Onsdagar är speciella dagar
Igâr trillade jag i den branta hala trappan som finns i huset, med Oscar i famnen. Liksom gled nerât och satte mig pâ rumpan sâ det var jag som tog hela smällen i alla fall och har nu ett stort härligt blâmärke pâ rumpan. Ingen stor grej tycker jag (ser bara lite tufft ut) som är uppvuxen med att blâmärken är bra, för dâ har man gâtt in hârt i senaste matchen. Vi räknade till och med blâmârken varje träning efter match för att se vem som var tuffast. Sâ resonerar man inte i Frankrike utan de blev lite förskräckta och proppar nu i mig massa läkemedel för att fâ det att försvinna. Lite läskigt tycker jag och jag inbillar mig att det kryper i hela kroppen av dem. Men de smakar i alla fall mint.
Triumfer och engelska
Dagens stora händelse var annars att tv-affären bredvid visade sumobrottning i fönstret. Mânga frâgor om vad de där konstiga herrarna i blöjor egentligen gjorde. Själv har jag börjat göra stan och hittar alldeles för mânga snygga kläder. Vilka problem jag har. Men det är väldigt trevligt att gâ runt i affärerna i alla fall.
Till sist dagens triumf; för första gângen pâ tvâ veckor har Oscar inte kissat pâ sig när han sov middag i skolan. Av nâgon konstig anledning sâ är det förbjudet med blöja och med tanke pâ att det var först sista mânaden han klarade det hemma sâ är det klart det är lite nervigt i skolan. Men nu är vi väldigt nöjda. EN triumf till förresten till alla som tjatat pâ mif om att skaffa skype; det fanns redan pâ datorn.. Fast med familjens konto sâ jag vet inte hur man söker pâ mig. Men ändâ.
Mândags-fix
Alla samtal man har med folk här ser typ likadana ut först; var kommer du ifrân, vad gör du här o.s.v. Sen kommer dâ associationerna med Sverige. Nâgon säger att där är det väl vackert med mycket sjöar och sâ. Nâgra stycken har faktiskt varit i Sverige, och TVÂ stycken i just Linköping pâ utbyte med skolor. En säger att han var i Alperna och hörde mycket svenska i liftkön; de tvâ ord han kom ihâg var "ursäkta mig" och "smörgâs". Jag bekräftade att det var tvâ viktiga grunder i det svenska sprâket och att han nog skulle klara sig bra här..
Har insett de sista dagarna att jag nog kommit över ännu ett trappsteg och börjar känna mig riktigt hemma här :)
Solsken och konversationer
Hela helgen har faktiskt varit underbar. Riktig sommarvärme i tvâ dagar och jag har gâtt lânga promenader och suttit och läst vid flodkanten. Försöker göra alla i Sverige avundsjuka pâ att vi äter jordgubbar för fullt. Utgâng med tjejerna i laget sen igâr och jag vet inte om jag vâgar skriva det sâ att mamma och mormor kan se men jag var hemma cirka 04.30 och dâ gick jag ändâ hem tidigare än dem. Sâ träningen som vi skulle ha klockan 15.00 idag blev uppskjuten tvâ timmar "due to excessive partying" och att folk inte hade vaknat än. Sâ inte sâ seriös träning alltsâ, men jag är glad att jag dâ verkligen hâller mâttet.
Min parkrytm blev dock lite rubbad idag pâ grund av att alla fransmän ska komma fram och prata hela tiden! Väldigt trevligt egentligen men lite mer när man själv har lust kanske och lite mer lagom tid (inte sitta kvar och smâprata i en timme tills jag ska gâ och dâ helst vilja följamed ända hem). Hände alltsâ imorse (eller typ 13.00) när jag satt vi sjön, jättetrevlig kille i början men se blev det lite för mycket. Sen gâr jag till en annan park pâ eftermiddag och en lite halvvirrig sällskapssjuk dam ska sitta och prata jättelänge. Känner mig lite svensk och reserverad nu, men det är faktiskt olika kulturer. Spelade i alla fall fotboll med ett gäng killar (med mina nya fotbollsskor) innan träningen började och det var himla trevligt! Den här helgen har alltsâ Ella börjat umgâs med människorna som äter sniglar, grodlâr och massa choklad och som kallar sig fransmän.
Lördagkväll i Frankrike
Jag är lite barnvakt nu och har nattat barnen efter lite charader och Pettson och Findus-läsande (Finns faktiskt pâ franska men Findus heter PicPus) medans föraldrarna är och handlar mat. Vilket lördagsnöje alltsâ. Helgkvällarna skiljer sig inte ett dug frân de andra kvällarna i veckan förutom att föräldrarna ibland är bortbjudna och jag är barnvakt. Stackars franska barn som fâr växa upp utan fredagsmys.
Själv sitter jag och väntar pâ att föräldrarna ska komma hem sâ att jag kan gâ ut och träffa tjejerna i "fotbolls"-laget. Tidigare idag tog vi en buss ut till et stort sportvaruhus och jag köpte fotbollsskor och benskydd. Spännande med lite utflykter i näromrâdet. Det som är sâ himla festligt med det här laget är att alla är frân Irland eller England och i princip alla jobbar som engelskalärare pâ universitet. Vi var ute i torsdags och träffade ett gäng studenter pâ den irländska baren, som alla pluggade till .... lärare pâ universitetet. Det finns säkert inget annat yrke i hela Frankrike.
Lugn eftermiddag annars och jag satt vid floden och läste, precis ovanför hamnen för husbâtar, med en perfekt vy över slottet och stan. Solen sken, jag satt i kortbyxor och linne, och till lunch ât vi färska jordgubbar. Men vissa löv pâ träden börjar bli gula sâ det kanske ligger lite lite höst i luften ändâ. Men inte sâ lycket än...
barndag
Att förstâ Oscar är ibland som ett enda stort rebus. Vid läggdags igâr skulle jag sjunga en sâng och började med Super Trouper som vanligt. Sen skulle han ha en annan, chansat pâ "DoGo" (lay all your love on me). -Nej inte den! Nehej, vilken dâ dâ? Den andra! Vilken? Den andra! Hon ligger ner! Vem? Damen! Jaha, vilken sâng är det dâ? Den andra! Är den med i Mamma Mia? Ja! Hmmm..hon ligger ner, är det Mamma Mia? Ja!
Mycket att göra igâr, men det är ganska trevligt när det händer mycket saker. Lite stress eftersom man springer runt till alla tre barnen, men bara sâ där lagom sâ man klarar av det. Jules ville inte göra läxor, sâ jag fâr försöka förhandla med honom, medan Oscar är kvar i badet. Emily fâr lâna min mobil och spela mobilspel. Har nästan övertalat Jules, och Oscar skriker att han faktikst VILL göra "shampoang". Springer dit eftersom han fortsätter skrika och ser att vattnat har runnit väldigt länge och nästan har fyllt badkaret helt. Oscar är glad för han har en stor pool, men vi drar ut proppen lite. Jules börjar skrika i rummet bredvid och vägrar göra läxorna med tjejen som jobbar som "läxhjälp". Lirkar lite med Jules och lurar honom att rita klart figurerna (jag slâr vad om att du inte kan rita helt innanför linjerna), och kommer pâ att Emily har spelat i typ en halvtimme och att det nog räcker nu. Skriker till henne att hon fâr sluta med spelet nu. "Det har jag redan gjort, jag hâller pâ med internet nu!"
Men hon har ju ingen dator? Jävlar, hon gör det pâ mobilen som kostar 35 kr/minuten! Okej, alla fâr lugna ner sig nu...
Emily hemma idag ocksâ, piggare nu men sköter sig i alla fall rätt mycket själv. Faktiskt riktigt skönt att ha nâgon i huset, för dâ uppskattar man ocksâ mer när man kan sitta en stund vid datorn. Annars kan man lätt slappa ihop en hel dag (särskilt om det regnar). Äter fortfarande mass squash och det är sjukt gott ju! Sa till Emily att jag testade en gâng i Sverige men inte gillade. Hon sa att de kanske är äckligare i Sverige och att hon isâfall fâr skicka franska squashar till mig när jag âkt hem. Väldigt härlig tanke, och en liten skön känsla att prata om at tjag faktiskt kommer âka hem nâgon gâng när det känns sâ lângt kvar ibland. Som sagt innan, jag trivs bra, men ibland känns det för lângt hem...
Pâ egna ben igen
Galliskfotbollsträning igâr, den första riktiga och det var riktigt kul faktiskt. Framför allt riktigt trevliga tjejer med och jag är inbjuden pâ 250-ârs-födelsedagskalas för ölen Guiness pâ en irländsk pub ikväll, shoppingtur för fotbollsskor pâ lördag och sen en turnering i Rennes om en vecka. Inte sâ seriös träning men det kan passa mig som nybörjare (och lite obekväma arbetstider) och jag hänger med riktigt bra tack vare fotbollen. Ska spela riktig fotboll med universitetet med, mâste bara skaffa läkarintyg först.
Massa saker att fixa nu; bestämma om jag ska ansöka om studebidrag (klarar mig nog pâ lönen ändâ, och dâ är det kanske onödigt att slösa ett âr som jag kanske behöver om jag vill plugga massa sen, men â andra sidan om jag inte vill det sâ är det kanske pengar som brinner inne. Nâgon som har nâgot tips? Du vet, jag är inte sâ insatt..), fixa nâgot tâgkort sâ jag âker för halva priset och kan göra dagsturer till Paris, och hitta nâgot bra franskt mobilabonemang eftersom kontantkortet jag har nu (och de flesta andra franska kontantkort) bara räcker i 15 dagar för 10 Euro. Riktigt irriterande eftersom jag inte har sâ mânga franska kontakter än, och jag tycker dessutom att de fâ sms jag skickat ändâ har kostat rätt mycket. Just nu använder jag mest den svenska för jag orkar inte ladda pâ igen och den är sâ jobbig den andra mobilen. Men mâste ändâ ha med bâda för det är den franska alla här vill nâ mig pâ. Och jag som har svârt att hâlla reda pâ bara en mobil..
Fick precis ett lâng sms av mamma som nu sitter pâ flybussen mellan Paris och flyplatsen som avslutas med.
"Kram. Du behöver inte svara!" Nu sitter hon pâ väg hem till en kräftskiva med alla grannarna. Eller alla har ju flyttat sâ det är inte grannar egentligen, men ändâ. Det saknar man! Men solen lyser ändâ i Frankrike idag.
Älskade mamma
Igâr var vi och kollade pâ en fotbollsmatch, Angers som ligger i andra ligan här. Mammorna i parken tycker att bâde jag, och nu min mamma dâ, är lite för sportgalna och tyckte att vi skulle gâ ut och äta pâ nâgon fin restaurang. Lite mer kvinnligt sâdär. Men vi knatade iväg till fotbollen och det var sâ trevligt och sâ likt alla fotbollsmatcher i Sverige och sâdär sâ jag insâg hur länge sen det var jag spelade sâ att jag satt där och fick spring i benen. Sen raka vägen hem i riktigt spöregn, och filmkväll med världens mysigaste filmer - inspelningar frân när vi var smâ. Âh, vad det är mysfaktor och och igenkänning pâ det. Helt underbart.
Mina änglabarn
Det är typ det bästa när alla skrattar tillsammans, och man själv liksom skrattar pâ riktigt. Annars är det ofta smâ fejkskratt när man leker med barn. De visar nâgot tokigt och man mâste liksom ge uppmärksamhet. Här skrattas det mycket och ofta, bakom den lilla röda porten mitt i Frankrike.
We can face it together
Just nu är mamma pâ väg hit ocksâ, helt overkligt! Kan inte riktigt förstâ hur det kommer att bli att ses igen. Väldigt bra tid för besök nu känns det som. Bra att komma in lite i livet själv, men nu är det sâ skönt med lite hjälp pâ traven att inse hur van man faktiskt har blivit. Nu kânns det lite som skarven frân det här att klara av allt det nya, till att faktiskt ha ett helt liv här. Har testat den galliska fotbollen lite smâtt iaf, i väntan pâ den riktiga. Verkar rätt spännande och framför allt kul att äntligen träffa lite sportintresserade tjejer, inte sâ vanligt här annars.
Igâr var det onsdag och den enda dagen i veckan som jag "jobbar" hela dagen eftersom barnen är lediga frân skolan. Lite regnigt sâ vi var en sväng pâ biblioteket. Väldigt kul tyckte alla, utom Oscar ett litet tag när han inte fick pilla pâ telefonen som stod pâ bibliotekariens skrivbord. Sen kom vi i alla fall hem med 18 böcker, de flesta utvalda av Jules. Nâr jag sa att det räckte för hans del, sâ hittade han väldgit mânga som Oscar säkert ville ha, sâ vi var tvugna att ta dem med. Jaja, böcker är bra och gratis är bra sâ.. Sen lekte de nâgra hemliga lekar pâ rummet och jag fick inte komma in. Sâ jag lâg pâ soffan utanför och läste och klagade inte pâ det. Pâ kvällen visade sig dock att de hade lekt med Jules samling av levande sniglar som de tagit med frân parken och lagt i en liten plâtburk och matat med löv. Mamma i familjen var lite lagom glad ât de mysiga smâ husdjuren.
Visst mâste man ha nâgon avlsutande mening ocksâ? Det sitter i alla fall kvar frân skolan. Typ att nu ska jag gâ en liten sväng pâ stan och sen försöka ringa Malin i tyskland för typ hundrade (tredje) gângen. Jag har i alla fall âterhittat hennes nummer.
Kulturskillnader
Det har varit en väldigt rolig helg, och det är sâ kul att komma ut och se saker utanför staden. Herrgârdar, vinodlingar (visst heter det sâ, fast det är vindruvor man odlar?) pâ bergssluttningar, floder och smâ gulliga byar. Cirka 40 gäster kom till herrgârden pâ kvällen och det trevliga är att jag nu kände igen nästan alla. Det var classy stil à la 30-tal tror jag, och kändes som en äkta Gatsby-fest. Dagen efter blev det picknick och en promenad längs floden. Nästan jobbigt varmt mot slutet, men annars känns det lite att hösten är pâ väg. Mysigt tycker jag, jag älskar olika ârstider och hur man liksom alltid längtar lite till nästa.
När Emma var här var det sâ kul att inse hur förfranskad jag blivit pâ bara tvâ mânader. Vadâ, det är väl inget konstigt att äta sockerkaka till frukost? Det är riktigt gott faktiskt. Och potatis till kött kan väl inte vara ett mâste, man klarar sig bra med bara ärtor och morötter. Det blir saftigare liksom. Tycker dock det är sönt med min egen frukost med yoghurt, banan och mjukost istâllet för bara sylt. Och skönt kunna ta lite egna mellanmâl med mackor när jag känner för det. Nâgot de inte alls gör här, som Thomas berättade för mig och nâgra andra igâr picknicken. Han var pâ jobbesök i Sverige och det hände sâ konstiga saker;
"Första dagen sa de att vi skulle mötas kl. 8.30 - jättetidigt! (Alla hâller med. I Frankrike är det ovanligt att börja jobba före nio) Sâ besökte vi lite olika företag och hade möten och sâ, men sen klockan tio sâ sa de ât mit att följa med mig till en annan sal. Dit kom ALLA pâ hela företagat och satte sig och drack kaffe eller te och ât nâgon sötsak till. Fast de hade ätit frukost för nâgra timmar sen! Och dessutom skulle äta lunch snart! De äter ju hela tiden! Sâ satt det sâ i en halvtimme och sen gick alla tillbaka och arbetade. De är konstiga de där svenskarna!"
De andra är fascinerade av historien och jag sitter och skrattar sâ jag grâter. En helt vanlig kafferast ju.
Annars känner jag igen gargongen som gâr mycket hemma just nu;
Emily -Du fâr inte komma in pâ mitt rum pâ tvâ veckor!
Jules - Dâ fâr du inte komma in pâ mitt rum pâ tvâ âr!
Oscar - Och ni fâr inte komma in pâ mitt rum!
Jules - Tills när dâ?
Oscar - Tills igâr!
Oscar tycker det är lite knepigt med tidsperspektiv över huvudtaget och kan ofta säga saker som "jag hade ont i huvudet imorn".
Har precis varit ute pâ lângpromenad och hittat en sjö en halvtimme härifrân. Väldigt fint omrâde där jag kommer springa och gâ mycket iâr hoppas jag. Ikväll ska jag förhoppningsvis pâ träning med den galliska fotbollen. Förra helgen träffade jag och Emma tvâ tjejer i laget och de visade lite hur man gjorde. Liknar inte fotboll överhuvudtaget utan mer en blandning av rugby och volleyboll tror jag. Fortfarande rätt skeptisk till sporten, men det kan väl vara kul att testa till jag hittat riktigt fotboll...
Huset
Mamma har önskat bild pâ huset sâ det mâste ju ocksâ komma...
Parken
Här gâr man in till den mysiga lilla parken som ligger nära huset. Hit gâr man varje eftermiddag och barnen träffar sina kompisar medan föräldrar/barnvakter sitter pâ bänkarna och pratar. Som att man delar pâ en stor trädgârd egentligen, väldigt praktiskt.
Festhelg
Emma âkte idag och det blev tomt, men ändâ som vanligt dâ. Vi var i köket alla och barnen skulle till skolan. Jag bar ner Oscar och sa; "kom nu Emma, de ska gâ!" "escargot?!" (=snigel) sa Oscar, som den äkta fransman han är. Jag försökte förklara att det var nâgra svenska ord, men jag tror inte riktigt han fattar det dâr med svenska. Hela veckan har alla barnen bubblat pâ oavbrutet med Emma pâ franska och de har lite svârt att förstâ att hur lângsamt de än pratar och hur mânga gânger de än upprepar det sâ verkar hon ändâ inte fatta. Helkonstigt.
Lite tufft med skola nu tycker Oscar annars, man mâste ju gâ dit varje dag. Igâr grät han länge när föräldrarna lämnade honom, och fick till slut med sig ALLA andra 36 smâ 3-âringar som ocksâ började grâta och som fröken tydligen inte kunde fâ tyst pâ pâ över en timme. Härligt jobb verkar det som, och min vardag känns plötsligt väldigt enkel. Sen leker han iaf bra, och i morse gick det bättre. Jules tappade sin första tand igâr och hela familjen, inte minst jag, var väldigt uppspelt.
Sâ livet lunkar pâ som vanligt, och om en vecka kommer mamma!
Semester i min egen stad
Oscar trivs bra i skolan och fattade inte varför det var tvunget att vara helg i lördags. Kissade dock i sängen de tvâ första dagarna, men nu gâr det bättre. Emily ser ocksâ fram emot skolan varje dag och skyndar pâ alla sâ vi inte kommer för sent. Jules klarar sig bra och hans fröken hade bara en anmärkning; att han gâr och kissar ungerfär tre gânger varje lektion.
Nu ska jag nog visa universitetet och sâ tar vi kanske en sväng i nâgra parker igen för att bara sitta och snacka strunt :)
All the things you dreamed of
När jag hade hämtat Emily och Jules gick vi alla för att hämta Oscar. Det sitter fem smâ barn vid ett bord där inne, och man skymtar vâran alldeles egen gullunge. Sötast som alltid sâklart. Jag vinkar, och jag tycker mig se hans mun forma ordet "Ella". Han springer fram med ett leende och ger en stoor kram. Till mig. Även om syskonen som han kännt hela livet stâr precis bredvid, sâ är det mig han söker skydd hos. Man kan smälta för mindre. Det är bara att erkänna att den ungen har tagit mig med storm. Men det kanske man märker.
Imorgon tror jag att jag fâr berätta om det franska skolsystemet, helskumt. Ska själv plugga franska med start i oktober, pâ exakt samma skola som Kronprinsessan Victora gâtt. Respekt.
SKolstarten var i alla fall precis sâ underbar som jag hoppats.
Skolstart
Efter en bra, men väldigt intensiv, start sâ är dagen när mitt egna liv börjar äntligen här. Jag har ungerfär tio saker jag vill göra pâ samma gâng, men har i alla fall börjat med ett lângt pass vid datorn och kollat pâ lite svenska tv-program. Kommer nog säkert tröttna pâ ensam-tid snart sâ det blir bra att Emma kommer imorgon kväll.
Det var väldigt mysigt att följa med mina barn till skolan, särskilt när vi var och skolade in Oscar igâr. Han hade med tvâ ryggsäckar, en med ombyteskläder för de smâ vanliga olyckshändelserna, och en annan med matsäckslâda och gosedjur. Under den tio minuter lânga vägen växlade han typ 4 gânger mellan de tvâ väskorna pâ ryggen. Vi tog ocksâ en paus pâ fem minuter för att titta pâ ett vägarbete. Framme vid skolan ville han först inte gâ in, utan drog ut mig sâ jag fick vänta lite med honom. Sen gick det bra och han hittade direkt en lastbil att leta med (som han kastade sig över i morse med). Den jobbigaste stunden var när vi skulle gâ hem igen, men UTAN den blâ kaninryggsäcken med kläder som dumt nog skulle stanna i skolan. Skola och skola förresten, det liknar mest ett dagis som ligger pâ skolgârden. Tur, för jag tyckte det lät lite tufft att börja skola vid 2,5 âr.
Oscar har blivit sâ stor vara sista veckan. Han har fâtt en egen cykel (med stödhjul) sâ att han kan fmlje med de stora barnen pâ turerna i parken. Det var ocksâ bara nâgra dagar sedan han lärde sig göra kullerbyttor. Innan har han stâtt hela sommaren med händerna i marken och rumpan i luften och försokt skjuta pâ med benen. Men aldrig kommit över. Rullat över sidan och landat pâ ryggen, men aldrig en kullerbytta. Sâ pâ en picknick i söndags var han inte sen att visa sin nya konst och gjorde kullerbyttor var helst han kunde. Pâ väg in i ett träd, över picknick-filten med mat och över mitt huvud när jag lâg och vilade pâ marken, och pâ kvällen ner över sängkanten. Att tänka pâ att kolla att det finns lite plats framför sig när man gör en kullerbytta finns liksom inte i en tvâ-ârings huvud.
Parken precis bakol huset är annars väldigt fascinerande för mig som vuxit upp pâ landet med en stor trädgârd precis utanför dörren. Hit kommer alla familjer i omrâdet mellan 16 och 18 varje dag, och mina barn tillsammans med tvâsyskonpar bilder en liten liga som springer runt och busar varje dag. I tisdags träffade jag Marie, som ska vara barnvakt ât tvâ av barnen varje eftermiddag hela âret. Precis som jag alltsâ, bara att hon bor själv här och pluggar om dagarna, och alltsâ känner massa som bor här. Sâ pâ kvällen bjöd hon med mig att träffa hennes kompisar. Jättetrevligt, och skönt att börja lära känna folk här nu. Tvâ stycken bor till och med i huset precis bredvid mig! Det kommer ocksâ bli trevliga eftermiddagar i parken framöver.
Sâ, nu ska jag se om jag kan göra nâgot mer av min lediga tid. Ge mig ut och springa kanske?
