Är det inte dags för lite jul snart?
Vad passar bättre när det närmar sig december än att få reda på att man har minst en hel veckas julledigt? Har inte riktigt vågat hoppas på det, och därför inte riktigt tänkt på julen innan, men nu kan jag börja ladda på riktigt! På restaurangen är det pyntat överallt och julmusik i högtalarna och jag har testat norsk julmat! Ribbe som är en slags kött, lite sås och potatis och rödkål. Sen har de tydligen tre sorters julmust. Vi har bara smakat en, och den smakar typ som hallonsoda fast lite bättre.
Det sista dagarna har varit intensiva, men det är ju både självvalt och uppskattat från min sida. Har varit ute med kollegorna på restaurangen för första (och andra) gången, och man lär känna alla bättre för varje dag. Verkligen ett kul gäng! Men nu sitter jag och är lite sliten, så det är bra att jag inte jobbar förens 12 imorn! Och den här veckan är det inte en enda dag som jag jobbar dubbelt. Slappt!
Det sista dagarna har varit intensiva, men det är ju både självvalt och uppskattat från min sida. Har varit ute med kollegorna på restaurangen för första (och andra) gången, och man lär känna alla bättre för varje dag. Verkligen ett kul gäng! Men nu sitter jag och är lite sliten, så det är bra att jag inte jobbar förens 12 imorn! Och den här veckan är det inte en enda dag som jag jobbar dubbelt. Slappt!
Och idag var vi iväg på dockteater med några av barnen på dagiset! Två vuxna med 5 st 2,5-åringar räckte bra. En blev lite rädd när det började och hoppade snabbt upp i mitt knä och satt där och kramades under resten av föreställningen. Så himla mysigt med sånt, och kul att de verkligen tycker de känner mig redan. Dagens lek var annars 5 stycken ungar hoppar ner i en hög på marken med Ella underst. Men det är också mysigt.
Just det! Det viktigaste höll jag på att glömma: jag har stått i kassan hela dagen igår! Konceptet på restaurangen är nämligen att man beställer mat i baren, får med sig drickan, säger sitt bordsnummer, betalar och går och sätter sig. Sen fungerar det som vanliga restauranger. vi har gått igenom lite smått under några dagar men nu blev jag lämnad typ själv och då var jag ju tvungen att kunna, så det gick faktiskt bra! Har fått mitt eget kassakort också! Jag är så gott som fullärd :)
Just det! Det viktigaste höll jag på att glömma: jag har stått i kassan hela dagen igår! Konceptet på restaurangen är nämligen att man beställer mat i baren, får med sig drickan, säger sitt bordsnummer, betalar och går och sätter sig. Sen fungerar det som vanliga restauranger. vi har gått igenom lite smått under några dagar men nu blev jag lämnad typ själv och då var jag ju tvungen att kunna, så det gick faktiskt bra! Har fått mitt eget kassakort också! Jag är så gott som fullärd :)
Snapsvisor och läderjackor
Nu var det så länge sen jag uppdaterade så jag vet liksom inte riktigt var jag var. Men jag tror att läget är ungefär detsamma. Vi har börjat komma in i någon slags vardagsrytm nu tror jag. Få fasta arbetstider, skattekort, norska telefonnummer, betala elräkningar (med lite hjälp) och sånt vuxet. De senaste dagarna har jag jobbat på restaurang men imorgon är det dags för dagis igen. Har väl redan tjatat om det, men det är verkligen kul med två så skilda världar.
Idag kom det några höga chefer och hade möte och inspektion hela dagen på restaurangen, så Bastian och Dixie var lite nervösa. Jag var lite mer nervös för de tre stora tatuerade männen som kommit in och hängt upp sina Hells Angels-jackor i läder över stolarna. Jag har verkligen ingen koll på om såna snubbar alltid är farliga gangstrar i verkligheten, men mitt färskaste minne av MC-gäng är Magge Lundin och grabbarna i Millenium och de var ju ganska råa. Och då känns ju inte ens Svavelsjö MC som något riktigt toppgäng, jämfört med Hells Angels.
Känns som att allt jag skriver här är sådär superpositivt, så nu måste jag väl väga upp lite i alla fall. Sitter här och är lite irriterad faktiskt. Jag hatar när saker inte fungerar. Just nu går det inte alls att skicka sms. Har ju bytt till norskt kontantkort btw, så om någon skulle få för sig att kontakta mig så går inte det. Om man inte ser till att få mitt norska nummer. Det gick att ta emot samtal iaf, och jag har smsat innan, men just nu funkar det bara inte. Varför?! Sen satt vi någon timme igår med den där elräkningen som man troligen inte kan betala från utländskt konto. Och då till ett annat irritationsmoment; att banker bara verkar vara till för arbetslösa eftersom de stänger 15.00. Sen kunde jag inte ens betala från mitt konto till ett annat svenskt konto. Inget tekniskt funkar just nu. Eller så är det kombinationen av mig och det tekniska som inte funkar. Till råga på allt är datorn superseg just nu för det finns typ noll internminne kvar. Och jag orkar/vågar inte riktigt rensa. Och - jag har hål i strumpan.
Idag kom det några höga chefer och hade möte och inspektion hela dagen på restaurangen, så Bastian och Dixie var lite nervösa. Jag var lite mer nervös för de tre stora tatuerade männen som kommit in och hängt upp sina Hells Angels-jackor i läder över stolarna. Jag har verkligen ingen koll på om såna snubbar alltid är farliga gangstrar i verkligheten, men mitt färskaste minne av MC-gäng är Magge Lundin och grabbarna i Millenium och de var ju ganska råa. Och då känns ju inte ens Svavelsjö MC som något riktigt toppgäng, jämfört med Hells Angels.
Ironiskt nog var det jag som fick gå till deras bord i alla fall och det gick ju bra i alla fall. Fast lite nervöst. Och lite coolt.
På tal om dagiset imorn (sa jag att det var skilda världar?) så har jag lärt mig massa norska barnsånger. Barnkulturen är verkligen inte alls samma här! Typ ingen sång är samma, och har de samma melodi så är tecten helt annorlunda. Eller är det någon annan som kan ana att "Ette Petter Atterkoppe" är den motsvarande titeln för "Imse Vimse Spindel"? En annan som jag aldrig hade hört innan gick jag och nynnade på när jag gick på toa. "Nöff, säger grisefar, och nöff säger grisemor..." sjöng jag vackert. Sen kom jag inte ihåg sista raden, men helt omedvetet fortsatte jag istället att sjunga ".. och hurra för potatisland som ger oss brännevin!". Det verkar alltså som att det är samma melodi som en svensk snapsvisa som pappa brukar sjunga.
Jag vet att folk har skrattat åt det innan, men toaletten är ett grymt ställer för att komma på smarta tankar och idéer på. Fast Jesper är faktiskt ännu värre än jag. Han tog med sig gitarren in, kom ut 10 miuter senare och berättade glatt att han kommit på ackorden till den där reklamlåten "118 800 - superbillig nummerupplysning, via telefon och sms..." Jag är så stolt över honom.
Fast det är nog också sant som han säger själv rätt ofta - "Mitt närminne sitter i rumpan asså!"
Fast det är nog också sant som han säger själv rätt ofta - "Mitt närminne sitter i rumpan asså!"
Varför får inte jag äta småsten?
Fick redan igår veta att två av killarna på dagis hade en svensk pappa. Idag kom han och hämtade och jag vet inte, det blir alltid något speciellt med andra svenskar utomlands. Så vi stod och pratade lite.
-Varifrån i Sverige kommer du? frågade han.
-Linköping.
-Det hörs!
Tack. Nej, det är väl inget att skämmas över, men man tänker ju inte själv att man har så mycket dialekt. Annars har vi "varit på tur" idag, det låter redigt norskt va? Små barn som tultar runt i overaller och stoppar stenar i munnen så fort man vänder ryggen till. Fast ännu mer fascinerande är det nog att se hur 1-åringar umgås med varandra. Lite taffligt och klumpigt och helt utan ord, men det har någon slags gemenskap ändå och kan ha hur kul som helst. Helt bedårande när någon försöker trösta en annan som gråter. Eller helt plötsligt ska krama eller pussa en något motvillig partner.
-Varifrån i Sverige kommer du? frågade han.
-Linköping.
-Det hörs!
Tack. Nej, det är väl inget att skämmas över, men man tänker ju inte själv att man har så mycket dialekt. Annars har vi "varit på tur" idag, det låter redigt norskt va? Små barn som tultar runt i overaller och stoppar stenar i munnen så fort man vänder ryggen till. Fast ännu mer fascinerande är det nog att se hur 1-åringar umgås med varandra. Lite taffligt och klumpigt och helt utan ord, men det har någon slags gemenskap ändå och kan ha hur kul som helst. Helt bedårande när någon försöker trösta en annan som gråter. Eller helt plötsligt ska krama eller pussa en något motvillig partner.
Igår torkade jag öl, idag torkar jag bärs.
Det blir mycket jobb nu på bloggen, men ska jag vara ärligt är det i princip det enda som händer just nu, för jag har börjat jobba på dagis! I torsdags ringde ett dagis som jag tror lagt ut en annons om att de behövde extrahjälp och som jag troligen skickade CV till. Nu var det tydligen rätt akut och jag fick hoppa in som vikarie nästan hela veckan utan att ens komma och presentera mig. Restaurangjobbet är ju ganska ojämnt om man räknar veckovis, och denna vecka jobbar jag bara ons- och torsdag kväll 18-24, så det passar ju perfekt! Nästan det första de gjorde var att boka upp mig de två dagar jag inte jobbar. Sen ser jag fram emot tre helt lediga dagar innan jag kör igång med en sjukt tuff vecka. Har räknat till ungefär 60 timmar, med jobb varenda dag. Och jag är så sjukt nöjd!
Så nu, som efter alla andra arbetsdagar ligger jag halvdöd i soffan och slappar. Lite tråkigt har jobbat 16-20 alla dagar nu som jag har jobbat 7-16. Och just nu är det faktiskt ingen mer här så jag är helt ensam (liten parentes, idag har jag hört så mycket norska så jag ville skriva "aleine"). Pontus var den som blev utröstad i denna veckans ö-råd, så han åkte hem idag. Så just nu söker vi nya deltagare till äventyret där vinnaren kan tjäna grova pengar! Okej, lite internt, men: vi letar helt ärligt efter lite nya roomies. Alla intresserade kan höra av sig!
Dagis var också sjukt kul, men jag har liksom redan anat att jag tycker det är härligt med barn. Var på lilla sektionen (hmm, man kanske inte säger så i Norden, fast det låter inte helt fel iaf), nästan hela dagen, med 1-3-åringarna. Alla var lite misstänksamma i början men det släppte väldigt fort. Det är härligt när de kommer och kastar sig i knät. Jättetrevlig tjej som heter Nina som jag jobbade med typ hela dagen. Kände typ inte igen en enda sång hon sjöng för barnen, eller något av barnprogrammen om någon brandman, en om en brevbära och en om Thomas tåget. Den sista har jag i och för sig sätt i Frankrike. Så frågade hon vad vi hade för kända barnprogramsfigurer. Jag kom inte på en enda! Vad har vi? Förutom Astrid Lindgern och Bamse och sånt. Och Arthur kom jag på, men det är inte så svenskt.
Så vi pratade mycket om skillnader mellan svenska och norska, medans vi stod och puttade på barn i gungor tex. Man ska inte beställa en bärs på krogen, för det betyder bajs. Sen lärde jag mig att det är väldigt mycket svårare att förstå barn som snackar norska. En liten söt tjej på två år slängde sig i mitt knä och sjöng/babblade en hel massa och jag hoppas verkligen att det var ett låtsasspråk för jag förstod inte ett ord. Men jag tror att det faktiskt var så, för jag förstod henne annars.
Så vi pratade mycket om skillnader mellan svenska och norska, medans vi stod och puttade på barn i gungor tex. Man ska inte beställa en bärs på krogen, för det betyder bajs. Sen lärde jag mig att det är väldigt mycket svårare att förstå barn som snackar norska. En liten söt tjej på två år slängde sig i mitt knä och sjöng/babblade en hel massa och jag hoppas verkligen att det var ett låtsasspråk för jag förstod inte ett ord. Men jag tror att det faktiskt var så, för jag förstod henne annars.
Så nu, som efter alla andra arbetsdagar ligger jag halvdöd i soffan och slappar. Lite tråkigt har jobbat 16-20 alla dagar nu som jag har jobbat 7-16. Och just nu är det faktiskt ingen mer här så jag är helt ensam (liten parentes, idag har jag hört så mycket norska så jag ville skriva "aleine"). Pontus var den som blev utröstad i denna veckans ö-råd, så han åkte hem idag. Så just nu söker vi nya deltagare till äventyret där vinnaren kan tjäna grova pengar! Okej, lite internt, men: vi letar helt ärligt efter lite nya roomies. Alla intresserade kan höra av sig!
Sitter och kollar på gamla kort (när jag inte har några nya spännande att bjuda på), och jag bara älskar det här!
Den kärleken tror och hoppas jag aldrig kommer försvinna. Känslan jag får av såna här kort kan nog bäst beskrivas med en tår i ögonvrån, ett leende på läppar och ett varmt hjärta. Att det gör lite ont och kanske just därför så är det en så härlig ich viktigt känsla. Tänk att den lilla parveln till höger fyller fyra om några dagar!
Sådär, lite sentimentalt kan vi avsluta. Nu har jag satt en potatisgratäng i ugnen och ska snart sätta på tv:n och se Millenium.
Sådär, lite sentimentalt kan vi avsluta. Nu har jag satt en potatisgratäng i ugnen och ska snart sätta på tv:n och se Millenium.
Arbetsliv
Åh, vad jag är trött! Men det är nog nästan den skönaste känslan som finns, att vara riktigt slut efter att ha tränat eller jobbat eller gjort något nyttigt. Men jag trivs verkligen så himla bra på jobbet, det passar riktigt bra. Jag älskar när det blir högt tempo och man får springa fram och tillbaka med tallrikar och hantera alla små situationer med ett leende på läpparna. Det är så kul att känna sig hjälpsam och trevlig. Och jag lär mig mycket nytt varje dag. Det är minsann inte bara att servera, som jag trodde första dagen. Man får även diska, gå med sopor i långa labyrinter, blåsa upp ballonger med helium, ge ballongerna till barn, knyta fast ballongerna i barnen så att de inte flyger iväg i hela restaurangen (ballongerna alltså, inte barnen), byta ut ljusstakar, fylla på is, ta kort, hjälpa gamla herrar att ladda på kontantkortet, rulla in cirka 150 bestick i servetter och värma barnmat. Spännande saker!
Idag blev det väldigt stressigt vid lunchtid. Kanske inte så oväntat då det är lördag, men nästan alla bord var upptagna! Tror det är typ 96 stycken allt som allt. Det lite jobbiga var att rushen inte lade sig förren 15.30, då jag knappt ätit något sedan frukosten vid 05.15. Bara lite överblivna pannkakor som vi snodde till oss efter frukosten vid tio. Dixie (jag vet att det låter som en Teletubie, men det är det inte!) visade mig i torsdags vilken kock som man skulle undvika när man tog mat, annars är det fritt fram. Det som är så praktiskt är att jag märkte knappt att jag var hungrig förens det lugnade ner sig framåt halv fyra. Och då blev jag mest trött. Men då var det lika bra att jobba klart till fyra och sen byta om och sätta sig i den riktiga restaurangen och äta och slappa. För när man jobbar sitter man och stressar i sig maten i "lunchrummet", som är typ ett bord, för alla äter innan de börjar. Det är så härlig stämning att alla hänger på restaurangen flera timmar innan de jobbar. Så det var riktigt skönt, och jag är fortfarande lite dåsig efter den goda kycklingwoken. Eller trött för att jag gick upp vid fem i morse, det kan vara det med.
Det som var roligt idag var att jag fick känna mig lite erfaren. Tjejen som gick på vid 10.00 visade sig vara ännu färskare än jag, så jag fick visa och förklara allting för henne. Trots att jag bara gjort det en gång tidigare själv. Men när man förklarar för någon annan så inbillar man sig liksom själv att man kan det så mycket bättre. Kände mig som värsta veteranen liksom. Så nu är det snart läggdags och sen upp och göra samma sak imorgon!
Idag blev det väldigt stressigt vid lunchtid. Kanske inte så oväntat då det är lördag, men nästan alla bord var upptagna! Tror det är typ 96 stycken allt som allt. Det lite jobbiga var att rushen inte lade sig förren 15.30, då jag knappt ätit något sedan frukosten vid 05.15. Bara lite överblivna pannkakor som vi snodde till oss efter frukosten vid tio. Dixie (jag vet att det låter som en Teletubie, men det är det inte!) visade mig i torsdags vilken kock som man skulle undvika när man tog mat, annars är det fritt fram. Det som är så praktiskt är att jag märkte knappt att jag var hungrig förens det lugnade ner sig framåt halv fyra. Och då blev jag mest trött. Men då var det lika bra att jobba klart till fyra och sen byta om och sätta sig i den riktiga restaurangen och äta och slappa. För när man jobbar sitter man och stressar i sig maten i "lunchrummet", som är typ ett bord, för alla äter innan de börjar. Det är så härlig stämning att alla hänger på restaurangen flera timmar innan de jobbar. Så det var riktigt skönt, och jag är fortfarande lite dåsig efter den goda kycklingwoken. Eller trött för att jag gick upp vid fem i morse, det kan vara det med.
Det som var roligt idag var att jag fick känna mig lite erfaren. Tjejen som gick på vid 10.00 visade sig vara ännu färskare än jag, så jag fick visa och förklara allting för henne. Trots att jag bara gjort det en gång tidigare själv. Men när man förklarar för någon annan så inbillar man sig liksom själv att man kan det så mycket bättre. Kände mig som värsta veteranen liksom. Så nu är det snart läggdags och sen upp och göra samma sak imorgon!
H&M-jobb
Igår kväll var det dags för ett extrajobb med Adecco, varutellning på H&M. Det vill säga att man räknar och antecknar priset och det exakta antalet varor som finns i butiken. Vi var sex från Adecco och typ 20 från den vanliga personalen. Jesper gjorde exakt samma sak, men tyvärr på ett annat H&M. Jag hoppas det blir fler jobb från Adecco, för det är väldigt kul att bara kastas in i ett nytt sammanhang och lära sig nya saker.
Jag lärde mig många nya ord till exempel. Man gick två och två, och en antecknade medan den andra sa priset, antalet och kategori på varan. Jag fick börja att räkna.
- Klänning, 199kr, sa jag och höll upp.
-Ja, eh, fast det där kallas kjol.
-Jaha... men är det inte det här som är kjol? sa jag och höll upp nästa plagg.
-Nej, det är ju en skjorts.
Så det var en ganska rolig kväll. Men det allra bästa var att vi hade fri tillgång till frukt- och nötmixar, bullar från bageriet bredvid, choklad, läsk, pepparkakor och massa frukt. Och att jag har lärt mig en hel massa nytt!
Jag lärde mig många nya ord till exempel. Man gick två och två, och en antecknade medan den andra sa priset, antalet och kategori på varan. Jag fick börja att räkna.
- Klänning, 199kr, sa jag och höll upp.
-Ja, eh, fast det där kallas kjol.
-Jaha... men är det inte det här som är kjol? sa jag och höll upp nästa plagg.
-Nej, det är ju en skjorts.
- Jaha, men shorts då?
- Nej, men det är ju byxor!
- Det kanske är enklare om vi byter?
Sen på rasten stod jag och pratade med två från Adecco. Jag berättade lite om mina språkliga problem. Då frågade killen helt random den tredje tjejen som stod där, vad hon tyckte var enklast att förstå - svenska eller danska? Båda gick bra sa hon, fast skånska var svårt. Då berättade jag att danska var helt omöjligt för svenskar att förstå, att jag själv inte förstod ett ord. Sen tänkte jag efter lite och insåg att den här killen inte hade riktigt norsk dialekt. Jag la ihop ett och ett och kom på att de på Adecco snackat om en dansk kille som precis registrerat sig, och kom alltså på att jag nu i tio minuter stått och pratat helt obehindrat med en dansk utan att ens fatta det. Så jag har nog inte problem med danskan!
- Det kanske är enklare om vi byter?
Sen på rasten stod jag och pratade med två från Adecco. Jag berättade lite om mina språkliga problem. Då frågade killen helt random den tredje tjejen som stod där, vad hon tyckte var enklast att förstå - svenska eller danska? Båda gick bra sa hon, fast skånska var svårt. Då berättade jag att danska var helt omöjligt för svenskar att förstå, att jag själv inte förstod ett ord. Sen tänkte jag efter lite och insåg att den här killen inte hade riktigt norsk dialekt. Jag la ihop ett och ett och kom på att de på Adecco snackat om en dansk kille som precis registrerat sig, och kom alltså på att jag nu i tio minuter stått och pratat helt obehindrat med en dansk utan att ens fatta det. Så jag har nog inte problem med danskan!
Så det var en ganska rolig kväll. Men det allra bästa var att vi hade fri tillgång till frukt- och nötmixar, bullar från bageriet bredvid, choklad, läsk, pepparkakor och massa frukt. Och att jag har lärt mig en hel massa nytt!
Söndagskos
Det är ju vissa ord som är väldigt olika på norska och som vi har blivit tvungna att lära oss. Som fredags när jag efter jobbet gick lite till H&M och hängde hos Jesper tills han slutade. Jag passade på att praoa lite och hjälpa Jesper så han blev klar lite snabbare. "Vi börjar "rydda" lite då", säger Jesper. Jaha tänker jag, det här visste jag inte om jobb i en klädaffär. Är det så att ta bort och ställer in alla kläder varje kväll? Det låter ju jättejobbigt. Jaja, det är är väl bara att hugga i då tänker jag. Fast vänta, det är ju en halvtimme till stängning, vi kan ju inte ta bort allt än väl? frågar jag Jesper. "Va?, Nej vi ska ju bara vika dem..." svarar han, en smula förvirrad.
Det är nämligen så att "rydda" betyder typ "städa/göra iordning". Vilket i restaurangbranschen betyder plocka undan alla tallrikar och slänga allt skräp från borden. Medan det i klädesvaruhandeln betyder just vika och göra fint. Ujujuj, så tokigt det kan bli!
Det är nämligen så att "rydda" betyder typ "städa/göra iordning". Vilket i restaurangbranschen betyder plocka undan alla tallrikar och slänga allt skräp från borden. Medan det i klädesvaruhandeln betyder just vika och göra fint. Ujujuj, så tokigt det kan bli!
Igår var vi på maskeradfest allihopa! Den som jag blev inbjuden till av en svensk tjej som jobbade i en affär där jag var inne och lämnade CV. Vi kom lite sent eftersom vi jobbat till 18.00 och sen kom hem och var så trötta så att vi somnade lite först. Sen skulle de ut på "byn", men vi kunde inte följa med för vi var inte tjugo. Men det var trevligt de få timmarna vi var där.
Idag körde vi slapparsöndag med uppstigning typ 13.00 och sedan söndagspromenad. Som numera innehåller både fiskning och fågelskådning. Som tur är har Pontus kommit nu, och det var väldigt skönt att ha någon som är ungefär lika intresserad av fiskning som jag är. Fast det är spännande när fiskargubben får napp, det är klart!
Idag körde vi slapparsöndag med uppstigning typ 13.00 och sedan söndagspromenad. Som numera innehåller både fiskning och fågelskådning. Som tur är har Pontus kommit nu, och det var väldigt skönt att ha någon som är ungefär lika intresserad av fiskning som jag är. Fast det är spännande när fiskargubben får napp, det är klart!
I'm lovin it
Bara ett litet kort inlägg om att jag älskar mitt jobb. Jag älskar att se stilig ut i svarta kostymbyxor och vit skjorta. Jag älskar att springa fram och tillbaka med tallrikar och att alltid ha fullt upp. Jag älskar alla arbetskamrater och att jag verkar ha kommit till ett sjukt trevligt gäng. Framför allt älskar jag att vara trevlig. Att le nästan övernaturligt mycket, lägga huvudet på sne och gå upp i slutet av varje fras.
Jag älskar det så mycket att när jag efter sju timmars servering steg ut på gatan helt omedvetet försökte få ögonkontakt och hälsa på främlingar jag mötte på gatan. En sekund senare kom jag på att jag nu var ute i den vanliga världen och jag var precis likadan som alla andra.
Är det det som kallas arbetsskada?
Jag älskar det så mycket att när jag efter sju timmars servering steg ut på gatan helt omedvetet försökte få ögonkontakt och hälsa på främlingar jag mötte på gatan. En sekund senare kom jag på att jag nu var ute i den vanliga världen och jag var precis likadan som alla andra.
Är det det som kallas arbetsskada?
Helt sinnessjukt!
Orkar nästan inte skriva något alls nu, men den klart viktigaste uppdateringen sen flytten måste ju offentlig-göras. Jag har fått jobb! Nu är kanske inte det i sig så sinnessjukt med tanke på vilken underbart älskvärd person som jag är, men den här dagen alltså. Vi slappade på morgonen åkte in till stan vid typ halv två. Gick runt och lämnade lite CV:n på chans, inget riktigt lovande. När det plötsligt ringer från en restaurang nyss hade gått ifrån. Chefen hade fått våra CV:n och vi blev uppmanade att gå tillbaka, jag och Pontus som var kvar då. Lite svettig dubbelintervju när vi inser att han kommer anställa EN av oss efter intervjuns slut.
Jag är så sjukt glad och tacksam att jag fick det, men helt klart en ganska konstig situation. Vann tydligen på att jag log mest. Klockan var då fem och jag blev utskickad på stan för att köpa ett par svart kostymbyxor, som är del av uniformen. Kommer tillbaka, får mat och introduktionsfilm, och sen pang på´t. 6,5 timmar senare hade allt gått som smort och jag kände mig redan ganska van i kläderna. Framför allt var det det roligaste jag någonsin gjort!
Så nu sitter jag i sängen och känner hur armarna och benen är helt klibbiga av intorkat svett, för i värsta rushen var det hyfsat stressigt vill jag lova! Nu försöker jag varva ner och smälta alla nya intryck och min helt nya livssituation.
Jag är så sjukt glad och tacksam att jag fick det, men helt klart en ganska konstig situation. Vann tydligen på att jag log mest. Klockan var då fem och jag blev utskickad på stan för att köpa ett par svart kostymbyxor, som är del av uniformen. Kommer tillbaka, får mat och introduktionsfilm, och sen pang på´t. 6,5 timmar senare hade allt gått som smort och jag kände mig redan ganska van i kläderna. Framför allt var det det roligaste jag någonsin gjort!
Så nu sitter jag i sängen och känner hur armarna och benen är helt klibbiga av intorkat svett, för i värsta rushen var det hyfsat stressigt vill jag lova! Nu försöker jag varva ner och smälta alla nya intryck och min helt nya livssituation.
Och jag är så sjukt lycklig. Att jobba på restaurang var det högsta målet jag hade med flytten, sån erfarenhet är ovärderlig. Jobbar imorgon och lördag med, så nu ska jag försöka sova.
Konstig känsla det där, att vara dödstrött och overkligt uppspeedad på samma gång.
Konstig känsla det där, att vara dödstrött och overkligt uppspeedad på samma gång.
Update
Så hur är livet i Norge? Eller viktigare: hur går jobbsökandet? Det har inte varit så mycket att uppdatera men nu börjar det hända lite saker i alla fall. Vi har alla varit på lite olika arbetsintervjuer idag. Alla ska på intervju som telefonförsäljare av el på onsdag. Låter halvkul tänker ni, men vi tycker att lönen på 110 NOK/timmen plus provision låter ganska kul. Framför allt är det ett kvällsjob, så vi hoppas kunna kombinera. Sen har Jesper troligen fått deltidsjobb på HM där han var idag. Jag har blivit godkänd av adecco som dagisfröken-vikarie. Bra att ha liksom, men vi söker ju annat för det är ju bättre med äkta heltid. Nu kan jag bli inringd när det behövs och det finns ju ingen garanti på hur mycket det är.
Men vi har många krokar ute nu, och hoppas på en del svar de närmsta dagarna. Vi är ute mycket på stan och är trevliga. Då är det kul att få tillbaka med. En dam i en fiskebutik tyckte att vi såg så väldigt trevliga ut så hon var jätteledsen att hon inte hade något jobb. Ett ställe som jag tror mest på är ett mysigt litet café som jag gick in på i slutet utan att ha så höga förhoppningar. De flesta säger ju nej, men att de tar CV i fall det skulle komma något. Som när man står i affären och det är lag på att fråga om kunden vill ha kvittot, men när man nästan redan slängt det för att alla säger nej. Så att man nästan svarar nej åt dem redan. Och får ta upp det skrynkliga kvittot ut papperskorgen när någon plötsligt svarar jag.
-Hej, jag söker arbete och undrar om ni behöver folk just nu?
-Ja, det gör vi faktiskt!
-VA?
Men jag ska tillbaka på onsdag när chefen är där får hon sa att det var bra att vis upp sig. Men hon som jobbade var så trevlig så det kändes som hon gillade mig. Så vi får se. 60-80% är det i alla fall, så det blir spännande. Uppdaterar snart igen, i förhoppning att det händer mycket inom en snar framtid! Annars gör vi inte så mycket. Tittar på tv, spelar kort, spelar gitarr, lagar mat. Och tar lite promenader för att försöka fiska upp lite mat. Jesper har fått två små torskar hitills, och jag har fått rätt mycket tång. Så vi är rätt nöjda :)
Norway, baby!
Mamma och ni andra får ursäkta att det går lite segt med bloggen just nu. Men vi har en dator att dela på fyra, och den mesta tiden får gå till jobbsökande. Går vi ner på stan för att besöka arbetsförmedlingen och så, så säger de nämligen att det bara är att gå hem och söka jobb via internet. Och det är rätt mycket ute så vi har sökt massa och hoppas på napp. Ska på intervju på Adecco på måndag och det är ganska lovande tror jag.
Det här stället är i alla fall perfekt för naturnördar. Jesper har redan varit ute och fiskat tre gånger. Och hyresvärden säger att vi kan få låna en liten båt, bara vi kan fixa till den lite. Han är oerhört trevlig. Jag vet inte varför men jag trodde verkligen att det var en gubbe på typ 60 år. Kanske var hur han lät i telefon, eller att han hette Ragnvald. När han kom tillbaka från en lång fisketur igår kväll hade han med sig en stor back med krabbor som vi bara fick! Sen hjälpte han oss att koka alla i en bamse-gryta. Och nu sitter vi och äter krabbor hela dagarna. Hur fränt som helst. Och vi gillar gratis.
Om de är för vita under är de tydligen inte så bra under så han bröt bara av klorna på dem och kastade ut dem i havet igen. Det roligaste var att han i första kastet råkade träffa en av svanarna som cirklade runt här sen de känt doften av krabba. Som tur var "skrek" han bara till lite och simmade iväg i en förnärmad stil. Vi har inte sett de sen dess, så det hjälper tydligen att kasta krabba.
Nu ska vi käka linsgrytan som vi lagat själva!!
Welcome to the real world
I morse gick jag runt i köket och vardagsrummet och plockade med lite småsaker. Jag hade på tv-sändningen av öppningen av riksdagen i bakgrunden. Ibland fångades jag upp av intressantare delar och satte mig lite tillfälligt på soffbordet för att titta. Tv-kamerorna zoomade in lite välkända ansikten, och rätt många okända. Plötsligt rycker jag till lite och ger helt omedvetet ifrån mig en liten frustning av den sorten som när man råkar gå in i en iskall dusch. Lite som när man ser ett otäckt infekterat sår, eller ett obehagligt skräckinjagande spöke. Men det var bara Jimmie Åkesson i folkdräkt.
De kalla kårarna kommer automatiskt, utan att jag hinner tänka efter. Stämplar och förutfattade meningar, för ibland så orkar man verkligen inte vara diplomatisk och politiskt korrekt, trots att det inte alltid finns konkreta skäl. Därför är det så skönt när de avslöjar sig. När de glömmer bort den polerade blanka ytan som de jobbar så hårt för att visa upp. Det har sagts ganska tydligt idag, men det är så väldigt talande när vissa känner sig så utpekade och kränkta av uttalanden om att alla är lika värda, att de inte längre kan vara kvar i kyrkan. Som känner sig tvingade att marschera ut i protest för att en biskop säger att det inte ska spela någon roll vilket land man är född i. Hur tänker man då? Vilket budskap vill man förmedla?
De säger att det är viktigt att behålla svenska traditioner. Att vi inte ska anpassa oss till invandrade muslimer. Att vi banne mig ska fortsätta ha skolavslutningarna i kyrkan, som en av våra fina kristna traditioner. Men hur stark är svenska kyrkan i dag? Hur många Sverigedemokrater är egentligen troende? Hur många av dem delar samma värdegrund som svenska kyrkan och det svenska samhället är byggt på? Sedan när blev det att ta "partipolitisk ställning" att uppmuntra folk som tar avstånd från rasism. Den frågan är väldigt enkel att besvara ikväll. Sedan ett, numera bevisligen, rasistiskt parti sitter i riksdagen. Ett parti som alltså tar avstånd från en självklar värdegrund om jämlikhet och frihet.
Det är mycket som redan är så uttjatat, men jag förstår verkligen inte vad det är av den svenska kulturen som behöver räddas. De kulturella traditionerna som vi har lämnat har självdött, de har inte trängts undan av yttre påtvingade hot. Hur skulle någon någonsin kunna "ta ifrån oss midsommar", förutom vi själva? Hur skulle vi kunna kvävas av att upptäcka nya saker i världen?
Hur många skulle idag välja hederlig svensk havregrynsgröt framför en kebabpizza en lördagkväll? Hur många procent sitter och sjunger svenska folkvisor om kvällarna för att kultivera det svenska arvet? Varför sitter vi inte längre hemma i en stuga i skogen och täljer dalahästar eller knypplar? Vi är inte längre någon stormakt i Europa, men vi för inte heller några blodiga krig förda av diktatoriska kungar. Vi spärrar inte längre upp ögonen och pekar hämningslöst om vi för första gången i våra liv får se en människa med annan hudfärg i vår lilla by. Vi sitter inte samlade hela familjen framför elden för att berätta sagor. I bästa fall sitter vi i samma rum med fåra laptops i någon sorts låtsad samvaro. Vi är inte längre lika troende som vi var under förra seklet. Sedan millennieskiftet har flera hundra tusen svenskar gått ur Svenska Kyrkan och allt färre har tid med aktiviteter utöver de vardagliga måstena.
Men, det är knappast muslimernas fel.
Älskade ungar
Det är inte förrens jag ser på mina kort som jag märker hur mycket de har vuxit. I verkliga livet är de ganska lika.
Uppdatering av spegelkortet.
sep -10/juni -10/Dec -09
Inga konstigheter
Jag hade så mycket att skriva och när jag inte hann med vissa dagar så glömde jag bort det. Och kom av mig. Så lite kort för att komma igång igen nu. Lite mer personliga saker den här gången.
Den nya Au Pairen har kommit. Väldigt trevlig och gullig liten holländska på alla sätt, men jag har nog knappast sätt någon som har mer annorlunda stil än jag. Det var ett tag sen jag luftade min jacka med stor vit fluffig päls. Och min gyllene guldiga handväska. Det var alldeles för länge sen jag damsög i högklackade vinterstövlar. Hon är jättemysig mot barnen och jag måste anstränga mig för att dra mig undan lite för meningen är ju att de ska lära känna varandra. Sen under de närmaste dagarna får jag väl göra mitt bästa för att underhålla oss om dagarna. Gå och titta på Chanel-kläder och sånt som jag brukar göra.
Familjen var på dop i Normandie i helgen. Jag tvekade länge men följde till slut inte med. Och det blev en riktigt bra helg hemma, att verkligen hinna med de få kompisar som stannat i Angers. Det var så himla länge sen jag var ute hemma. Det är lite tråkigt på det sättet att jobba helg. Lite äkta fransk pick-nick på söndagen, på en ö full av frigående galna kossor som man gick ta sig ut till med en liten handdragen färja.
Fick sms av pappa idag med. Han hade träffat Birro på Burger King. Berättade hur jag ringde honom i lördags natt när en bar hade visat reprisen av Roma-Inter och Vucinic nickade in 1-0 i 93:e minuten. Pappa hade sovit i tre timmar och var bara yr av lycka. "Pappa de vann! Mot Inter! I sista minuten av Vucinic! SÅ gryyyymt! Aaa, okej, godnatt!" Birro kom ihåg familjen Roma som han hade träffat i Rimforsa och sa åt pappa att hälsa till mig i Frankrike. Hur stort är inte det?
Det blidde visst en politikblogg
Jag följer med spänning och förtvivlan vad som händer hemma i Sverige. Frustrerande att inte vara på plats när det verkligen händer saker som engagerar. Grubblar lite fram och tillbaka på hur allt ska lösas. Mardrömssituationer och drömsituationer. Att borgarna skulle få egen majoritet är väl tusen gånger bättre än att de får det med SD:s hjälp. En röst inom mig skriker: "Mp, för FAAN, svälj er stolthet nu!".
Jag skiter i om borgarna inte är vattentäta på alla områden, jag skiter i de tio nya kärnkraftverken som ska byggas och jag skiter i om RUT-avdraget ska vara kvar eller inte. Ta den chans ni faktiskt kan få att påverka, den är inte så dålig. Herr Reinfeldt kan nog pressas att gå med på rätt mycket med tanke på vad han har för andra alternativ. Bättre lite makt än ingen, och miljoner gånger bättre med Mp än SD. Någon politiker hittade igår ett mycket bättre ord för de sistnämnda än "vågmästarroll". Det var istället "utpressarroll". Att Wetterstrand inte vill svika väljare är lite lam ursäkt, för jag tror att jag och många andra Mp-väljare allra mest vill göra en stor markering för miljön. Ingen har sagt att alla tvunget är röda bara för att de är gröna. Just ett miljöparti skulle väl egentligen kunna vara bara grönt? Och ingen har väl hävdat att man måste stå fast vid sina normala principer när världen rasar samman?
Så, det var mina spontana reflektioner. För att lätta upp stämningen kom jag bara att tänka på fenomenet för- och efternamn. Någon debattör skrev att man nämner Sahlin och Olofsson vid deras förnamn för att de är kvinnor, när man aldrig skulle komma på tanken att skriva rubriker "Fredrik och Lars i storgräl i gårdagens debatt!". Byter man ut till Maud och Mona så funkar det utmärkt. Skumt. Men jag har kommit på en spricka. Maria Wetterstrand. Wetterstrand och aldrig Maria. Kanske är det så enkelt att det handlar om vanlighet i namn. Bara att räkna hur många Maud-kändisar det finns, jämfört med alla Fredrikar. Och Larsar, och Göranar. Lätt att skapa förvirring.
Eller så är det fortfarande det här med manligt vs. kvinnligt. Hur kvinno-förnamnen blir lite mer familiära och mysiga. Och säga vad man vill om en skitduktig och stenhård politiker som Maria Wetterstrand, men särskilt kramgo är hon faktiskt inte.
'
Borde jag uppdatera om resan också? Det är så himla skumt hur man fungerar. Jag tror att det här flängandet mellan olika liv har blivit för mycket för min hjärna så den har bara skärmat av allting. Så jag tycker det är hur normalt som helst att vara med mina barn igen. Som om jag aldrig längtat efter dem. Rör mig fortfarande vant i köket med något som måste vara muskelminne. Men tro inte för ett ögonblick att jag inte njuter för det gör jag! Bara att jag är lite förvirrad ibland...
Ett lite tyngre hjärta
Ute på resa igen och då kanske jag borde ta upp resebloggen. Fast jag tänker inte skriva om själva resan, för det är klart den är fantastisk. Väldigt konstigt att vara tillbaka, men underbart att se mina barn igen. Of course. Nu ska jag bara kopiera en text som jag skrev när jag satt och väntade på flyget i morse. För att jag kände att jag behövde få skriva av mig, sätta ord på känslor som bråkade alldeles för mycket. Det kanske alltid är därför man skriver. Maktlöshet är det värsta som finns, och inte för att ett blogginlägg hjälper så mycket, så är det ändå på något sätt skönt att dela med sig.
Det var tungt att gå upp i morse. Inte för att mobilskärmen visade 03.50, utan på grund av den stora klumpen i magen som inte ville försvinna efter gårdagens rösträkning. Jag hade ingen aning om hur mycket jag skulle påverkas personligen, men jag ser världen med helt andra ögon idag. Gråtfärdiga, hopplösa och misströstande ögon. Jag tittar snett på kostymnissar på tåget skulle kunna vara tillsnoffsade hånleende Sverigedemokrater. Jag känner mig maktlös och otrygg och ingenting kommer kanske någonsin bli som det har varit. Eller så glömmer vi snart bort den här lilla kallduschen och accepterar ett nytt riksdagsparti i som får hörs en del men till slut inte får bestämma i några större frågor. Inget speciellt att orka bry sig om. Det skulle vara ännu värre.
Idag känns det som att tyngdkraften har fördubblats och jag bara dras neråt. Energin är som borta och jag orkar knappt reflektera över eländet. Ändå är det det jag gör, med en 13 timmars lång resa framför mig. Jag ältar och jag våndas och jag sörjer. Att vi inte längre rakryggade kan säga att vi , vi skulle minsann aldrig låta ett främlingsfientligt parti styra i vårt land. Hela förra året gick jag omkring i Frankrike och skröt om Sverige, landet där allas välmående är det viktigaste. Nu gör jag inte det längre. Idag är jag osäker på om det verkligen är mitt land fortfarande. Jag har lite tappat tro på mänskligheten.
Det kan ibland bli ett väldigt jobbigt uppvaknande när man har vuxit upp och plötsligt inser att ens föräldrar inte kan lösa alla problem i världen. Att min mamma och pappa faktiskt inte har större makt än vad jag själv har. Att det kanske inte längre finns någon stor trygg famn att luta sig mot när alla är utsatta. Och då tänker jag inte på fyrkantiga principiella Reinfeldt, utan på Mona Sahlin. Där känns det som det finns en helt annan värme och mänsklighet. Någon som verkligen bryr sig om alla. Som har så stora motgångar bakom sig, alltid blir hackad på men ändå alltid verkar så stark och så full av empati och medkänsla. För mig blir det som en modersgestalt som vi alla skulle kunna luta oss emot. En person som jag själv just nu bara skulle vilja få bli omfamnad av. Någon som jag kan krypa upp bredvid i soffan. Någon som klappar mig över håret och som med lugn röst säger; ”Oroa dig inte, jag har full kontroll och jag löser det här. Allt kommer att bli så bra.” Idag skulle jag behöva en varm kram av Sveriges största mamma.
More than words
Jag vet inte vad jag ska skriva. Allt är så tomt och samtidigt så overkligt. Väldigt, väldigt svårt att förstå vad som händer. Att jag inte kommer gå och köpa baguetter på Mie Caline varje dag, att inte sitta i parken, inte sucka över tramway-arbetena i hela staden, inte hänga mer på Soft, inte sticka ner till Monoprix på kvällen, i shorts och linne och flipflop, för att köpa rosévin. Och framför allt leva utan mina barn. Utan alla skratt och buss och pussar och dåliga skämt och hästhistorier. Det vill jag inte ens tänka på. Samtidigt som som det är en bra känsla. Jag är så himla glad att jag är ledsen och tar vara på det så mycket som möjligt. Ju ledsnare man är, desto bättre har man haft det. För jag skulle inte vilja göra ett till år, jag är liksom klar med det. Men slutar på topp liksom.
Men att säga hejdå, det var tufft och det är fortfarande tufft. Började med Emily, och jag hade redan börjat gråta. Har blivit rätt sentimental de senaste dagarna, det slår mig liksom i vågor. Hade till exempel nära till tårarna under VM-finalen, när någon nästan lyckades med en språngnick, och fick en plötsligt stark saknad av Henrik Larsson i fornstora dagar. Anyway. Emily började också gråta och vi satt länge länge och kramades och snyftade. Sen inne hos Oscar och Jules var det livat. Oscar busade mest runt medans Jules efter ett tag blev seriös och började storgråta han med. Jag blev så rörd, så underbart att se vad man betyder. Och så är det inte lika konstigt att jag sitter där och stortjuter. Oscar är nog för liten, även om han nästan var på gång ett tag med. Men jag är glad att han är glad.
Fatta hur mycket som kan förändras på ett år. Jag är livrädd för att komma hem med. Att allt bara ska kännas tomt och instängt. Men jag ska sysselsätta mig och jag ska träffa alla mina nära och kära! Det är trevligt att vara efterlängtad. Och jag hoppas att jag snart kan uppskatta allt det fina där hemma. Men jag tror det krävs lite sorgearbete först. Ska göra mitt bästa för att komma över lite redan på resan imorgon. Konstigt konstigt konstigt.
Men det ska bli härligt att se hemma och att framför allt träffa alla!
Men att säga hejdå, det var tufft och det är fortfarande tufft. Började med Emily, och jag hade redan börjat gråta. Har blivit rätt sentimental de senaste dagarna, det slår mig liksom i vågor. Hade till exempel nära till tårarna under VM-finalen, när någon nästan lyckades med en språngnick, och fick en plötsligt stark saknad av Henrik Larsson i fornstora dagar. Anyway. Emily började också gråta och vi satt länge länge och kramades och snyftade. Sen inne hos Oscar och Jules var det livat. Oscar busade mest runt medans Jules efter ett tag blev seriös och började storgråta han med. Jag blev så rörd, så underbart att se vad man betyder. Och så är det inte lika konstigt att jag sitter där och stortjuter. Oscar är nog för liten, även om han nästan var på gång ett tag med. Men jag är glad att han är glad.
Fatta hur mycket som kan förändras på ett år. Jag är livrädd för att komma hem med. Att allt bara ska kännas tomt och instängt. Men jag ska sysselsätta mig och jag ska träffa alla mina nära och kära! Det är trevligt att vara efterlängtad. Och jag hoppas att jag snart kan uppskatta allt det fina där hemma. Men jag tror det krävs lite sorgearbete först. Ska göra mitt bästa för att komma över lite redan på resan imorgon. Konstigt konstigt konstigt.
Men det ska bli härligt att se hemma och att framför allt träffa alla!
Terra Botanica
Oerhört häftig äventyrspark måste jag säga, och helt unik i Europa. Typ växt-tena-park skulle man kunna säga. Det är liksom inget Liseberg, på enda bergochdal-banan som finns, är det inte en enda dal eller berg, och man får
trampa sig framåt. Men det kan vara fart och fläkt ändå, särskilt med tre busungar av högsta kvalitét!
Riktigt perfekt väder, utan det förutspådda regnet, men istället riktigt varmt mitt på dagen (eftersom vi klätt oss för en mulen kall dag). Tur att det fanns roliga vattenpumplekar där man kunde blöta ner sig. Och det gjorde man. Yngste herrn skulle lätta ha vunnit en wet-t-shirt-competition, för att sedan toppa med dyngsura jeans.
Samma herre som var lite trötter innan och helst ville åka hem efter en timme, för att kunna sova middag.
Under ett tag var den ständiga frågan: Ella, var ska vi sova???
Och jag är så oerhört stolt över mitt skottkärra-körkort! Hinderbana med lite slalom och rondeller och tvätta skottkärrna och hitta två bollar av samma färg. Allt sån oundvikligt liksom.
trampa sig framåt. Men det kan vara fart och fläkt ändå, särskilt med tre busungar av högsta kvalitét!
Riktigt perfekt väder, utan det förutspådda regnet, men istället riktigt varmt mitt på dagen (eftersom vi klätt oss för en mulen kall dag). Tur att det fanns roliga vattenpumplekar där man kunde blöta ner sig. Och det gjorde man. Yngste herrn skulle lätta ha vunnit en wet-t-shirt-competition, för att sedan toppa med dyngsura jeans.
Samma herre som var lite trötter innan och helst ville åka hem efter en timme, för att kunna sova middag.
Under ett tag var den ständiga frågan: Ella, var ska vi sova???
Och jag är så oerhört stolt över mitt skottkärra-körkort! Hinderbana med lite slalom och rondeller och tvätta skottkärrna och hitta två bollar av samma färg. Allt sån oundvikligt liksom.
Så att barnen blir fulla med sommar
Dagens bästa aktivitet var självklart ett vattenkrig. Oerhört avsvalkande, trevligt och roligt. 
Genomblöta och genomnöjda. Bra jobbat!
Bilder av ett vackert Normandie
Släktträff på ett underbart ställe. Plus tv i varje rum så man kunde se lite fotboll, det är man inte bortskämd med. 
