Söndagskos
Det är ju vissa ord som är väldigt olika på norska och som vi har blivit tvungna att lära oss. Som fredags när jag efter jobbet gick lite till H&M och hängde hos Jesper tills han slutade. Jag passade på att praoa lite och hjälpa Jesper så han blev klar lite snabbare. "Vi börjar "rydda" lite då", säger Jesper. Jaha tänker jag, det här visste jag inte om jobb i en klädaffär. Är det så att ta bort och ställer in alla kläder varje kväll? Det låter ju jättejobbigt. Jaja, det är är väl bara att hugga i då tänker jag. Fast vänta, det är ju en halvtimme till stängning, vi kan ju inte ta bort allt än väl? frågar jag Jesper. "Va?, Nej vi ska ju bara vika dem..." svarar han, en smula förvirrad.
Det är nämligen så att "rydda" betyder typ "städa/göra iordning". Vilket i restaurangbranschen betyder plocka undan alla tallrikar och slänga allt skräp från borden. Medan det i klädesvaruhandeln betyder just vika och göra fint. Ujujuj, så tokigt det kan bli!
Det är nämligen så att "rydda" betyder typ "städa/göra iordning". Vilket i restaurangbranschen betyder plocka undan alla tallrikar och slänga allt skräp från borden. Medan det i klädesvaruhandeln betyder just vika och göra fint. Ujujuj, så tokigt det kan bli!
Igår var vi på maskeradfest allihopa! Den som jag blev inbjuden till av en svensk tjej som jobbade i en affär där jag var inne och lämnade CV. Vi kom lite sent eftersom vi jobbat till 18.00 och sen kom hem och var så trötta så att vi somnade lite först. Sen skulle de ut på "byn", men vi kunde inte följa med för vi var inte tjugo. Men det var trevligt de få timmarna vi var där.
Idag körde vi slapparsöndag med uppstigning typ 13.00 och sedan söndagspromenad. Som numera innehåller både fiskning och fågelskådning. Som tur är har Pontus kommit nu, och det var väldigt skönt att ha någon som är ungefär lika intresserad av fiskning som jag är. Fast det är spännande när fiskargubben får napp, det är klart!
Idag körde vi slapparsöndag med uppstigning typ 13.00 och sedan söndagspromenad. Som numera innehåller både fiskning och fågelskådning. Som tur är har Pontus kommit nu, och det var väldigt skönt att ha någon som är ungefär lika intresserad av fiskning som jag är. Fast det är spännande när fiskargubben får napp, det är klart!
I'm lovin it
Bara ett litet kort inlägg om att jag älskar mitt jobb. Jag älskar att se stilig ut i svarta kostymbyxor och vit skjorta. Jag älskar att springa fram och tillbaka med tallrikar och att alltid ha fullt upp. Jag älskar alla arbetskamrater och att jag verkar ha kommit till ett sjukt trevligt gäng. Framför allt älskar jag att vara trevlig. Att le nästan övernaturligt mycket, lägga huvudet på sne och gå upp i slutet av varje fras.
Jag älskar det så mycket att när jag efter sju timmars servering steg ut på gatan helt omedvetet försökte få ögonkontakt och hälsa på främlingar jag mötte på gatan. En sekund senare kom jag på att jag nu var ute i den vanliga världen och jag var precis likadan som alla andra.
Är det det som kallas arbetsskada?
Jag älskar det så mycket att när jag efter sju timmars servering steg ut på gatan helt omedvetet försökte få ögonkontakt och hälsa på främlingar jag mötte på gatan. En sekund senare kom jag på att jag nu var ute i den vanliga världen och jag var precis likadan som alla andra.
Är det det som kallas arbetsskada?
Helt sinnessjukt!
Orkar nästan inte skriva något alls nu, men den klart viktigaste uppdateringen sen flytten måste ju offentlig-göras. Jag har fått jobb! Nu är kanske inte det i sig så sinnessjukt med tanke på vilken underbart älskvärd person som jag är, men den här dagen alltså. Vi slappade på morgonen åkte in till stan vid typ halv två. Gick runt och lämnade lite CV:n på chans, inget riktigt lovande. När det plötsligt ringer från en restaurang nyss hade gått ifrån. Chefen hade fått våra CV:n och vi blev uppmanade att gå tillbaka, jag och Pontus som var kvar då. Lite svettig dubbelintervju när vi inser att han kommer anställa EN av oss efter intervjuns slut.
Jag är så sjukt glad och tacksam att jag fick det, men helt klart en ganska konstig situation. Vann tydligen på att jag log mest. Klockan var då fem och jag blev utskickad på stan för att köpa ett par svart kostymbyxor, som är del av uniformen. Kommer tillbaka, får mat och introduktionsfilm, och sen pang på´t. 6,5 timmar senare hade allt gått som smort och jag kände mig redan ganska van i kläderna. Framför allt var det det roligaste jag någonsin gjort!
Så nu sitter jag i sängen och känner hur armarna och benen är helt klibbiga av intorkat svett, för i värsta rushen var det hyfsat stressigt vill jag lova! Nu försöker jag varva ner och smälta alla nya intryck och min helt nya livssituation.
Jag är så sjukt glad och tacksam att jag fick det, men helt klart en ganska konstig situation. Vann tydligen på att jag log mest. Klockan var då fem och jag blev utskickad på stan för att köpa ett par svart kostymbyxor, som är del av uniformen. Kommer tillbaka, får mat och introduktionsfilm, och sen pang på´t. 6,5 timmar senare hade allt gått som smort och jag kände mig redan ganska van i kläderna. Framför allt var det det roligaste jag någonsin gjort!
Så nu sitter jag i sängen och känner hur armarna och benen är helt klibbiga av intorkat svett, för i värsta rushen var det hyfsat stressigt vill jag lova! Nu försöker jag varva ner och smälta alla nya intryck och min helt nya livssituation.
Och jag är så sjukt lycklig. Att jobba på restaurang var det högsta målet jag hade med flytten, sån erfarenhet är ovärderlig. Jobbar imorgon och lördag med, så nu ska jag försöka sova.
Konstig känsla det där, att vara dödstrött och overkligt uppspeedad på samma gång.
Konstig känsla det där, att vara dödstrött och overkligt uppspeedad på samma gång.
Update
Så hur är livet i Norge? Eller viktigare: hur går jobbsökandet? Det har inte varit så mycket att uppdatera men nu börjar det hända lite saker i alla fall. Vi har alla varit på lite olika arbetsintervjuer idag. Alla ska på intervju som telefonförsäljare av el på onsdag. Låter halvkul tänker ni, men vi tycker att lönen på 110 NOK/timmen plus provision låter ganska kul. Framför allt är det ett kvällsjob, så vi hoppas kunna kombinera. Sen har Jesper troligen fått deltidsjobb på HM där han var idag. Jag har blivit godkänd av adecco som dagisfröken-vikarie. Bra att ha liksom, men vi söker ju annat för det är ju bättre med äkta heltid. Nu kan jag bli inringd när det behövs och det finns ju ingen garanti på hur mycket det är.
Men vi har många krokar ute nu, och hoppas på en del svar de närmsta dagarna. Vi är ute mycket på stan och är trevliga. Då är det kul att få tillbaka med. En dam i en fiskebutik tyckte att vi såg så väldigt trevliga ut så hon var jätteledsen att hon inte hade något jobb. Ett ställe som jag tror mest på är ett mysigt litet café som jag gick in på i slutet utan att ha så höga förhoppningar. De flesta säger ju nej, men att de tar CV i fall det skulle komma något. Som när man står i affären och det är lag på att fråga om kunden vill ha kvittot, men när man nästan redan slängt det för att alla säger nej. Så att man nästan svarar nej åt dem redan. Och får ta upp det skrynkliga kvittot ut papperskorgen när någon plötsligt svarar jag.
-Hej, jag söker arbete och undrar om ni behöver folk just nu?
-Ja, det gör vi faktiskt!
-VA?
Men jag ska tillbaka på onsdag när chefen är där får hon sa att det var bra att vis upp sig. Men hon som jobbade var så trevlig så det kändes som hon gillade mig. Så vi får se. 60-80% är det i alla fall, så det blir spännande. Uppdaterar snart igen, i förhoppning att det händer mycket inom en snar framtid! Annars gör vi inte så mycket. Tittar på tv, spelar kort, spelar gitarr, lagar mat. Och tar lite promenader för att försöka fiska upp lite mat. Jesper har fått två små torskar hitills, och jag har fått rätt mycket tång. Så vi är rätt nöjda :)
Norway, baby!
Mamma och ni andra får ursäkta att det går lite segt med bloggen just nu. Men vi har en dator att dela på fyra, och den mesta tiden får gå till jobbsökande. Går vi ner på stan för att besöka arbetsförmedlingen och så, så säger de nämligen att det bara är att gå hem och söka jobb via internet. Och det är rätt mycket ute så vi har sökt massa och hoppas på napp. Ska på intervju på Adecco på måndag och det är ganska lovande tror jag.
Det här stället är i alla fall perfekt för naturnördar. Jesper har redan varit ute och fiskat tre gånger. Och hyresvärden säger att vi kan få låna en liten båt, bara vi kan fixa till den lite. Han är oerhört trevlig. Jag vet inte varför men jag trodde verkligen att det var en gubbe på typ 60 år. Kanske var hur han lät i telefon, eller att han hette Ragnvald. När han kom tillbaka från en lång fisketur igår kväll hade han med sig en stor back med krabbor som vi bara fick! Sen hjälpte han oss att koka alla i en bamse-gryta. Och nu sitter vi och äter krabbor hela dagarna. Hur fränt som helst. Och vi gillar gratis.
Om de är för vita under är de tydligen inte så bra under så han bröt bara av klorna på dem och kastade ut dem i havet igen. Det roligaste var att han i första kastet råkade träffa en av svanarna som cirklade runt här sen de känt doften av krabba. Som tur var "skrek" han bara till lite och simmade iväg i en förnärmad stil. Vi har inte sett de sen dess, så det hjälper tydligen att kasta krabba.
Nu ska vi käka linsgrytan som vi lagat själva!!
Welcome to the real world
I morse gick jag runt i köket och vardagsrummet och plockade med lite småsaker. Jag hade på tv-sändningen av öppningen av riksdagen i bakgrunden. Ibland fångades jag upp av intressantare delar och satte mig lite tillfälligt på soffbordet för att titta. Tv-kamerorna zoomade in lite välkända ansikten, och rätt många okända. Plötsligt rycker jag till lite och ger helt omedvetet ifrån mig en liten frustning av den sorten som när man råkar gå in i en iskall dusch. Lite som när man ser ett otäckt infekterat sår, eller ett obehagligt skräckinjagande spöke. Men det var bara Jimmie Åkesson i folkdräkt.
De kalla kårarna kommer automatiskt, utan att jag hinner tänka efter. Stämplar och förutfattade meningar, för ibland så orkar man verkligen inte vara diplomatisk och politiskt korrekt, trots att det inte alltid finns konkreta skäl. Därför är det så skönt när de avslöjar sig. När de glömmer bort den polerade blanka ytan som de jobbar så hårt för att visa upp. Det har sagts ganska tydligt idag, men det är så väldigt talande när vissa känner sig så utpekade och kränkta av uttalanden om att alla är lika värda, att de inte längre kan vara kvar i kyrkan. Som känner sig tvingade att marschera ut i protest för att en biskop säger att det inte ska spela någon roll vilket land man är född i. Hur tänker man då? Vilket budskap vill man förmedla?
De säger att det är viktigt att behålla svenska traditioner. Att vi inte ska anpassa oss till invandrade muslimer. Att vi banne mig ska fortsätta ha skolavslutningarna i kyrkan, som en av våra fina kristna traditioner. Men hur stark är svenska kyrkan i dag? Hur många Sverigedemokrater är egentligen troende? Hur många av dem delar samma värdegrund som svenska kyrkan och det svenska samhället är byggt på? Sedan när blev det att ta "partipolitisk ställning" att uppmuntra folk som tar avstånd från rasism. Den frågan är väldigt enkel att besvara ikväll. Sedan ett, numera bevisligen, rasistiskt parti sitter i riksdagen. Ett parti som alltså tar avstånd från en självklar värdegrund om jämlikhet och frihet.
Det är mycket som redan är så uttjatat, men jag förstår verkligen inte vad det är av den svenska kulturen som behöver räddas. De kulturella traditionerna som vi har lämnat har självdött, de har inte trängts undan av yttre påtvingade hot. Hur skulle någon någonsin kunna "ta ifrån oss midsommar", förutom vi själva? Hur skulle vi kunna kvävas av att upptäcka nya saker i världen?
Hur många skulle idag välja hederlig svensk havregrynsgröt framför en kebabpizza en lördagkväll? Hur många procent sitter och sjunger svenska folkvisor om kvällarna för att kultivera det svenska arvet? Varför sitter vi inte längre hemma i en stuga i skogen och täljer dalahästar eller knypplar? Vi är inte längre någon stormakt i Europa, men vi för inte heller några blodiga krig förda av diktatoriska kungar. Vi spärrar inte längre upp ögonen och pekar hämningslöst om vi för första gången i våra liv får se en människa med annan hudfärg i vår lilla by. Vi sitter inte samlade hela familjen framför elden för att berätta sagor. I bästa fall sitter vi i samma rum med fåra laptops i någon sorts låtsad samvaro. Vi är inte längre lika troende som vi var under förra seklet. Sedan millennieskiftet har flera hundra tusen svenskar gått ur Svenska Kyrkan och allt färre har tid med aktiviteter utöver de vardagliga måstena.
Men, det är knappast muslimernas fel.
