tuttalafrutt

Tror du ja, men vi är nog ganska så originella. Bor i en fiskebod, fiskar egen mat, gör söndagsutflykter.

En ledig söndag idag, väldigt ovanligt och väldigt trevlig. Och väldigt innehållsrik. Började med stor brunch med ägg, vita bönor i tomatsås och pannkakor! (Vi har köpt ägg som vi var tvungna att använda). Sen lite söndagsstädning, och sen en utflykt på ön med matsäck. Pannkakor med smör, rivet äpple, skivad banan, socker och kanel. De godaste pannkakor jag ätit! Men turen blev ganska kort för det var så kallt.

"Hej, har du slutat än? Jag är på Kiwi (norsk mataffär)."

"Japp, har precis slutat. Men jag kommer till Kiwi då!"

"Du är ju inte på min Kiwi! Jag har gått runt i hela affären och hittar dig inte."

"Jo, jag är visst på din kiwi. Var är du nu då?"
"Vid kassan"
"Jaha, då är jag visst inte på din kiwi. Vilken är din kiwi då? Jag är på den på Markensgatan."
"Vilken är Markensgatan? Jag kan inga gator."
"Men den gatan som går rakt mellan våra jobb. Är inte det din kiwi?"
"Men du ska till vänster precis innan Sandens/H&M"

"Men är du säker på att det inte var den, den ligger ju mellan våra jobb."
"Jo, men den behöver man ju inte svänga av för. Den ligger på den gatan. Så då är det väl inte den?"

"Nej det är det ju inte. Men ser du mig inte nu?" Jag testar att göra ett konstigt hopp, så ser vi om du ser mig"
"Jag såg ingenting. Gör igen!"

"Nej du såg ju säkert! Du bara vill att jag ska se töntig ut mitt på en gata med folk igen."
"Nej, jag lovar! Jag såg ingenting. Men jag tyckte jag hörde något. Men vänta, nu ser jag skylten. Jag är framme."
"Va?"
"Jag är framme vid din Kiwi. Men jag ser inte dig. Var är du?"

"Men... jag gick ju till din Kiwi!

Det sista dagarna har varit intensiva, men det är ju både självvalt och uppskattat från min sida. Har varit ute med kollegorna på restaurangen för första (och andra) gången, och man lär känna alla bättre för varje dag. Verkligen ett kul gäng! Men nu sitter jag och är lite sliten, så det är bra att jag inte jobbar förens 12 imorn! Och den här veckan är det inte en enda dag som jag jobbar dubbelt. Slappt!

Och idag var vi iväg på dockteater med några av barnen på dagiset! Två vuxna med 5 st 2,5-åringar räckte bra. En blev lite rädd när det började och hoppade snabbt upp i mitt knä och satt där och kramades under resten av föreställningen. Så himla mysigt med sånt, och kul att de verkligen tycker de känner mig redan. Dagens lek var annars 5 stycken ungar hoppar ner i en hög på marken med Ella underst. Men det är också mysigt. 

Just det! Det viktigaste höll jag på att glömma: jag har stått i kassan hela dagen igår! Konceptet på restaurangen är nämligen att man beställer mat i baren, får med sig drickan, säger sitt bordsnummer, betalar och går och sätter sig. Sen fungerar det som vanliga restauranger. vi har gått igenom lite smått under några dagar  men nu blev jag lämnad typ själv och då var jag ju tvungen att kunna, så det gick faktiskt bra! Har fått mitt eget kassakort också!  Jag är så gott som fullärd :)

Känns som att allt jag skriver här är sådär superpositivt, så nu måste jag väl väga upp lite i alla fall. Sitter här och är lite irriterad faktiskt. Jag hatar när saker inte fungerar.  Just nu går det inte alls att skicka sms. Har ju bytt till norskt kontantkort btw, så om någon skulle få för sig att kontakta mig så går inte det. Om man inte ser till att få mitt norska nummer. Det gick att ta emot samtal iaf, och jag har smsat innan, men just nu funkar det bara inte. Varför?! Sen satt vi någon timme igår med den där elräkningen som man troligen inte kan betala från utländskt konto. Och då till ett annat irritationsmoment; att banker bara verkar vara till för arbetslösa eftersom de stänger 15.00. Sen kunde jag inte ens betala från mitt konto till ett annat svenskt konto. Inget tekniskt funkar just nu. Eller så är det kombinationen av mig och det tekniska som inte funkar.  Till råga på allt är datorn superseg just nu för det finns typ noll internminne kvar. Och jag orkar/vågar inte riktigt rensa. Och - jag har hål i strumpan.

Idag kom det några höga chefer och hade möte och inspektion hela dagen på restaurangen, så Bastian och Dixie var lite nervösa. Jag var lite mer nervös för de tre stora tatuerade männen som kommit in och hängt upp sina Hells Angels-jackor i läder över stolarna. Jag har verkligen ingen koll på om såna snubbar alltid är farliga gangstrar i verkligheten, men mitt färskaste minne av MC-gäng är Magge Lundin och grabbarna i Millenium och de var ju ganska råa. Och då känns ju inte ens Svavelsjö MC som något riktigt toppgäng, jämfört med Hells Angels.

Ironiskt nog var det jag som fick gå till deras bord i alla fall och det gick ju bra i alla fall. Fast lite nervöst. Och lite coolt.

På tal om dagiset imorn (sa jag att det var skilda världar?) så har jag lärt mig massa norska barnsånger. Barnkulturen är verkligen inte alls samma här! Typ ingen sång är samma, och har de samma melodi så är tecten helt annorlunda. Eller är det någon annan som kan ana att "Ette Petter Atterkoppe" är den motsvarande titeln för "Imse Vimse Spindel"? En annan som jag aldrig hade hört innan gick jag och nynnade på när jag gick på toa. "Nöff, säger grisefar, och nöff säger grisemor..." sjöng jag vackert. Sen kom jag inte ihåg sista raden, men helt omedvetet fortsatte jag istället att sjunga ".. och hurra för potatisland som ger oss brännevin!". Det verkar alltså som att det är samma melodi som en svensk snapsvisa som pappa brukar sjunga. 

Jag vet att folk har skrattat åt det innan, men toaletten är ett grymt ställer för att komma på smarta tankar och idéer på. Fast Jesper är faktiskt ännu värre än jag. Han tog med sig gitarren in, kom ut 10 miuter senare och berättade glatt att han kommit på ackorden till den där reklamlåten "118 800 - superbillig nummerupplysning, via telefon och sms..." Jag är så stolt över honom.

Fast det är nog också sant som han säger själv rätt ofta - "Mitt närminne sitter i rumpan asså!"

Dagis var också sjukt kul, men jag har liksom redan anat att jag tycker det är härligt med barn. Var på lilla sektionen (hmm, man kanske inte säger så i Norden, fast det låter inte helt fel iaf), nästan hela dagen, med 1-3-åringarna. Alla var lite misstänksamma i början men det släppte väldigt fort. Det är härligt när de kommer och kastar sig i knät. Jättetrevlig tjej som heter Nina som jag jobbade med typ hela dagen. Kände typ inte igen en enda sång hon sjöng för barnen, eller något av barnprogrammen om någon brandman, en om en brevbära och en om Thomas tåget. Den sista har jag i och för sig sätt i Frankrike. Så frågade hon vad vi hade för kända barnprogramsfigurer. Jag kom inte på en enda! Vad har vi? Förutom Astrid Lindgern och Bamse och sånt. Och Arthur kom jag på, men det är inte så svenskt. 

Så vi pratade mycket om skillnader mellan svenska och norska, medans vi stod och puttade på barn i gungor tex. Man ska inte beställa en bärs på krogen, för det betyder bajs. Sen lärde jag mig att det är väldigt mycket svårare att förstå barn som snackar norska. En liten söt tjej på två år slängde sig i mitt knä och sjöng/babblade en hel massa och jag hoppas verkligen att det var ett låtsasspråk för jag förstod inte ett ord. Men jag tror att det faktiskt var så, för jag förstod henne annars.

Så nu, som efter alla andra arbetsdagar ligger jag halvdöd i soffan och slappar. Lite tråkigt har jobbat 16-20 alla dagar nu som jag har jobbat 7-16. Och just nu är det faktiskt ingen mer här så jag är helt ensam (liten parentes, idag har jag hört så mycket norska så jag ville skriva "aleine"). Pontus var den som blev utröstad i denna veckans ö-råd, så han åkte hem idag. Så just nu söker vi nya deltagare till äventyret där vinnaren kan tjäna grova pengar! Okej, lite internt, men: vi letar helt ärligt efter lite nya roomies. Alla intresserade kan höra av sig!

Sitter och kollar på gamla kort (när jag inte har några nya spännande att bjuda på), och jag bara älskar det här!

Den kärleken tror och hoppas jag aldrig kommer försvinna. Känslan jag får av såna här kort kan nog bäst beskrivas med en tår i ögonvrån, ett leende på läppar och ett varmt hjärta. Att det gör lite ont och kanske just därför så är det en så härlig ich viktigt känsla. Tänk att den lilla parveln till höger fyller fyra om några dagar!

Sådär, lite sentimentalt kan vi avsluta. Nu har jag satt en potatisgratäng i ugnen och ska snart sätta på tv:n och se Millenium.

Idag blev det väldigt stressigt vid lunchtid. Kanske inte så oväntat då det är lördag, men nästan alla bord var upptagna! Tror det är typ 96 stycken allt som allt. Det lite jobbiga var att rushen inte lade sig förren 15.30, då jag knappt ätit något sedan frukosten vid 05.15. Bara lite överblivna pannkakor som vi snodde till oss efter frukosten vid tio. Dixie (jag vet att det låter som en Teletubie, men det är det inte!) visade mig i torsdags vilken kock som man skulle undvika när man tog mat, annars är det fritt fram. Det som är så praktiskt är att jag märkte knappt att jag var hungrig förens det lugnade ner sig framåt halv fyra. Och då blev jag mest trött. Men då var det lika bra att jobba klart till fyra och sen byta om och sätta sig i den riktiga restaurangen och äta och slappa. För när man jobbar sitter man och stressar i sig maten i "lunchrummet", som är typ ett bord, för alla äter innan de börjar. Det är så härlig stämning att alla hänger på restaurangen flera timmar innan de jobbar. Så det var riktigt skönt, och jag är fortfarande lite dåsig efter den goda kycklingwoken. Eller trött för att jag gick upp vid fem i morse, det kan vara det med. 

Det som var roligt idag var att jag fick känna mig lite erfaren. Tjejen som gick på vid 10.00 visade sig vara ännu färskare än jag, så jag fick visa och förklara allting för henne. Trots att jag bara gjort det en gång tidigare själv. Men när man förklarar för någon annan så inbillar man sig liksom själv att man kan det så mycket bättre. Kände mig som värsta veteranen liksom. Så nu är det snart läggdags och sen upp och göra samma sak imorgon!

- Jaha, men shorts då?

- Nej, men det är ju byxor!
- Det kanske är enklare om vi byter?

Sen på rasten stod jag och pratade med två från Adecco. Jag berättade lite om mina språkliga problem. Då frågade killen helt random den tredje tjejen som stod där,  vad hon tyckte var enklast att förstå - svenska eller danska? Båda gick bra sa hon, fast skånska var svårt. Då berättade jag att danska var helt omöjligt för svenskar att förstå, att jag själv inte förstod ett ord. Sen tänkte jag efter lite och insåg att den här killen inte hade riktigt norsk dialekt. Jag la ihop ett och ett och kom på att de på Adecco snackat om en dansk kille som precis registrerat sig, och kom  alltså på att jag nu i tio minuter stått och pratat helt obehindrat med en dansk utan att ens fatta det. Så jag har nog inte problem med danskan!

Så det var en ganska rolig kväll. Men det allra bästa var att vi hade fri tillgång till frukt- och nötmixar, bullar från bageriet bredvid, choklad, läsk, pepparkakor och massa frukt. Och att jag har lärt mig en hel massa nytt!