog inte bli gjord av sig själv idag heller och jag har lyckats med att officiellt inleda resebloggen! Imorgon är första dagen på resten av livet :)