tuttalafrutt

Idag kom debuten! Första gången i mitt liv på en tvättomat. Kalla mig konstigt, men jag tycker det är spännande med sånt. Saker man aldrig gjort förut liksom. Ganska trevligt. Ganska bra sätt att plugga franska konjunktioner eller vad det heter. Har faktiskt ingen aning om vad konjunktion är kom jag på nu när jag skrev det. Ser man på bilden så var det tydligen pronomen. Så jag kanske inte pluggade konjunktioner alls. Bra det, för om jag hade gjort det så hade jag inte gjort det särskilt bra.



Sen blev det en skön slapp svensk-eftermiddag. Lite promenad och sen pizzahut, Mathieus sista arbetsdag innan han drar till Paris i helgen! Kommer sakna de personliga rabatterna. Vi betalade 11€ för två pizzoroch en stor läsk, tror det skulle kostat typ 18! Fast mest kommer jag sakna petit Mathieu såklart.




Igår blev det Falstaff, som också var trevligt värre. Det är verkligen där alla, främst amerikanska, utbytesstudenter hänger, så der kommer bli helt tomt om en vecka!



Det känns som det redan är slutet, men det är ju faktiskt en del kvar! Men jag tycker om att tänka, överanalysera och älta. Att liksom förbereda mig. Och det är mysiga tankar. Nu när det är en bit kvar i alla fall. Jag vänjer mig.

Och det är så häftigt att hitta gamla bilder. Oscar har verkligen vuxit sjukt mycket! Och då är den första bilden ändå från december, så det här är bara ett halvårs skillnad.

Ett äkta klassfoto fick vi till på sista lektionen! 2 amerikaner, 1 Venuzelan/amerikan, 1 kanadian (kreativt, jag vet), 1 japan, 1 mexican och viktigast av allt; 1 svenska. Snart är alla på helt olika platser runt hela jorden.



Idag var det DALF-dags. Svettigt ("men mättade", var det första som kom upp i huvudet), men en bra upplevelse.
Inget man dog av och jag har chans att bli godkänd. Fast jag har verkligen ingen aning, det kan ha gått hur som helst. Så det blir spännande att få brev på posten snart. Lunchen festade vi till med lite äkta Subway-menu, jag och Ann.

 

Vad stora mina barn har blivit! Kanske borde sluta säga så eftersom jag fortfarande, senast på Oscars dans, får kommentarer som "du måste ha börjat tidigt!". Typ tio års ålder. Börjar bli tungt att bära Oscar nu, så jag sa dettill honom; Vad stor du har blivit!
- Ja, ända hit har jag växt! svarar han och klappar med handen på huvudknoppen.

Nu ikväll är jag lite lagom utmattad. Insåg att innan igår har jag varit ute 6 av 7 kvällar i rad. Och inte ute och festat måste jag lugna mamma med, men bara hänga. Det blir så i sommartider och det är grymt mysigt. Ikväll var det lite barnvakt som gällde och vi körde till på fredagsmys. Nu ska jag nog ta en  liten siesta innan parenteserna komemr hem och jag kan gå ut. Haha : )

Nu är det full fart på renoveringen/ombyggnaden av nedervåningen, och jag har blivit utkörd ur mitt rum. De hålelr på och byter plats på dörren samtidigt som vi förvarar alla möbler fårn vardagsrummet där också. Så lite trångt och lite dammigt. Så jag har packat väskan coh flyttat upp två våningar. Jag hatar att packa, jag har svårt att bestämma mig bara vad jag ska ha på mig under en dag. Men det ska nog gå det här med. Ska få Oscars rum inatt så att jag får lite privacy. Och det är rätt mysiga rum här uppe.

Igår var det soirée internationale på universitetet ett stort spektakel med uppvisningar fårn alla som vill. Idag är det sista vanliga skoldagan (sen är det bara kvar såna roliga saker som examens-prov). Och jag blir bara mer och mer påmind om att allt håller på att ta slut. Jag vet inte om man kan säga att det är typiskt att man verkligen  börjar uppskatta saker så fort det börjar ta slut, eller att man uppskattar dem just för att de håller på att ta slut. Kommer bli så tomt utan universitetet nu. Framför allt en sån kväll som igår påminner om det. Att man är med i ett sammanhang, att alla hundra studenter som sitter där har gjort ungefär resa. Alla lärare som man lärt känna och som följt en så lång tid ändå. Alla klasskompisar som snart åker hem till andra kontinenter och som man kanske aldrig ser igen. Så det är lite klump i magen idag. Och det är nog inget jämfört med hur det kommer kännas om exakt sju veckor. Men jag visste spelreglerna, och sorg och saknad är inget man dör av. Den känslan bottnar ju i väldit positiva upplevelser. Och den försvinner med tiden. Den utvecklar en. Det är något jag har lärt mig på ett år i alla fall. Ett år som började för så himla länge sen. Och nu är jag tillbaka och har sovit i Emilys rum. Rummet där jag tillbringade mina allra första nätter här.

Jag tror jag ska ge ut en bok med franska ord som jag vill använda på svenska. Att profitera till exempel. Kanske skulle översättas "ta vara på" eller "njuta av". Eller "rentre bien" som är typ "gå hem bra". Liksom artigt att säga till folk när de går. Den här helgen har det varit högsommarvärme. Såndär när det är nästan olidligt att sitta i solen mitt på dagen, eller när man går hem från häng i en park vid typ 23.30 i shorts och linne.



Det är när allt äs så härligt som det nödvändigtvis måste ta slut. Om två veckor slutar universitetet och folk drar hemåt. Nu när vi precis lärt känna lite nya folk, men bättre sent än aldrig. Svenskorna Erika och Karolina till exempel, för att inte glömma Spencer, en av världnes härligaste amerikaner. I lördags drog vi alla till sjön och picnickade och badade.



För återträff senare på kvällen, med lite förhäng i parken med en utomhuskonsert precis bredvid.




svenskgänget :)





Söndag blev det Atlantkusten med familjen. Här har vi beachboyen nummer 1!

Det bästa med heta sommardagarna är nästan ändå de ljumna sommarkvällarna. Både i torsdags och måndags satt vi vid floden och kollade ut över staden med någon flaska rödvin. Världens härligaste tid!

Måste egentligen gå och lägga mig, som min mamma så snällt påminner om. Men måste skriva lite också. Måste.
Det första och viktigaste är en hälsning till MORMOR: NÄR DU LÄSER DET HÄR SÅ GÅ IN OCH KOLLA DIN MEJL! Vet inte om du kollar den regelbundet men nu borde du det.   

Köln var vackert och mysigt och kallt. Men framför allt så var Malin där. Vilken tur!!

 

Har sett allt! Familj,hus, pojkvän, tunnelbana. (kör kortverisionen nu, har som sagt inte tid)



Malin och Mustafa, hur gulliga som helst alltså :) Jag skulle kunna göra en himla rolig bildserie från den eftermiddagen, men för tillfället kan Malin pusta ut. Riktigt "trekants-prat" eftesom ingen förstod alla språk;
Malin och jag pratade svenska, Malin+mustafa = tyska, Jag + Mustafa= franska. Men ingen blev liksom utanför för det var alltid någon som inte fattade. Blev till att översätta sig själv. Fast mycket tyska fattade jag faktiskt till slut! Häftigt vad tre dagar kan göra i att vänja sig vid ett språk! SÅ jag är lite pepp på att plugga tyska nu. Men först ska jag göra kalrt min examensprov. Om 2,5 veckor har jag sommarlov!! 




à bientôt! <3

Herregud, fryser röven av mig. Mest inomhus, eftersom man stänger av värmen så fort som möjligt här nere i syd. Porblemet är att touch-plattan på datorn inte reagerar när man har tumvantar. Nu kan det till och med bli minusgrader i natt. Som tur är har föräldrarna precis tänt en brasa här nere. Själv tappar jag upp varmvatten i handfatet till ett hemmagjort element. Funkar bra eftersom kranvattnet blir typ 80 grader varmt. Har bränt mig minst hundra gånger.



Men i alla fall till fenomenet "fransmän". Det finns en fras från Emil i Lönneberga som allt som oftast ringer i mina öron när jag kronfonteras med franska samhället. "Grisar ska änte ha woligt!". Det vill säga; dör man inte av 15 grader inomhus så finns det ingen anledning att slösa el på sånt. Kring jul behöver man väl inte mer än en dag ledigt, den 25 december. Barn behöver inte leka så himla mycket, det viktigaste är läxorna. Har man inga läxor så är det bara att hitta på nya.  Resa och sånt trams är inte nyttigt, nej ubildning och arbete är det enda som finns! Fredagsmys är väl inte något nödvändigt, fredagen är som alla andra dagar. Varierad mat med smak är också onödigt, blomkålsgratäng är gott tre gånger i veckan, 24 veckor i rad. Seriöst, jag kommer aldrig mer äta blomkål efter det här året. Jag hatar kål!!
Detta var inte bittert alls, förutom blomkålen, men jag älskar att se skillnader i samhällen som kan verka ganska lika på ytan.




Idag har Oscar haft en tvärtomdag när det mesta är fel (förutom vissa charmstunder som han hinner med emellan). Annars måste man ibland gå tillbaka till förra sopptunnan för att slänga pompotten, eftersom den sopptunnan var helt annorlunda och myyycket bättre en den som är precis framför oss. Men sen gick vi iaf på museum! Jules på Capoeira och Emily på piano, och vi som blev kvar kollade in stora statyer på kungar. Häftigt tyckte Oscar, mysigt med en glad unge tyckte Ella. Han är också en riktig Tamalo just nu. Är man inte helt bekant med uttrycket så är det så här: Tamalo = Tu as mal où? = Var har du ont? Han har nämligen ont och är sjuk överallt. Väldigt synd om honom och han måste ha mycket omvårdnad. Men jag kom iaf på världens bästa taktik mot trots idag! När det blev lite väl mycket "jag vill inte", "du är dum" så kör man; okej, vi byter! Du är barnvakt och jag är barn. Och jag kunde visa hur det lät när han gnäller (han har väldigt mycket standaruttryck och sur-miner), som ledde till mycket skratt från honom, men också lite förståelse tror jag. Och väldigt duktigt förklarande!
Jag: Jag vill inte gå till skolan! Varför måste jag det?!
Oscar: Jo, men du måste det förstår du. För att träffa alla din kompisar! Det är väl bra?
Så nu har han sett andra sidan med, och har visat att han vet faktiskt att man måste äta, man måste gå till skolan och man måste gå upp på morgonen.





Grabbarna grus på nya äventyr. Får lite blygsamt avsvlöja att jag ÄLSKAR det här fotot <3

Dagens positiva är universitetet. Plugglusten kommer och går, och just nu är jag jättepepp och tycker det är askul med fransk grammatik. Det är väl nu jag får njuta av allt jag lagt ner liksom. Jag märker att jag faktiskt förbättrat mig, att jag faktiskt kan en del grammatik som jag inte visste att jag kunde. Jag håller bara på att få hjälp att få ut det på rätt sätt, få reda på reglerna till varför jag säger som jag gör. Fenomen jag kunnat ana men inte sätta fingret på.

Ibland blir aldrig riktigt klok på det här landet. Om det är ett land med ett klimat som vårat eller omd et är ett medelhavs-värme-läge. Klart att det är mittemellan, men jag tappar bort mig någonstans där. Å ena sidan förstummas jag av att kan man njuta av heta soliga dagar och ljumna försommarkvällar i slutet av april. Att vi redan har ätit franska jordgubbar i en månad. Ja, jordgubbarna fascinerar mig. En stor skillnad mot Sverige då det är en lyx som finns under typ två månader. Här från april till november. Förstör lite den magiska känslan av sommarens första jordgubbar dock. Men å andra sidan är värmen inte alls pålitlig, och äkta aprilväder med regnskurar och ibland kyliga vindar existerar i hög grad. Fast i år sa vara ovanligt kall. Normalt så börjar det som jag skulle kalla en svensk  normal sommar i början av april. Men jag njuter av en tidig vår/försommar vissa dagar i alla fall!



Igår skulle vi göra en cykelutflykt, men vädret var som sagt lite opålitligt så det blev bilutflykt till en jättehärlig park/slottsträdgård. Märkte av den mindre behagliga upplevelsen av att smaka en mexikansk dessert. Vi hade tagit med ananas och jordgubbar och såna trevligheter. Att Mathieu, i egenskap av fransman, ville ha socker på kan jag förstå. Den franska vanan har jag redan accepterat. Men Nadia hällde på något som såg misstänt likt grillksrydda på ananasen. Vilket också tyvärr stämde, vilket mina smaklökar olyckligt fick erfara. Herregud, grillkrydda på ananas!! Finns det något jag kan råda så är det, prova inte!! Om det inte är som straff för någpt mycket allvarligt brott.

Dagen idag bjöd också på nya lärdomar: Efter att en lång löp- och cykelrunda som avslutas 110% genomblöt som resultat av en kvarts spöregn; då känner du att du lever.



I torsdags kunde jag äntligen återse Simon på älsklingsbaren. Åh, så lyckad kväll! Blir glad bara av att komma dit, och man träffar alltid folk som känner annat folk som känner annat folk. Som t.ex. går i samma klass som en av de tre andra svenskorna på CIDEF som jag efter tre månader ännu inte sett röken av. Så nu har jag hittat dem allihopa, äntligen! Får bli till att fixa svensk soirée snart!

Och om två veckor så bär det av till Köln och älskade Malin!
Life is good!